Idag efter jobbet, när jag gick längs Klara Norra Kyrkogata, dök det plötsligt upp en tonårspojke som frågade "Est-ce que t'as un briquet?" Och jag svarade: "Non, desolée". Sen hann jag gå tio meter innan jag reagerade på att vi precis hade pratat franska - som om det vore det naturligaste språket av alla på Klara norra kyrkogata i Stockholm. Inte ens pojken verkade reagera på att jag helt obesvärat svarade på hans fråga. Konstigt. Roligtkonstigt.
Annars har jag som sagt varit på Cypern (den turkiska sidan) med åtta familjemedlemmar. Det var nog i ärlighetens namn mer en utmaning än en avslappnad semester. Jag var mer utvilad innan jag åkte... Nåja, jag fick i alla fall sol, värme, kvalitetssyskontid och lite färg på kroppen. Följande citat från min lillsyrra säger nog det mesta: "Om jag tar en drink till från minibaren innan vi går ner till middagen kanske jag kan hantera det."
På vägen hem, på flyget, bajsade en man i sitt säte (två stolar bakom mig). Ja, han både kissade och bajsade - i sätet, i braxan och på toaletterna. Det stank satan hela vägen hem och flygvärdinnorna hade fullt sjå att styra upp situationen så gott det nu gick - med filtar, doftspray och alkogel. Fick ett brev hem från flygbolaget, där man bad om ursäkt och erbjöd ekonomisk kompensation. Det var ju fint, men faktum är att jag nästan tyckte att hela situationen liksom var en ... UPPLEVELSE - och det kan ju på nåt vis vara betalning nog.
En annan rolig grej: när jag kommer till jobbet om morgnarna känner jag mig jättelyxig. Jag glider in genom snurrdörrarna i glas, receptionisten nickar bekräftande mot mig samtidigt som hon trycker på remote-knappen för att öppna upp nästa dörr åt mig. Som om jag vore en viktig person. Det är jag förstås inte - men under de där 15 morgonsekunderna leker jag det och det får mig på gott humör.
En annan mindre rolig grej: min granne (hon, den gränslösa) som jag lyckats hålla mig undan från rätt länge nu, ringde igår igen. Denna gång lämnade hon ett sluddrigt meddelande, som jag med T's hjälp till slut lyckades deschiffrera till "Vad gör du på fredag? Du kan väl ringa upp mig". Jag hade inte hjärta att ignorera det. Så jag ringde upp henne idag. Det visade sig att hon fyller år (56) på fredag och ville bjuda med mig på restaurang (tillsammans med några andra gissningsvis tvivelaktiga figurer). Jag sa att jag var uppbokad redan. Hon sa att jag är viktig för henne, och att jag är dålig på att ringa upp. Jag sa: Om jag får vara ärlig mot dig, så ser jag dig som en granne, och gör mina prioriteringar efter det. Hoppas det är okej för dig.
Hon tog det bra.
Slutbajsat för idag.
Nu ska jag dra i mig ett stort glas rött.