Höger- eller vänster hjärna? Vem är du?

Sjukt snygga annonser - världsklass på både copy och illustrationer!

Det enda jag inte får ihop är att det är en kampanj för Mercedes-Benz... jag ser inte kopplingen.

Nu ska jag börja äta riktig mat igen, eftar att ha blivit lurad att äta tonårsmat i flera dagar. Så kan vi inte ha det.

 

Är du kvinna och jobbar 8-17? Gå hem 15:51 i stället vetja! Löneskillnaden mellan kvinnor och män är nämligen 14,3%. Det innebär att kvinnor arbetar gratis efter kl 15:51 varje dag. Skärpning arbetsgivare!!! Och upp till kamp alla kvinnor!!!

Idag på Sergels torg genomfördes en manifestation vid namn "Lön hela dagen", och jag var där och fotade.

Anledningen till att det överhuvudtaget finns en dag som heter internationella kvinnodagen är bevis nog för att det fortfarande finns en utbredd ojämlikhet mellan könen. Så länge vi måste lyfta upp den 8 mars i kalendern, så länge måste vi driva på samhällsdebatten för allas lika rättigheter och möjligheter. Arbetsgivarna bryter ju mot lagen! Det är f-n nog med det nu!

Detta är det mål jag nu laddar inför: att alla kvinnor i Stockholm går hem 15:51 under hela vecka 10.

 

 

Och jag har börjat läsa Näringslivsbilagan på gamla dar...

 



 

Ammen alltså, lyssna på det här då! När jag förra sommaren var i desperat behov av en massage hamnade jag ju på nåt skumt thaimassageställe en bit längre bort på gatan. Nota bene att min gata inte är nån gata där ett thaimassageställe på ett naturligt sätt smälter in i omgivningarna. Nu såhär i efterhand, tänker jag att jag var sådär Norrlandsnaiv när jag traskade in där.

 

Hur som helst. Nu jävlar har affärerna på massagestället utvecklats! Åt alla möjliga (omöjliga) håll. Idag när jag körde förbi såg jag att de hade satt upp tre blinkande neonskyltar med erbjudanden om "massage", "coffee" och "sushi". Vad menar dom? Det ser helt sjukt ut med de där skyltarna i kombination! Jag MÅSTE nog gå in där nån dag, bara för att kolla hur skumraskaffärerna har utvecklats... fast jag är lite rädd. Man vet liksom inta VAD man ska förvänta sig - får man kanske först äta sushi (är den thai?) och sen krypa in in nåt av rummen för en massage (inkl en ev. happy ending) - och sedan avsluta med en kaffe ... eller... vad då?

Hej. Jag är lite sjuk idag. Alkoholförgiftad skulle man kunna säga. Det är inte heller så fint i mitt kök. Men åååh vad roligt det var att fylla år igår!

Dagen började med att jag vaknade hemma hos vännerna A och C, som i pyjamaser (ursöta!) stämde upp till sång till min ära, gav mig värsta roliga presenten och en sån där god helgfrukost som man inte kan bli annat än lycklig av. Med andra ord: bästa starten på dagen!

Senare på dagen, som pricken över i dök min syrra (som bor i Norrland) upp som gubben i lådan - bara för att vara med och fira mig på kvällen!
Hon skrev ett sms: "Jag förstår att du har fått mammas och pappas present. Inte min då?"

Jag: "Nej tyvärr, men den som väntar på nåt gott..."

Hon: Annars är det bara att öppna dörren...

... och så öppnar jag dörren och då står hon där!!! :D

Jag blev helt tokigt glad. Kärlek!

Fick så många fina presenter, allt ifrån söta grillar till grafiska designböcker.

Det bästa är ändå känslan man får av att samla ihop sina vänner från olika håll såhär. Att få en stund tillsammans och med var och en. Lyssna, titta, skratta. Se hur vackra, kloka och roliga de är. Då känner jag mig stolt. Då känner jag mig tacksam och förunnad.

Och däremellan hann jag med en sväng till The Talent Gallery - en underbar liten shop på Kocksgatan där talangfulla grafiska formgivare och illustratörer ställer ut och säljer sina verk. För en typografinörd som jag är detta himmelriket. Blev helt såld på de typografiska tryck som gjorts med riktiga bly- och trätyper. Och så hade de superfina tygväskor med tryck på, som jag kanske måste slå till på nu när jag ändå blivit en baglady (har på senare tid bytt ut axelremsväska mot tygpåse, för att slippa belasta axlarna så mycket).

Och så Edith Piaf. Och Paris. Åååh. Satt trollbunden i drygt två timmar framför filmen "La vie en rose - en berättelse om Edith Piaf".

Ediths föräldrar övergav henne som barn och istället fick hon växa upp på farmoderns bordell i södra Frankrike. Som tonåring i Paris blev hon alkoholiserad och fick som 18-åring begrava sitt enda barn. Senare under sin karriär, efter att ha förlorat sin stora kärlek i en flygplanskrasch, började hon injicera sprutor och blev narkotikamissbrukare.

Filmen återger en kraftfull, om än späd sparv. Hon gör sig aldrig till ett offer – trots de tragiska och näst intill outhärdliga omständigheter som kantar hennes liv.

Hon dör ung (48 år gammal). Hennes kropp orkade inte bära hennes liv längre än så, tänker jag. Men ingen sorg över det: när hon i slutet av filmen, går upp på scenen är hon en böjd kvinna - men inte bruten. Aldrig bruten. Det känner man när hon i sin grande finale, med både styrka och bestämdhet, brister ut i lovsång (om liksom hela sitt liv): "Non, je ne regrette rien” (nej, jag ångrar ingenting).

Wow.

Då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.

Härlig avslutning på helgen.

Det har inte bara varit en förträfflig helg (trots att mina två närmaste vänner haft ofoget att fly stan samtidigt), utan även en förträfflig start på veckan! Fick idag veta att jag fått förlängt förtroende på mitt underbara jobb. Ett jobb som jag just nu typ älskar. Jag funderar över vad det är som gör att jag känner sån kärlek. Har kommit fram till: ett jobb där min humor uppskattas, ett jobb där min sexuella läggning är likställd alla andra läggningar, ett jobb där jag får göra det jag älskar mest (skriva, designa och fota), ett jobb där man har ett eget gym och bastu, ett jobb där jag känner gemenskap, uppskattning, förståelse och samhörighet. Vad mer kan man begära?

Och så har jag bestämt mig för att ha en större sortens födelsedagsfest. Känns roligt. Var alltför länge sedan jag hade fest! Kände mig till och med inspirerad att lägga lite kreativt krut på en inbjudan (se ovan). Tror nästan det ska få bli en tavla av den. Till köket.

Måste bara, för min egen skull, lägga upp en bild som jag tog med min mobil när jag klev av tåget i Bastuträsk på julaftons morgon. Den rymmer så mycket. Mest av allt den där känslan av att komma hem - på ett sätt som troligen alltid kommer att kännas starkare än något annat "komma hem" resten av livet. Oavsett hur många år jag redan har bott och kommer att bo i Stockholm, så kommer det troligen aldrig att kännas på samma sätt att ankomma T-Centralen.

MMS:ade bilden till T (min vän sen barndomen) och hon ba: du har fångat ALLT med den här bilden! Blev så glad när hon sa det. Känns alltid så gott att kunna dela saker med någon som fattar precis.

Att dela saker med någon som fattar precis är för övrigt ganska obetalbart, vare sig det handlar om ett skämt eller om en bild på ett drömtåg mot Norrland. När någon fattar precis känner man sig mindre ensam. Man tänker: "hon är som jag", "vi är av samma sort", "vi hör ihop". Så sprids en hoppfull värme genom ens kropp. Och man ler.

Jo, jag har ju firat in det fantastiska nya året jag med (för NÄSTA år ska ju alltid bli SÅ mycket bättre än det förra, inte sant?)

Nåja.

Jag hade en superhärlig nyårskväll med utsökt mat, utsökt dricka, utsökt sällskap och utsökt utsikt från norr Mälarstrand. Fyrverkerierna i skyn (och speglingarna i vattnet) från söder Mälarstand var verkligen häftiga att skåda! Blev lite besatt av att fota allt det där runt tolvslaget.

När vi gick in igen, efter skål och skrål, vet jag inte vad som hände - men fotona i min kamera (efter tolvslaget) avslöjar att vi inte längre hade mycket av hämningar kvar i kropparna. Och nej, det kommer inte på fråga att jag ska lägga ut några sådana foton här! Gudbevars.

I övrigt började mitt nya fantastiska år med att kaffebryggaren plötsligt gav upp (varpå en förvånansvärt grav panik uppstod innan jag insåg att det gick att lösa genom att koka upp vattnet på plattan!). Sedan fick jag punka på bildäck (orka! när man är som mest bakis...) och på det en skojig p-bot på 550 riksdaler.

Men jag tror det är omvända omen - mitt kommande underbara 2012 på tvärtom-språk, typ... *ler lite osäkert*...

Denna mellanvecka är det som bekant inte alla som jobbar, vilket i sin tur innebär att det inte är några köer i trafiken om morgnarna. Så då har jag unnat mig att ta bilen in till jobbet i stället för T-banan och jag måste säga att det är HELT UNDERBART! Inser att jag typ hatar tunnelbanan, vilket dessvärre känns som en jobbig insikt. Jag menar, jag kommer ju att behöva ta tunnelbanan till jobbet redan nästa vecka och vidare ungefär resten av livet. Att fortsätta ta bilen är liksom inte riktigt försvarbart på något plan. MEN GUD SÅ JAG NJUTER denna vecka av att slippa höra dragspelsmusik i tunnelbanevagnen klockan åtta på morgonen, trängas med nån tjockis på sätet bredvid, lyssna på 50 skrikande ungar på dagisutflykt, oljuden av resväskor utan hjul om dras längs med Drottninggatan, slippa kryssa mellan människor på vägen hem när man är sliten och allt man önskar bara är lugn och ro.

Ljuva mellandagar! En dag till ska jag njuta, sen är det bara att hålla tummarna för att jag resten av året (och nästa) kommer att kunna hålla mig från att slå ner turistjävlarna med resväskor utan hjul.

Ja, så var den julen över. Det var enormt fint när jag klev av tåget på morgonen, precis som jag trodde.

Det bästa med de här dagarna är att jag känner att jag kommit ner i varv, hämtat lite nya krafter och ett gladare humör.

Enligt undersökning tycker tydligen 80 procent av alla svenskar att det är skönt att julen är över. Ändå är det aldrig någon som verkar yppa annat än att det ska bli roligt och skönt med jul. Gud vad folk ljuger. Eller så ljuger de för sig själva varje jul och hoppas att denna gång ska det bli annorlunda - men så blir det inte det och då inser man fakta (troligen fullt etablerade sådana): att det är jävligt skönt när julen är över!

Har ett par bekanta som inte utvecklat sin sociala kompetens så mycket. Den ena är min OCD-granne. På juldagen fick jag ett sms från henne där hon skrev: "God jul.Vi ses"

Jahapp... När jag tänker efter ligger det i och för sig i nivå med många här på qx...

Det finaste sms:et kom från någon som jag inte alls väntat mig ett god jul-sms ifrån. Vad det är härligt med människor som överraskar.

Nå, sen skulle jag hem till Sthlm i måndags. Det satte stormen Dagmar stopp för. Gjorde dessbättre inte så mycket. Fick en kväll till med brorsan + att det kändes ganska skönt att boka om till flyg (även om biljetten kostade skjortan).

Knappt hann jag landa och gå till jobbet innan jag fick hasta iväg till tandläkaren för tredje gången senste månaden. Efter 2 timmar och 7 sprutor fick tandläkaren äntligen ut  den tand som jävlats så in i h-vete de senaste veckorna. Skönt att slippa den! Lite tomt längst bak i tandraden dock...

Idag har jag jobbat med att ta fram en ny visuell identitet till ett större evenemang nästa år. Sånt är nästan det roligaste som finns tycker jag! Känns som att det kommer att bli skitfint...

Och idag fyllde också mitt bedårande lilla gudbarn 3 år. Hon svassade runt i en prinsessklänning som var liksom en glansig krås- och volanggräddtårta à la iranska mått. LYCKA för henne att få ha den på sig! Ser (alltså) tyvärr inga tecken på att hon kommer att bli gay.

Vad jag fick i julklapp? Som alla andra typ: Jag är Zlatan.