Ja, Angelino tävlar med sig själv om att få plats med så många tomma och egenkomponerade ord på så liten yta som möjligt. Ett enda uppräknande av banaliteter för att det ska låta så "vist", "vackert" och "andligt" som möjligt. Otroligt att så många är medlemmar i hans fanclub. De måste vara i total avsaknad av kritiskt tänkande och klarsyn.
Bra att lägga innan man blir patetisk. Lycka till.Angelino är det plattaste jag varit med om nätet. Vilket jävla singoallakex alltså har en egen fanclub här på qx? Gissa!
Du har funnit din inre Stjärna, och din lyskraft är högt utvecklad på gayhimlen. Natten behöver fler brinnande himlakroppar av intuition, innovation, intellekt, hjärta, humor, personlighet, värme & visdom. Speciellt alla vilsna förebildslösa unga, som har tusen frågor som ingen vill/vågar/kan svara på. Det är jag och alla läsare glädjs. Och för vår eftervärld, behövs mångfald av öppenhet. Allt söker en uppgång, och det kommer alla avundsjuka och elaka människor en gång att förstå. Livslinjen i våra händer, hjälper oss att plantera nya groddar av ljus, och det återskimmras, mellan alla dina rader. Så när du når mitthimlen, på din resa högre upp, minns detta meddelande, och varje gensvar på genuint förebildsmatrial, den dag din eldsjäl öppnas på nytt. :-) Stor Kram din vän och colombianska landsman Angelino - Vinge av ljus :-)
Jättetack för din suveräna insats Andreas! Du har varit ett stöd för så många och framfört så mycket klokt och angeläget. Jag hoppas att du är riktigt stolt över denna blogg - jag tycker att vi alla andra ska vara stolta över dig! All lycka med kärleken <3
Tack Andreas! Kommer att sakna dig men tackar för dina pepptalks och det hopp du gett mig dessa år! Det känns som om jag äntligen känner igen det du pratar om; att inte bry sig, inte oroa sig utan att bara vara! Jag önskar dig all lycka framöver och låt aldrig någon känna dig kass!
fan vad jag vill klippa av dina jävla mulato-dvärg händer...så jävla konstgjorda rörelser. Du är bäg Andreas!!! Sluta försöka komma fram som hetero....så jävla genomskinnlig. Trist!
Okay, jag fattar inte. Vad är det som gör att HB-personer inte accepterar just transexuella? Transexualitet är ju i sig ganska komplext. Jag tycker inte egentligen inte att en transexuell person passar in i T:et i HBTQ. En transexuell person är en manlig eller kvinnlig själ fast i en kropp av det motsatta könet. Är han eller hon sedan homo- eller bisexuell passar han/hon självklart in. Transexualitet är något som går att "bota" med operationer. Det gör inte H, B, T eller Q. Nu blev det väldigt rörigt, jag skyller på gårdagens hårda festande. Jag hoppas dock att jag fick fram vad jag ville ha sagt.
Jag var 16 år gammal. Det började i 10-års åldern då jag märkte att jag drogs mer och mer till killar, tyckte så klart att det var sjukt och omänskligt, jag kan ju inte vara bög tänkte jag. Och i början av tonåren när man blir nyfiken på sex fick jag mer fantasier om killar än tjejer men försökte hela tiden skjuta ifrån dom tankarna. Accepterade såsomåningom läget och bestämde mig för att komma ut när jag hade fyllt 18 då jag trodde att vid den åldern skulle jag vara tillräckligt mogen. Men så en sommar när jag var 16 snackade jag med en gaykille på nätet som gav mig så mycket mod så jag vågade komma ut för mamma och vänner. Dock än idag så vet inte alla om min läggning, men de flesta fattar nog och rykten sprids ju fort. Jag har kommit upp i den åldern nu så jag bryr mig inte vilka som vet och inte vet och vad folk tycker om det.
INRI: Nu vet jag inte varifrån du kommer eller vilka kyrka du tillhör/ har tillhört? Men tänkte bara säga att du inte är ensam i din situation och att det finns många som gärna stöttar och finns där för dig. Att vara gay är inte alltid accepterat i kristna samanhang och det är inte alltid accepterat att vara kristen i hbtq samanhang. Men tänkt på att varken din familj eller kyrka har rätt att se ner på dig, ditt sätt att leva eller din tro. Det finns inget som säger att dem har rätt att tolka, tillämpa eller döma sin teologi på dig. Gud har skapat dig och det inkluderar din läggning, av kärlek, i kärlek. Dem kallar vår kärlek för synd. Men att inte ta vara på livet och inte tillåta sig att få älska och bli älskad. Det är den riktiga synden. Att leva ett liv bundet av lögne och rädsla, det är synd.
jag var lika gammal som du när jag kom ut. men inte heller på ett sätt som jag ville komma ut på. min mor kom på det genom att hitta ett kärleks brev till en kille som låg i mitt skrivbordslåda. hon tog det bra. Fråga mig en dag vid frukosten. Och jag kunde inte säga nej. Hon sa bara de att, bara jag var lycklig så var de helt okej. Men det ända hon inte klarar det är om jag kysser en kille. Min far sa likdant. Mina brödrar sa, det har vi visst länge.... Men kom ut ett år innan för mina klasskamrater och vissa vänner...Kram Daniel
Det hela började med att jag genom hela högstadiet tittade på killarna i smyg i duschen, men vågade aldrig riktigt säga något för någon. vågade och kände mig inte redo för än jag verkligen hade varit med en kille, inte sexuellt utan sätt hur "gay varlden" ser ut. Det hela började med att jag träffade en kompis till mig genom en studie kamrat på en fest. Det gick ganska långt tid innan jag föjlde med honom ut för att fira att han fyllde 20, men det blev bara jag, han och 2 andra kompisar till honom, en av dem hans förra ex och en lesbisk tjej. Började på en bar inne i Sthlm's inner stad innan vi begav oss iväg till en bög klubb, jag var bara tvungen att berätta för dem, gillade ju killen som fyllde år.
kvällen var lyckad och jag började fundera på HUR jag skulle berätta det för min familj, samtidigt som jag tänkte, det är juh inte så svårt att säga det till min mamma, med henne kan jag prata om allt med, så det ska nog gå bra. Veckan gick och vi åkte till hennes kille för att spendera helgen där, hade med mig en flaska skumpa bara för att, men blev inte att jag berättade på fredagen för att mamma sa "men vi har juh redan druckit rödvin" som argument så jag drog till en kompis ist. På lördagen däremot så fick jag min chans, berättade som det var och fick reaktionen "men det visste jag väl" av min mamma, tanken jag fick då var, men va fan, här bjuder jag på skumpa!!! men sa inget. För min morfar däremot kändes det svårare, tog längre tid innan jag berättade det för honom, för han är en sådan konservativ person som säger det han tycker. MEN inte heller han sa något speciellt, misstanken hade varit hos honom med... En sak kan man konstatera, mammor vet ALLTID
Bor man i en extremt konservativ familj och på grund av ålder/ekonomi/bostad fortfarande är beroende av denna, kan det vara bra att vänta med att komma ut tills man står på egna ben. Då man annars tenderar att skapa en väldigt jobbigt situation för sig själv, vilken kanske är mer påfrestande än att under en kort period av sitt liv (som kanske redan är turbulent som den är) inte vara sig själv till 110%.
Jag kom ut när jag var runt tolv års åldern. Insåg ganska snabbt att jag inte kunde hålla min läggning hemlig särskilt länge eftersom jag har en helikoptermamma, och hon anade nog att jag gick in på "skumma" sidor som inte riktigt drog till sig vettigt folk (ja, jag menar qx och liknande). När vi åkte upp till Fjällen med min lesbiska morfars syster (jupp) smsade jag med en kille och mamma upptäckte genast att jag hade något fuffens på gång. När vi väl satt och åt middag sa jag det. Det var skitjobbigt och jag började gråta, men hade min stöttande syster med mig och morfars syster satt mitt emot och det kändes bra av någon konstig anledning.
Men jag tror nog att det bästa sättet att komma ut på är att inte berätta om sin läggning som om den är något bisarrt. Har en kompis som kom ut på ett helschysst sätt:
Han: "Mamma, jag ska dra på pride." Mamma: "Jasså? Är du bög?" Han: "Ja." Mamma: "Okej."
Önskar att jag hade kommit ut på ett liknande sätt.
aTale: Jag har hört om det. Min bästa vän är hetero och hon var tvungen att komma ut som heterosexuell vid ett tillfälle. Det togs inte emot med öppna armar.. lite ironiskt faktiskt.
För mig blev det ett totalt antiklimax när jag "kom ut" vid 22 års ålder, eftersom ALLA reagerade med ett stort "WHATEVER? SO WHAT?" Den rädslan jag hade känt, i så många år, hade jag känt helt i onödan...
ja min berättelse kommer absolut inte vara till hjälp för någon... Jag kom ut för mina föräldrar i höstas (några av mina närmsta vänner vet också) och det var det absolut jobbigaste och värsta jag gjort i hela mitt liv... Jag är uppvuxen i en frikyrkligt kristen familj... och mina föräldrar är inte direkt vad man kan kalla accepterande.. Så den lättnadskänslan du pratar om, existerar inte direkt för mig...
Det värsta är ju dock när man inte hinner komma ut, bor i en liten håla och alla människor som bor där säger till en vem man är innan man ens kommit på det själv.
Fast komma ut gör du ju isåfall när du tar hem pojkvännen, eller när saken kommer på tal. Så länge samhällets syn på kön och sexualitet är som den är så kommer man ut. (ja, eller inte, beroende på hur man gör.)
Nej då! du måste inte komma ut, den heterosexuella delen av befolkningen pratar nästan oavbrutet om deras respektive kille eller tjej och behöver inte komma ut just för att dom tillhör den "vanliga" massan. å nej det är kanske inte så krångligt, men när du gör dina ställningstaganden så kommer du ut vare sig du vill eller ej, du blir stämplad, bra eller dåligt men så blir det troligtvis.
Varför skall man alltid måsta "komma ut" som gay,bi,trans m.m.? Vist det känns kanske lättare efterot. Men måste alla bögar säga "jag annorluna än ni" jag har aldrig hört någon straight komma ut så varför skulle en gay måsta göra de? Gör ju det bara mer annorlunda. Skälv har jag bestämt mig för att aldrig komma ut utan leva mitt liv som vilken annan icke gay människa. Jag tar hem pv när det blir aktuelt och frågar någon vem som är snyggast i klassen så svarar jag ärligt. Är vle inge kånstigt med det, man behöver inte framföra ett nummer för att leva sitt liv som man vill... Man bara gör det.
oj, herregud. Min "kommaut" är nog inte till hjälp för någon. Jag var hos min bästa kompis, som också är Homo. Under kvällen hade vi varit i parken och kollat på nåt band, vet inte vilket, men på efterfesten blev jag sketafull. Det ena ledde till det andra, och jag berättade först för en annan kompis att jag var bi, sen en av mina barndomskompisar. Efter det tog jag mod till mej och berättade till "hosten". Alla var bara, "men det har vi fattat, du har alltid varit lite annorlunda". Efter det drack vi lite till, jag svimmade på toaletten (av sockerkänning [Diabetes]) Därefter ringde barndomskompisen till mamma, så mamma och pappa kom och hämtade mej. Så fort mamma kom genom dörren så kramade jag om henne och sa att jag var bi. De tog det mer "kan du stå för detta imorgon när du är nykter?" och "Är det för att [Anonym] är bög?), men de var inte arga.
Sen tog det ett år eller så, sen sa jag att jag var gay, och de reagerade inte alls på det, mer som att de hade fattat hela tiden.
Så hemskt att ens mamma är arg på en pga ens sexualitet. Eller något annat man inte kan hjälpa. Jag kan inte relatera till det alls. Men jag blir lite nere när jag läser det.
Annars är jag mest förbryllad, jag hade för mig att det var senast ett halvår sedan som Andreas titulerade sig som bisexuell. Och...ja, nä, jag är förbryllad som sagt.
När jag hade legt med en tjej var det samtidigt som jag hade pojkvän. Så jag kom hem till min ömma moder och slängde mig i hennes armar och berättade gråtande vad som hänt. (Gråtandet pga att jag varit otrogen, inget annat) Modern tyckte väl ungefär att "men det var väl lite onödigt" (otroheten alltså) och sen inget mer. No problems. Möjligen att jag har tyckt mig se att hon tittar på mig som om jag vore något slags studieobjekt när jag nån gång låtit undslippa mig någon kommentar om nån särdeles juicy donna på tv.
Ska väl tillägga att jag fortf inte vet min exakta läggning. Jag kallar det "människa" hittills.
alla acceptera mig nu :D mina kompisar trodde att jag var en "fjollig bög" men jag är en vanlig kille som gillar män :3 flyttar snart efter studenten :D ska komma förbi Stockholm och fästa i en gay klubb :) eller i Göteborg :D har aldrig varit på en gayklubb :D
Jag kom ut förra året till mina kompisar och mamma. Jag var självmordsbenägen i många år innan. Jag grät om nätterna och fattade inte varför alla hatade bögar eller ”hbt” personer i helhet . Jag försökte ta mitt liv. Jag tänkte dränka mig själv i badkaret men så tänkte jag till . innan jag in i det iskalla vattnet och tog två djupa andetag och insåg att jag skulle dö, men jag ville inte dö i så låg ålder jag var bara 15. Jag gick up ur vattnet och satte mig på toalettstolen och grät. Var där i 2 timmar. Sen gick jag ut och bestämde mig att säga till mamma att jag var bög men. Jag kunde inte för jag var osäker. 3 år senar kom jag ut men hon var arg på mig hon hatar ”hbt” personer men hon har lärt o acceptera andra och insåg att jag ändrades inte det jag ”ändrade” enligt henne är bara det jag gillar i sängen och inget annat , är samma person. Tar studenten detta året ska flytta och leva livet som jag vill :/ hemma är det bara konstigt, mina kompisar vet att jag är gay.
Honey, detta är faktiskt lite nasty. Jag menar du är så noga med kondom det ska vara vanilj sex hit och vanilj sex dit - men en lånad dildo går helt för sig att suga på.
Hej Andreas. Jag har en fråga till dig som du kanske kan ta upp i din nästa videoblogg.
Vad tycker du om Ytliga Partybögar som Janne Siponen, Per-Robin, Tom Andersson mfl? Och vad tror du att just dom söker med att vara ute och vara "kända" Party bögar som alla vet vem dom e? Kan du inte göra ett ämne om det? Och skriva om dom personerna, måste ju finnas något bakom den fasaden. Din vän Albin e väl även en sådan person
@ Mark88: Tack så mycket, håller med, i vanliga fall brukar jag nämligen planera vad jag ska säga innan jag spelar in en videoblogg - men den här kom rakt från hjärtat :D
Gillar detta videoinlägg, det ger en personlig touch, känns genuint och skapar en skön kontrast till dem andra inläggen som har lite mer show och glimten i ögat. Keep up the good work, over and out
Ojojoj här blir man kändis i ditt videoinlägg! ;) Kan till och med erkänna att jag gillar din blogg mer än min egen men jag vet ju också att du lägger ner en hel del mer energi och tid på den än vad jag gör... Fortsätt iaf med bloggen för jag (och väldigt många andra läsare) diggar bloggen stort och det är alltid lika intressant att läsa om dina vettiga åsikter! :)
älskar ballerina och håller med dig om att det är svårt att vara seriös och söka kärleken men ändå stå för att man är kåt ibland......varför kan man inte vara både slampa och fin flicka i Sverige?
Jag tror seriöst att dina videobloggar har en verkan på dina fettdepåer som uppskattas från deras håll, då du alltid snaskar i dig allt som kommer i din väg. Får dig själv att framstå som en riktig liten tjockis, hahaha. ;) Underbart!
Ahhh. Du kan va så skön ibland asså xD Men har tänkt på det där också. Sex är ju ändå nåt så naturligt, så varför skämmas över det? Ha sex med vem man vill så länge man inte skadar någon eller tvingar någon till det.
Gaymap
