21df Daskadasenibordet | blog.qruiser.com
107.984 members 7.004 online
Log in Become a member
Qruiser
Bournemouth 5/19
Gay men nudist…
Gaymap
London 5/19
Bar Code
Gaymap
Manchester 5/19
Coyotes Bar
Gaymap
London 5/19
Happy Gay Travel
Gaymap
1f41
blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Daskadasenibordet
 blog.qruiser.com/daskadasenibordet

Vill du gifta dig? (I do)

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)

Har du någonsin träffat det perfekta paret? De två själsfränderna vars kärlek aldrig dör? Makarna som litar på varandra till 100%, vars förhållande aldrig är hotat? Om du inte har träffat det perfekta paret, låt mig då presentera dem för dig. De står nämligen tillsammans på toppen av en bröllopstårta. Deras recept på framgång? De behöver aldrig se varandra i ögonen.

Även om det perfekta paret bara existerar i form av ett ideal som samhället byggt upp, existerar trots allt människor som är ämnade för varandra. Människor som delar en kärlek som är värd att bli vänner för igen då man av någon anledning blivit ovänner, eller som vi kanske snarare känner den, kärlek i nöd och lust.

Att se mig själv i miniatyr på toppen av en bröllopstårta har aldrig varit en av mina drömmar, snarare tvärtom. Antagligen för att jag skulle finna det svårt att så öppet fira en kärlek som jag under så många år förtryckt. Min generation har växt upp i en gråzon där äktenskap och barn i samma mening som ordet homosexuell alltid varit högst teoretisk, inte ouppnåeligt men undantagsmässigt. Vilket i och för sig är mer än vad som kan sägas för föregående generationer, där inget var att tas förgivet, varken att leva ihop med en person av samma kön än mindre att gifta sig eller skaffa barn.

Och för de som banat vägen för mig är jag evigt tacksam, dock finns det en tanke med att vindrutan på en bil är större än backspegeln.

Idag kan vi regelmässigt både gifta oss och skaffa barn, trots det känns dessa två för många homosexuella mer främmande än självklara, då vi fortfarande har vissa föreställningar om hur saker och ting ska eller bör vara. Vilket också är varför jag tills nu sett det som svårt att stå inför nära och kära och säga "jag älskar honom" utan att tycka situationen var jobbig för att han inte var en hon.

Jag hoppas dock att jag tillhör den sista generationen vilken ser ovantstående som främmande på grund av sin sexualitet, vilket också kan komma att bli sant, för om vi motsägelsefullt trots allt kollar i backspegeln, ser vägen framför oss väldigt ljus ut.

Så om du plötsligt finner din kille på knä framför dig och då inte för att suga din kuk utan för att be om din hand, vad skulle du då svara? Vill du gifta dig? "I do".

Tags: Krönikor

Comments (1)  
 Report  
5287

Måste man ha setts IRL för att bli kär?

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)

Du loggar in på qruiser. Du har sett framemot ditt lösenord + enter hela dagen. Du hoppas på tvåsiffrigt i parenteserna till höger om din inkorg. Kanske är idag första dagen på resten av ditt liv? Kanske är idag dagen då ditt livs kärlek plötsligt ler tillbaks mot dig genom 115x145 i din inkorg?

Rätta mig om jag har fel men är det inte så att vi bögar faktiskt spenderar ganska stor del av våra liv på internet? Jag menar internet är ett av våra primära forum för att hitta allt det där vi människor eftersöker nämligen kärlek och sex. Självklart kan man försöka på jobbet, krogen eller på Ica men visst fan är det så mycket lättare på internet om man är bög?

För är det inte trots allt så att man lite då och då faktiskt ser någon i sin inkorg som får en att le med hela kroppen enda ut i snoppen? Allt börjar med ett meddelande. Kärlek vid första kukbilden och innan man vet ordet av har man den i röven. Eller vänta nu, stopp där ett tag. Så snabbt går det inte, förutom på söndagar kanske?

Vissa människor man börjar korrespondera med via internet har dock verkligen en förmåga att gå rakt in i hjärtat på en. Värsta connection. Man springer därför hem efter skolan varje dag och hoppas på att få se hans ansikte omgivet av en grönt lysande rektangel på msn. Man kan chatta med varandra i flera timmar utan att det blir tråkigt. En kille man vill ge mitten på sin kanelbulle till helt enkelt. Dock gör avstånd ibland att ens riktiga stånd aldrig får mötas, därför hälsar de på varandra genom webbkameror istället.

Man byter telefonnummer, ligger och pratar med varandra istället för att sova och bygger upp planer för framtiden - vad man ska göra tillsammans, vilka filmer man ska se, vem som ska skeda vem och så vidare. Det går fort, det känns toppen. Man blir kär i någon man aldrig har träffat, men kanske ändå känner bättre än många av sina allra bästa vänner. Man vet nämligen mer eller mindre allt om varandra, utom känslan av varandra på riktigt.

Tags: Krönikor

Comments (7)  
 Report  
a12e

Där var man loggar in på Qruiser

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Det börjar här, eller kanske något mer till höger. Där var man loggar in på Qruiser:

"Vi kan vara hos mig. Jag kan hämta och lämna dig. Vi kan ha det skönt tillsammans, ingen behöver få veta något. Du får bestämma, gärna knulla på mig också om du vill. Är du duktig ska du få extra veckopeng"

"Jag gillar unga killar som dig... Pappa Björn blir nämligen kåt av bara tanken på att lära upp dig... tycker att du ska börja med någon i min ålder. Kanske en trekant med mig, dig och någon annan 13-åring?"

"Förresten, vilka mått har du? Slät eller hårig? Slät hoppas jag. Annars kommer jag att raka dig runt rumpan och kuken. Det tillhör nämligen "förspelet" så att säga, vill att du ska se ung och fräsch ut"

Jag behövde aldrig be. Jag behövde aldrig tjata. Jag fick över trehundra meddelanden.

Total uppgivenhet, och en genuin känsla av hat - det var mitt känslomässiga tillstånd efter ett par veckor som femtonåring på Qruiser. Stundtals ville jag bara ta en Ak 47:a och låta dess kulor regna över Qruisers medlemmar.

Kanske var det så Adam Lanza, Tim Kretschmer, Seung-Hui Cho, Eric Harris & Dylan Klebold och Pekka-Eric Auvinen kände innan de gick till respektive skolor för att göra köttfärs av totalt nittionio människor?

Ni förstår nog inte hur illa det är. Hur många det är som är villiga att träffa en nyfiken femtonårig. Än värre fjorton- eller trettionåring. Och alla gömmer de sig bakom superlativ som "lära upp" och "ökad veckopeng".

Sedan jag skrev om mitt första möte med en annan kille (som visade sig vara en äldre man) har jag med allt för jämna mellan rum fått gehör från andra killar vilka alla vittnar som samma sak.

Qruiser och att vara ung och nyfiken är inte bra kombination. Därför bestämde jag mig för att skapa en ny profil på Qruiser. En profil där jag var femton år men i kontakt med andra uppgav en ålder på tretton eller fjorton. Tanken var ett inslag vid namn Veckans Qruiser pedofil där jag var vecka avsåg att hänga ut en qruisermedlem vem gått så långt som att stämma träff med en minderårig - med syfte att uppmärksamma hur jävla illa det faktiskt är.

Mamma avrådde mig. Varpå jag sa: "Men Robert Achberg och Leif GW Persson då?". Du är inte Leif GW Persson", svarade hon då. Och i det hade hon kanske rätt, men det går inte att blunda längre. Qruiser är i allt för stor utsträckning inte ett ställe för någon under 18 år. Och det behöver man inte ett förstoringlas för att se.

Qruiser är grovt pornografiskt och våldsamt i kombination med att det kan bli ens verklighet. Där med är det också farligt. Qruiser följer visserligen svensk lag, men har genom dess liberala approach skapat en mötesplats på vilken det kryllar av människor som inte bör vara på mils avstånd från barn och ungdomar.

Det räcker inte med att låta någon liten stackare gråta ut i en krönika om hur han som minderårig blev utnyttjad av en äldre man för att sedan kort infomera om begreppet grooming. Framför allt inte när man för så många ungdomar är deras första möte med vad som ska vara likasinnade och därtill utgör länken mellan barn/ungdom och pedofil.

Det är dags för Qruiser att bli en plats mer lämlig för alla deras medlemmar, ta ansvar och inte blunda för de barn och ungdomar som uppenbarligen far illa via deras community. Tyvärr kommer det dock inte att ske, då Qruiser bär och brister med precis det som gör det en olämplig plats för deras yngsta medlemmar.

Tags: Krönikor

Comments (16)  
 Report  
5bae

Varför just då?

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
"Ögonblicket då Johan "kom ut" kommer jag aldrig att glömma. Jag kommer aldrig att glömma hur min underbara, halvvuxna son, väljer att "komma ut" där mitt bland "Köksskåp och köksluckor" på IKEA samtidigt som jag själv försöker att finna min väg ner till "Metervaror och sytillbehör".

Vad som fick honom att välja just det ögonblicket vet jag än idag inte, men jag antar att det för honom bara inte kunde vänta längre.

- Mamma till homosexuell son

Ibland är saker och ting logiskt, ibland är dem inte. Därför undrar jag varför du valde att "komma ut" just i det ögonblick du gjorde? Där under söndagsmiddagen eller i bilen på väg till fotbollsträningen.

Tags: Krönikor

Comments (11)  
 Report  
353a

Inte det minsta

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Igår, när jag plötsligt såg hur min polare försvann iväg med en annan kille, bara sådär, hand i hand mot bussen vars hållplats heter snopp om man tycker på stopp - insåg jag till min skräckblandade förtjusning hur jag själv inte kan göra så längre. Hur spontana grindr-träffar, trekanter och orgier i övrigt mycket väl kan tillhöra mitt förflutna. Och då pratar vi flera liter av sperma. Varpå jag var tvungen att fråga mig själv: "Stör det mig?".   

Det var nämligen som att det plötsligt gick upp för mig hur mycket man tar förgivet som singel. Jag menar efter mer eller mindre levt hela mitt liv som singel, bortsett från några tragiska försök till att leka  pappa, pappa, vi kommer aldrig att få något barn utspritt över samma tid, har jag alltid kunnat göra vad jag vill, när jag vill - och jag har alltid gjort det också.

För ett par år sedan, innan jag blev för homosexuell för att fungera, var jag killen som på allvar trodde på det här med tvåsamhet och allt som hör det till. Men efter kille nummer etthundratrettiotvå visste jag inte längre vad jag skulle tro? Därför var det också till en början svårt att hitta tillbaks, vänja sig, men där någonstans mellan att se hur min polare likt en golfboll går från hål till hål utan något mål och själv för första gången vara någons någon fann jag plötsligt mitt svar, vilket också fick namnge denna krönika.

Tags: Krönikor

Comments (3)  
 Report  
201b

En passning i rätt riktning

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
"Jag har inte som mål att bli den första öppet homosexuella idrottaren i en större amerikansk lagsport. Men eftersom jag är det, är jag glad att starta konversationen. Jag önskar att jag inte var killen i klassrummet som höjer handen och säger: "Jag är annorlunda". Om jag fick som jag ville, skulle någon annan redan har gjort detta. Men ingen annan har, vilket är anledningen till varför jag höjer min hand".

Man ska ha levt under en sten de senaste dagarna för att ha bommat nyheten om basketstjärnan som "kom ut" som svart... och bög.

Jason Collins är NBA-spelaren vem jag och en kollega hade en liten dispyt över igår. Min kollega anser nämligen att man bör fokusera mer på hans karriär i NBA än vem han väljer att dela säng med. Och visst hade väl det varit optimalt i en perfekt värld, men i en värld där så många unga HBT-personer väljer bort sport på grund av den gamla och väldigt uttjatade klichén om att bögar inte sportar, är hans sexualitet inte helt oviktig för sammanhanget. Varpå min kollega kontrar med: "Men, du visste ju inte ens vem han var innan idag". Och visst, det stämmer, men det beror inte på att Jason Collins inte var en framstående idrottsman inom en av de fyra störta sporterna i USA innan idag, utan på att jag inte följer NBA.

Att Jason "kom ut" kan vara det startskott som behövs för att sätta igång den debatt som leder till ökad tolerans för HBT-personer inom idrottsvärlden världen över. Den generella synen på homosexualitet och transpersoner inom idrottsväsendet präglar därtill mycket av den homofobi som kan urskiljas i samhället som helhet, varför en ökad acceptans inom idrottsväsendet skulle vara guld värt - även för de HBT-personer som bara kan hantera bollar i par.

Jason har genom att "komma ut" på en spelplan vi kanske inte annars förknippar med HBT-personer brutit både en och två stereotyper, och därför är han enligt min mening modig. Precis som alla de HBT-personer som idag väljer att leva öppet med sin sexualitet på skolor, arbetsplatser och idrottsarenor. Alla är grymt modiga och välbehövda.

Därför tycker jag att Jason ska klappa sig själv på axeln och ta emot alla hyllningar, inklusive den han har fått av Michelle Obama, utan att känna någon press för framtiden, då frågan om HBT-personer inom idrottsvärlden inte ligger på honom utan stäcker sig långt utanför diverse basketplaner.

Hockeyrinkar, gymnastikhallar och squashbanor - inget är att undantas. En dag kommer det inte att spela någon roll. En dag kommer den här typen av saker inte ens vara nyheter – men till dess är vad Jason har gjort en klockren passning som inget annat än vågen förtjänar, fast nu är det upp till världen att ta emot bollen och göra mål. Där målet bör ligga i att alla får vara med, oavsett om de är H, B eller T.

Tags: Krönikor

Comments (0)  
 Report  
6def

Det har inte gått för långt

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
I torsdags skrev Isabella Löwengrip följande på sin blogg: "Trots sin sexuella läggning är man fortfarande ett kön. Det är inte så att man har två kön som en hermafrodit och får panik över vilket omklädningsrum man ska gå in i" för att sedan försöka raljera med "Ska vi lägga till en toalett på offentliga plaster också? För de som varken är man eller kvinna? En egen hen-toalett? Ska vi göra en hen-avdelning i klädbutikerna så att ingen blir kränkt över att det bara finns kläder för män respektive kvinnor?".  

Okej Isabella, vänta dig inget samtal från Anders S Nilsson någon gång snart. Det var nämligen inte roligt. Dock är hennes uttalande inget jag håller emot henne, tvärtom, jag menar vilket underbart ansikte utåt för bristen på kunskap det finns när det gäller transpersoner och avsikten med ordet "hen".

Isabellas uttalande representerar nämligen vilken annan medborgare eller högstadieelev som helst - mer eller mindre i alla fall. Tro mig, jag vet, då jag varit ute i diverse skolor för att prata just det. Inte alltid lätt. Vill dock Isabella ha en privat skolinformation ställer jag gärna upp, då jag mer tror på att lära än att tillrättavisa. Å andra sidan känns det ju fördelaktigt att veta vad begrepp som berör kön och sexualitet innebär innan man uttalar sig. Jag menar hermafrodit? Om jag var transperson skulle jag typ: "Vad sa du? Kallade du mig nyss för H-ordet?". Att kalla en transperson för hermafrodit är nämligen som att kalla en svart person för neger.

Dock, åter igen, jag klandrar inte Isabella, jag menar varför skulle hon förstå vilken problemetik det kan innebära för en transperson att leva i samhälle där saker och ting är så könsuppdelat? Biologiskt sett är hon tjej, hon identifierar sig som tjej och trivs med att uttrycka detsamma - toppen säger jag och inget jag vill ta ifrån varken henne eller någon annan -  men det skadar inte att tänka lite längre än sig själv ibland. Det är inte en fråga om höger och vänster som Isabella påpekar. Jag menar man behöver inte vara transperson för att vara en supporter, utan bara människa.

Vilket också är varför jag blir så frustrerad över allt motstånd man bemöter när det gäller förändringar som berör transpersoner. Många är nämligen dem som anser att för mycket aldrig är tillräckligt för minoritetsaktivister. Att filosofin av homo, bi och transexuell exceptionalism tvingas på samhället. Samtidigt som de i sin kamp håller den heterosexuella kulturen gisslan. Jag menar varför skulle annars motståndet vara så stort?

Avsikten är nog sällan att väcka anstöt, utan bara att skydda majoritetskulturen, men visst var det väl lättare när "vi" höll oss garderoben? Precis som det med samma grad av förolämpning var lättare när kvinnor stod i köket - för saker är alltid lättare för trångsynta människor när deras mål spelar döda på kommando eller väljer att betala ut hyllningar av tystnad - vilket Isabella i sitt comeback-inlägg kunde haft ha i åtanke. Där hon påpekar hur stolt hon är över att hon har lyckats som kvinna.

Jag tror inte på ett tredje omklädningsrum, då jag tror att personer som går in där riskerar att bli än mer utsatta, däremot tror jag på initiativ, jag tror på den här skolan och att arbeta med att skapa en miljö som är trygg för alla elever. Fast med slagord som queer, hen och cisperson är man kanske inte en särskilt övertygande drivkraft? Vad vet jag? Dock tycker jag tillskillnad från Isabella inte att det har gått för långt.

Om man med för långt menar att stå upp och tycka tillbaka, att skydda sig mot okunniga angripare, att göra inbrytningar av jämställdhet och inte bara bevara ett samhälle där majoriteten styr och minoriteter förblir ödmjuka i sin små ghetton.

Tags: Krönikor

Comments (11)  
 Report  
60da

Som tonårsflickor

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Vi, bögarna, är nästan lika goda kålsupare som tonårsflickor när det gäller plåga oss själva. Eller i alla fall om du frågar mig. Jag menar skadar vi oss själv? Ja. Kanske inte boktavligt talat som i att med ett rakblad frigöra smärtan vi känner inom oss, men definitivt ur ett mer mentalt perspektiv. Hur? Genom att konstant intala oss själv att vi inte duger. Och då både i förhållande till andra män och samhället som helhet.

Låt mig förklara. Bögar blir konstant tillsagda, av både sig själv och andra i det homosexuella broderskapet, att det är bättre att vara maskulin och bög än feminin och bög. Att det är bättre att vara muskulös än smal. Att det är bättre att vara aktiv än passiv. Att ett monogamt förhållande är bättre än ett öppet. Att en typ av bög är bättre än en annan. Jag menar man behöver inte vara länge i homosfären för att inse att den präglas av dåligt självförtroende. Präglas av killar som gör allt för att bli av med sina "homosexuella tendenser" och kompensera för övriga självupplevda tillkortakommanden. Själv är jag dock inte mycket bättre. Därför: kan vi inte alla säga självdestruktivt och ta varandra i hand?

Jag menar skulle det vara så farligt att acceptera att vi kanske är feminina, släta, passiva, håriga, feta eller smala och bara gå vidare i livet? För att konstant intala sig själv om att ens sexualitet är fel och att man inte duger är definitivt det bästa sättet att konstant underminera sin egen lycka.

Tags: Krönikor

Comments (10)  
 Report  
46d5

Jag är kär i min bästa kompis

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Jag och Oliver gör allting tillsammans. Vi skulle sitta bredvid varandra på lektionerna också om det inte vore för vår lärare, Peter, han tycker nämligen att det är bättre om vi sitter var för sig.

Jag är kär i Oliver. Jag är kär i min bästa vän. Jag vet inte hur det hände? Eller när? Men någonstans där bland alla hemligheter han berättade för mig insåg jag plötsligt hur mycket jag bryr mig. Hur jag bara vill hålla om honom och säga att allt kommer bli bra. Att hans mamma inte kommer att dö.

Vad fan är det som händer med mig? Varför börjar mitt hjärta alltid slå snabbare när han är där? Varför kan jag inte sluta tänka på honom? Jag behöver inte det här. Inte nu. Inte i högstadiet. Men jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte ens kontrollera det. Mina tankar vandrar ständigt till honom.

Vi sitter på lektionen. Vi ser på en film om andra världskriget. Men jag kan bara se honom. Två bänkar och en till höger framför. Där sitter han - som en siluett från ljuset vilket stundtals lyser upp det annars mörka klassrummet. Jag vill att han ska vända sig om. Jag vill se hans ögon. Dra min hand genom hans hår. Känna mina läppar mot hans. Även om tanken på det gör mig livrädd.

Jag sökte på internet hur man berättar för en kille att man tycker om honom. Men kunde inte hitta något av värde. Jag skulle aldrig våga berätta för honom. Jag menar hur skulle det låta? "Hej, Oliver! Jag är bög. Är du bög? Vill du kanske eh... kramas?". Jag är rädd. Rädd för att han ska få fel bild av mig. Tycka jag är äcklig. För att jag också är kille. Och jag vet inte om det gör det fel... eller kanske speciellt.

Hur ofta hör man inte människor som säger att det är konstigt? Att det är onormalt? Men är inte det meningen med kärlek? Att kringgå det normala och bli något speciellt? Fan, kanske ska jag bara låta det vara? Hålla det inom mig och glömma bort.  Men jag vill inte glömma. Jag vill inte glömma hans mörkbruna hår, hans leende och cancersjuka mamma. Jag vill bara hans bästa. Samtidigt vill jag att han ska vara min. Jag vill vara det som är det bästa för honom. Jag måste berätta hur jag känner för honom. Men hur?

Tags: Krönikor

Comments (7)  
 Report  
5fb4

X

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)

"X" utgör en av tjugonio bokstäver i vårt alfabet. "X" kan även beteckna en okänd variabel i en formel eller gestalta ett öga på en död seriefigur. Tre "X" i tätt efterföljd betyder ståkuk och ett "X" i kombination med daim betyder middag, eller i alla fall om man är bög. För mig betyder "X" två raka stäck som möts på mitten, precis som våra kukar gjorde när vi var tillsammans. Det var bra, det var skönt, tills det att du tryckte CTRL + X på mig som person. Tills det att du valde att placera ett "E" framför det "X" som våra kukar så fint en gång utgjorde tillsammans.

Att bli dumpad är svårt, man blir ledsen, inte bara för att man i presens blivit ensam, utan även för att någon totalt tryckt CTRL + ALT + DELETE på hela ens framtid, eller i alla fall den framtid man trodde att man hade tillsammans.

I Word är det bara att trycka på "backspace" för att radera ett "X", då försvinner det på mindre än en hundradelssekund, om ens det. I verkligheten är det dock inte lika lätt. För även om vi gärna vill tro att våra ex tillhör vårt förflutna, kommer de personer som en gång fångat våra hjärtan att för alltid prägla våra liv. Vi jämför de killar vi dejtar med våra ex. Vi använder minnet av våra ex som virtuellt runkmaterial. Vi känner en doft och minns eller besöker en plats och återupplever.

Och växlar vi händelsevis ett par ord med ett ex, präglas ofta konversationen av en outtalad tävling om vem som lyckats bäst på egen hand? Där vinnaren är den som kommit över och gått vidare och förloraren den som får möta vänlig uppmuntran i form av "huvudet på sned, vad tråkigt, du hittar säkert också någon snart".

Vänlig uppmuntran man kanske helst skulle vara utan? Lite som när man spelar golf med sin mamma. Jag menar hur dåligt man än slår ska ens mamma alltid envisas med att komma med en "uppmuntrande" kommentar, såsom att bollen i alla fall rullar fram... Men vem fan vill rulla från tee till green? Jag menar det finns inget värre än uppmuntrande kommentarer när man vet att man suger, och det inte på någons kuk.

Just nu knullar jag mest par och skriver kanske till och med +4 på mitt scorecard ibland. Men dagen då jag med min järnnia och en stark höftrörelse återigen gör en hole-in-one, kommer jag inte att ge några uppmuntrande kommentarer till dem vilka jag en gång redan avverkat, då det snarare känns som ett slag i magen än genuint välönskande.

Tags: Krönikor

Comments (8)  
 Report  
7
730
blog.qruiser.com
0