Med anledning av ökad kritik riktad mot mig och min blogg, tänkte jag genom att använda delar av den som underlag, räta ut en del frågetecken.

Hur man uppfattar mig som person, mina texter och min blogg som helhet tror jag till stor del beror mycket på hur man ser på sig själv som person. Jag menar tar man livet och sig själv på fullaste allvar, kan jag förstå hur min blogg och vidare även jag som person stundtals blir outhärdligt pinsam... men delar man däremot min livsglädje, humor, sarkasm och känsla för ironi kan man säkert lära sig att uppskatta min blogg, men för att älska den i sin helhet krävs ett stort intellekt.

Själv upplever jag mitt sätt att uttrycka mig på som tydligt, då jag utan tvivel tycker att det framgår vilken sinnesstämning av humor eller allvar som råder i mina texter och videobloggar. Dock är glappet mellan vad man skriver och vad folk sedan läser ofta större än man kan tro.

Ditt stycke om min videoblogg "tips från coachen" påvisar tydligt hur fel det kan bli, om du på allvar verkligen trodde att mitt syfte med videoinlägget var att ödelägga Europas bögklubbar? Det är dock inte ditt fel, min morfar skulle nämligen inte heller förstå.

Ta ordet kärlek, ett ord som beroende på vem som läser det betyder helt olika saker. På samma sätt kan en och samma text av mig för någon vara meningsfull samtidigt som den för någon annan är dagens skratt, struntprat eller pinsamma medlidande. Allt beror på vem man är och vilka erfarenheter man har. Vilket kanske också är svaret på varför jag trots uteslutande (oavsett om man gillar det/mig eller inte) ett gott budskap, får människor som hatar mig... samtidigt får man tåla kritik om väljer att uttrycka sig själv eller sina åsikter offentligt.

Min blogg är inte hjärnkirurgi, en vetenskaplig uppsats eller ett nyhetsinslag på svt utan en samling av texter i regel skriva från hjärtat. En geishas memoarer där gei i geishas faktiskt betyder att man suger kuk.

Många är de vilka skrivit till mig och berättat om hur de tack vare min blogg lärt sig att sluta hata sig själva för att de är homosexuella. Hur de vågat komma ut och hur de insett att de inte behöver sälja sig själv kort bara för att de är homosexuella. Deras framgångshistorier har i sin tur fått mig att tvivellöst fortsätta sprida mitt budskap om att homosexualitet är kärlek (som jag nu tackvare din kritik jag fick sagt åter en gång) och utan vidare bjuda på att de finns de som skrattar åt mig, och jag menar är man rädd för att folk ska skratta åt en, kommer aldrig folk skratta med en heller.

Att ha ett liv är för mig att vara fri utan skulder och inneha förmågan av att kunna disponera sin tid så som man helst önskar. Det kan jag.

För en vecka sedan eller två kom min pappa ner till mig med Qx-tidningen i handen och sa – Wow, Andreas, du har ju gått och blivit opinionsbildare.

Om min pappa tycker jag är en opinionsbildare, får andra gärna tycka att jag är en clown.

Gör dig själv hörd och stå fast vid vad du tror på.

I regel brukar jag gå under uppfattningen om att har man inget snällt att säga bör man vara tyst, men ibland är det lättare sagt än gjort.

Jag har nämligen nu under en ganska lång tid anat ugglor i mossen, förlåt sossen, när det gäller qruiserbloggen "gaysossen". Vad jag ställt mig kritisk till är hans otroligt höga besökarantal samtidigt som väldigt få personer verkar digga hans inlägg vidare hans blogg som helhet.

Gaysossen förespråkar precis som sitt parti mer utav en planekonomi, vilken bygger på att alla ska med och att man bistår med bidrag till de vilka mest behöver. "Alla bidrag är bra bidrag" är väl en sann socialdemokrats motto? Om inte är det tillsynes i alla fall gaysossens mantra här i livet. Då han genom att stå för merparten av kommentarerna till sina egna inlägg (även under andra alias än sitt eget), verkligen väljer att satsar på sig själv. Fast det är klart, kanske ska man inte klandra honom ändå? Jag menar han lever ju i alla fall verkligen upp till sin färg.

Vidare klagar han på QX och menar på att de inte lyfter fram honom och andra bloggare här på qruiser samt initierar att de lyfter fram min blogg för att jag daskar med min dase i annat än bord. Men varför ska QX ens lyfta fram gaysossen? Jag menar det gör han ju hur bra som helst på egen hand genom att bokstavligen talat ligga på f5-knappen. Vad hände med att alla skulle med? Inte fan uppdaterar han någon annan blogg än sin egen...  

Fast varför blir jag ens förvånad? Politik och fusk går ju som vi vet hand i hand, att fuska med statistik är rena vardagsmaten för politiker.   

Nä, tacka vet jag marknadsekonomi, där det som flest gillar också är vad som hamnar i topp... men förstår att detta inte är något gaysossen diggar då han enligt en marknadsstyrd besökstopp skulle hamna i botten.

Igår söndag hade gaysossen 446 besökare (söndagar är i regel den dag då bloggar har som flest besökare). Plötsligt 11.30 idag (måndag) har gaysossen 3106 besökare, för att sedan samma dag 23.30 ha 3440 besökare. Varför 3100 besökare första halvan på dygnet och sedan 340 på andra halvan? Framför allt när bloggar i regel har merparten av sina besökare på just andra halvan av dygnet.

Och hur gick han egentligen från 446 besökare på ett helt dygn (söndag) till 3440 (måndag)? Varför denna anstormning av besökare? Har han vikt ut sig? Är han socialdemokraternas nya partiledare? Nä, tydligen var det gårdagens inlägg om "Johansson (S) Vs. Tobé (M)" som plötsligt lockade 3000 besökare.

I regel har jag inget emot gaysossens blogg och vill han föra en monolog med sig själv är det helt ok för min del, han håller i alla fall en tydlig röd tråd genomgående sin blogg. Min blogg kommer dock lite mer i regnbågens alla färger och faktum kvarstår att gaysossen själv är och förblir sin egen största läsare.