I veckans dilemma handlar allt om att göra ett val. Ett val vilket kanske inte alltid har en baksida man gärna skulle se i symbios med sin framsida, men som trots det innehåller båda delar. Därför kan man inte heller mer än att ge sig själv förmånen av ett tvivel. Fast kom ihåg, att när ditt tvivel väl är borta och ditt val är gjort - är även din förmåga att förhandla det. Alla "veckans dilemma" är baserade på verkliga händelser. Alla står i "jag-from", men det behöver inte nödvändigtvis vara jag som i faktiskt upplevt dem.
Jag hade lyckats. Levde livet jag drömt om sedan jag var femton. Tänk om mina polare från gymnasiet kunde se mig nu. Egen lya i Stockholms innerstad, student vid Handelshögskolan men kanske bäst av allt - traineetjänst hos McKinsey. Körde extra vid sidan om, hade nämligen alltid varit mer för att göra i praktiken. Evigt chattade trötta ut mig extremt. Satt på tuben, slog på Grindr: 36 nya meddelande. Sorligt, vad trodde folk egentligen? De äldre bögarna var värst. Gjorde mig deprimerad ibland, mest för all skit de var viliga att ta i hopp att få ligga - vilket ändå tillhörde ovanligheten. "Men kom igen, snälla, jag gör vad du vill" - block. En intressant kille hade dock skrivit. Han var lång, mörk och som tagen ur en reklamkampanj för något som slår lite högre än JC. Självklart skulle vi ses.
Hans blå ögon och kortklippta mörkbruna hår, vilket skulle falla ut i lock om det bara fick chansen, gjorde mig knäsvag. Och jag såg ut att ha samma effekt på honom. Han titta mig djupt i ögonen - bra tecken. Ju längre en kille tittar en i ögonen, ju mer intresserad är han. Vågar han inte hålla kvar blicken, är chansen stor att han bara vill erövra en för att sedan lämna. Jag läste av honom direkt. Jag var självsäker och ryktet sa att jag var bra, kunde charma de flesta och gav alltid intrycket av att vara världsvan utan att egentligen ens satt min fot utanför Sveriges gränser. Notan, tack. Vi gick hem till honom. Det var bra och vi skulle ses igen, men på något sätt höll han mig alltid på armlängds avstånd - som om han inte kunde älska mig med hela hjärtat. Något höll honom tillbaka? Frågan var bara vad? Efter ett par veckor sluta han att höra av sig.
Synd. Å andra sidan gick det ingen nöd på mig. Tiden rusa förbi och jag kunde utan vidare debitera 80 timmar på en vecka - men en dag skulle det ge avkastning bruka jag intala mig själv. Satt på Studentpalatset, klockan närma sig 22.00 och det var dags att slå igen skolböckerna för dagen och bege sig hemåt. Kolla daskadasenibordet, kolla grindr. Zinkensdamm om 10 minuter. Bingo. Ett sprut räckte. Dior. Ville inte stinka som något patrask från blålinjen. Träffa upp killen. Blond, sportig och direkt från gymmet. Inget snack, vi gick direkt upp till honom. Orka socialisera.
Vi kom upp till hans lägenhet, vilken låg bara ett stenkast från tunnelbanan - fräsch, modern och stilren. Opersonligt inred, kändes dock bekant. Hade jag inte varit här innan? Men i vilket sammanhang?, tänkte jag. Livet hade varit hektiskt på senaste, därför kunde jag inte heller med ens placera. Men ju närmre sanningen jag kom, ju högre hördes viskningarna bakom mig. Eller det var snarare som en vagt spelande melodi? Som den utav en Harpa. Harpa! Utbrast jag, det står en harpa i rummet längst in till höger. Ja, svara han och titta på mig med frågande blick, hur visste du det?
Han var gift och jag hade legat med hans man. Killen med mörkt hår och blåa ögon. Frågan var bara om jag skulle berätta det och riskera en obestämd utgång, eller om jag skulle hålla det för mig själv och säkra en ingång?
Gaymap
