21da Daskadasenibordet | blog.qruiser.com
107.955 members 3.172 online
Log in Become a member
Qruiser
London 5/26
Ku Bar
Gaymap
Bradford 5/26
Bar Place
Gaymap
Bournemouth 5/26
Gay men nudist…
Gaymap
London 5/26
Trash Palace
Gaymap
1f73
blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Daskadasenibordet
 blog.qruiser.com/daskadasenibordet

All entries in this category "Recensioner"

Torka aldrig tårar utan handskar

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Regi och skådespel är fenomentalt, manus av en annan värld och den animerade älgen något av det sämsta jag sett.

Trots att tre decennier passerat sedan det Stockholm Rasmus kom till och idag, är igenkännelsefaktorn stor. Jag menar somliga saker tycks aldrig förändras. Bögar trakasseras fortfarande i skolan, lämnar fortfarande småstäder för huvudstaden och knullar fortfarande som om det inte fanns någon morgondag.

För mig som bög i Stockholm finns hiv idag endast där i periferin. Starkt nog för att alltid få mig att använda kondom, men aldrig mer konkret än i tanken.

Efter att Rasmus lämnat Koppom för Stockholm, utforskat sin sexualitet och träffat Benjamin börjar igenkännelsefaktorn sakta avta för att sedan istället bli dess raka motsats. Då att se mina vänner eller den jag älskar insjukna, tyna bort och dö – inte är något jag kan relatera till.

Jag känner många bögar, och har säkert legat med ännu fler – men aldrig har jag känt, eller legat med någon som är hiv-positiv. Inte enligt min vetskap i alla fall. Och det säger mycket om hur hiv ser ut i Stockholm idag.

Då kärlekssagan mellan Rasmus och Benjamin når sitt slut påminnas jag åter om hur tragiskt många unga mäns liv en gång tagit slut. Och hur illa vårt samhälle behandlat dem – hur samhället tillskrivit hiv till bögar under namnet "bögpesten" för att sedan reducera offren för aidsepidemin till svarta sopsäckar. 

Jag vet att ingen dör av aids i Sverige idag (typ?), men tiden ett "blåmärke" var ett första tecken lever kvar. För även om den värsta skräcken la sig redan på 90-talet, finns rädslan fortfarande kvar och hiv-positiva i Sverige lider fortfarande av den bild som en gång målades upp.

Filmatiseringen av "Torka aldrig tårar utan handskar" är en bitterljuv blandning av självförverkligande, kärlek och eurofri som totalt tillintetgörs i en vrålande sorg. Killarna vars berättelser skildras under 90 x 3 minuter fanns på riktigt, och de lever kvar än idag – kanske i ditt blod? (08-616 2500). Eller mer troligt som en skrämselrubrik i någon gammal dagstidning. För vi har hört deras historier förut, bara aldrig lyssnat. Tills nu, tills Jonas Gardell plötsligt gjort deras berättelser till något fint nog för kultursidorna. Och kanske är det just hans största bedrift, nämligen förmågan av att kunna göra ett ämne som hiv folkligt och heterosexuellt relevant.

Varje vecka får någon ett positivt hiv-besked på Venhälsan. Problematiken idag ligger inte i att skriva sin egen dödsannons, utan i att sluta känna skam, skuld och rädsla för avståndstagande. Det är vad hiv är i Sverige idag.

Berättelsen om Rasmus, Benjamin och deras vänner ger ett efterlängtat ansikte till några av alla dem som en gång dog och överlevde. Parallellt är det en romantisering av en kanske ännu brutalare verklighet som man knappt vågar tänka på. För alla var nog inte dem som hade en pojkvän som Benjamin eller en vän som Paul. Men i och med "Torka aldrig tårar utan handskar"-trilogin har de i alla fall någon form av upprättelse.

Tags: Recensioner

Comments (11)  
 Report  
6bc2

Ung, bög och jävligt kär

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
I boken "Ung, bög och jävligt kär" av Johannes Sandreyo får vi följa med 16-årige Filip vars homosexualitet ofta fått honom att gå bredvid men halka efter. Och inte nog med det, Filip är också killen som kommer hem, hör hur hans pappa öppnar en öl, och med det tänker "Okej, det kommer alltså att bli en sådan här kväll ikväll". Killen som inte kan förstå hur den man älskar plötsligt kan bli till den som får en att börja gråta. Killen som lär sig att våga stiga över samhällets ideal och sväva fritt. Killen som är ett bevis på att det blir bättre.

"Ung, bög och jävligt kär" är som skriven för ett ungdomsdrama på Svt och skildrar vidare en historia om kärlek vi alla både hört och sett förut med "twisten" att kärleken som uppstår är den mellan två killar. Två killar från två helt olika världar. Nämligen dansanta Filip och värstingen slash fotbollshunken Emilio. En homosexuell version av en modern "West side story" vilken vidare varken är revolutionär eller banbrytande, men samtidigt är det faktiskt så att en del saker aldrig förändras utan bara antar nya skepnader. Och kanske är det också därför historier om kärlek aldrig går ur tiden? För oavsett sexualitet kommer vi människor alltid att fortsätta bli kära i varandra och tvingas att göra uppoffringar i kärlekens namn.

Språket är lätt och behagligt, så till den grad att man nästan kan tro att det faktiskt är killen i boken som har skrivit brevet, vilket mestadels är ett plus. Ett minus är dock omslaget, vilket onekligen ger ett ansikte till uttrycket "don't judge a book by it's cover", då det snarare återspeglar författarens egna våta dröm än bokens innehåll. Jag menar alla vilka faller inom kategorin för bokens målgrupp skulle hellre dö än att synas öppet med boken, då den har det omslag den har.

Även om huvudhistorian om kärlek är fin, är det bokens många subhistorier och personer som gör den läsvärd. Det var nämligen inte bara Filip och Emilio som jag med glädje läste om varje kväll innan jag skulle sova, utan det var även karaktärer som Nettan, Benny, Viveka, Nikolaj, Farid och Filips pappa som gjorde boken intressant och vidare till en bok som alla kan realtera till. Boken påvisar med tiden allt fler bottnar och bjuder även stundtals på en enorm träffsäkerhet vilken onekligen beskriver författarens egna upplevelser och det är just under dessa sekvenser Johannes påvisar sitt essens som författare.

Samtidigt som boken i många fall skildrar en utopi av en verklighet som inte finns, skildrar den också verklighetstrogna tolkningar av kärlek, vänskap och mod. "Ung, bög och jävligt kär" är en bok som handlar om att hitta själv och livets alla svåra val, val som alla har konsekvenser för hur våra liv blir.

Tags: Recensioner

Comments (15)  
 Report  
396a

Tretton skäl varför

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Jag kommer inte att finnas längre imorgon. Ni kommer att vakna, men inte jag. Läskigt eller hur? Fast alla har vi väl någon gång fantiserat om vår egen död? Om hur ens föräldrar skulle drunkna i tårar när de fick samtalet från polisen eller hitta en svävandes en decimeter ovanför marken. Om hur ens klass aldrig skulle bli densamma igen och hur alla plötsligt skulle benämna en med fina adjektiv. Om hur man skulle komma att bli en notis i den lokala nyhetstidningen.

Eller jag vet inte, vissa människor är kanske mer benägna att tänka på det än andra? Fast varje gång något hemskt hände mig, tänkte jag på det. Det? Okej, jag säger ordet. Tänkte jag på självmord.

För många är ett skäl mer än tillräckligt. Kan man därför säga att tretton rättfärdigar att jag inte längre finns? Just det, inte finns. När man dör försvinner man nämligen för alltid. Vilket lämnar ens omgivning med frågor som kanske aldrig kommer att kunna besvaras. Varför? Var det något jag gjorde? Missa jag något tecken? Hans rop på hjälp? Är det kanske till och med mitt fel?

Därför lämnar man kanske ett brev efter sig, där man i hopp om att undvika frågetecken försöker täcka in det allra mest relevanta. Men ett entydigt svar kan sällan urskiljas. Därför får vår omgivning också i samband med onaturliga dödsfall som mitt leva i ovishet om varför. Om man nu inte efterlämnat en mer utförlig förklaring det vill säga, som den bestående av tretton kassettband till exempel.

Boken "Tretton skäl varför" av Jay Asher påvisar hur enskilda människors ord och handlingar kan ha förödande genomslagskraft i den kontext de verkar. Hur en så simpel sak som en lista för alltid kan förändra någons liv. Hur vad folk tror, tycker och tänker tillslut kan bli sanning, även om det från början var världens största lögn.

"Tretton skäl varför" handlar om den ambivalenta tid vi snarast känner som vår tonår. En tid då ord träffa en som ett slag i magen och fick en att tänka, fick en att anta nya skepnader.

Fast man lagt ner boken, fortsätter ens tankar att rusa, vilket är vad som gör boken bra. Den beskriver ett obehagligt ämne på ett obehaglighet sätt. Och den enda kritik jag egentligen kan rikta är glorifieringen av självmord och döden. Då även om första styckets profetia kan uppfyllas, det inte är något eftersträvbart.

Efter att ha läst "Tretton skäl varför" vill man aldrig igen gå förbi en person vilken uppenbarligen mår dåligt utan att säga hej. Det tragiska är dock, att man nog antagligen kommer att göra just det.

Tags: Recensioner

Comments (4)  
 Report  
6f2f

Turkish delight

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Vid första åtanke lät för mig "Turkish Delight" mest som en sexleksak för män, heterosexuella män, men efter närmare efterforskning kom jag att förstå att det faktiskt är namnet på en välkänd turkisk konfektyr vidare även namnet på Niclas Ericssons uppföljare till succédebuten "Familjehemligheter".

I from av flytande bokstäver får vi följa med huvudkaraktären Patrik Anderson till mångfaldens Turkiet, dit han åker för att hjälpa en person som för honom en gång fick hela världen att le, men som nu bara gör det svårt att se, då frågorna är många men svaren är få. Det är ett korrupt och hierarkiskt Turkiet som möter Patrik, ett Turkiet där inget är vad det ser ut att vara. Varken din bästa vän eller tjejen som sitter och flörtar med dig från barstolen bredvid. Patrik ställs därför inför en rad olika prövning vilka skulle få de flesta att trycka på stopp och säga dra ut din snopp, dock gör Patriks ovilja att svika sin vän och hans bakgrund som journalist att han inte ger sig förens han rätat ut alla frågetecken till utropstecken.

I "Turkish Delight" får vi möta en gedigen skara människor vilka alla har olika sexuella preferenser, men tillskillnad från så ofta annars skildras dessa på ett mindre stereotypiskt och mer djupgående sätt. Främst genom att göra huvudkaraktären Patrik till en orädd, sansad och homosexuell version av en annars heterosexuell hjältekaraktär i en kriminalfilm. Äntligen faller ljuset på en homosexuell man i annan fattning än på en scen sjungandes med en mikrofon eller kuk i munnen.

Boken ger också ett efterlängtat ansikte till transexualitet, som annars i HBTQ världen ofta tenderar att bara handla om könsbyte eller hamna i skymundan för barbröstade bögar. Patriks vapendragare, i dubbelfattad mening, Lockum, framställs dock som så mycket mer än bara ett ambivalent kön. Lockum är i vidare utsträckning varken bisarr eller egendomlig utan en kvinna som går rakt in i hjärtat på en, oavsett könsidentitet eller sexuell läggning.
Med ett rappt, enkelt och träffsäkert språk bygger boken ofta upp till brygga vilken tyvärr många gånger faller platt då de många invecklade konflikterna och politiska förvecklingarna tillslut gör att man tappar ståndet man fick när man läste bokens mer erotiska inslag. Gastkramande? Tveksamt. Spännande? Absolut.

Vill du också läsa denna spännade roman av Niclas Ericsson, kommentera då detta inlägg så har du och ett par stycken till chansen att få ett exemplar av pocket-versionen hemskickat till dig. Jag har nämligen kommit över ett par ex som jag vill dela med mig utav.

Tags: Recensioner

Comments (12)  
 Report  
ae8a

Do comeco ao fim (From beginning to end)

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Filmen "Do comeco ao fim" bygger på en mycket intressant premiss, nämligen, vilka former skulle kärlek kunna anta i en värld utan komplicerade trossystem triggade av skam och konformitet?

Filmen vars engelska titel är "From beginning to end" skildrar en kärlekshistoria mellan två män. En kärlekshistoria mellan två halvbröder. En kärlekshistoria som många idag inte anser höra hemma i vår värld.

"Do comeco ao fim" berör utan att vidareutveckla komplexa ämnen som incest och homosexualitet, det för att återskapa en utopi av en värld där känslor och kärlek inte styrs av sociala normer och regler.

Samspelet mellan de två manliga huvudkaraktärerna är trovärdigt, vackert och i det närmaste poetiskt. Tillsammans går de rakt in i hjärtat på en och kan inte annat än att lämna en berörd, så till den grad att man helt väljer att bortse från det faktum att de faktiskt är bröder och med glädje entrar den utopiska värld regissören Aluisio Abranches skapat. Abranches lyckas göra incest komfortabelt, då kärleken de som bröder delar är större än det faktum att de är bröder.

Filmen i sig är varken dramatisk eller spännande men intressant då självklara konflikter utelämnats och gett plats åt potentiella, utan att betona eller göra verklighet av dem. "Do comeco ao fim" är som en dröm man inte vill vakna upp ifrån, som en musikvideo till den vackraste låt man vet.
För mig gestaltar filmen ett Edens lustgård innan dess fall och innan vår tids alla konflikter.  Innan gud skapa människan. Innan de åt av frukten. Och Innan de insåg att de var nakna. För jag menar lek med tanken om hur vår värld skulle sett ut, om vi inte insett att vi var nakna? Jag kan bara spekulera, men jag tror att jag såg en glimt utav den här i filmen.

Jag har kallat "Do comeco ao fim" för min definition på homosexualitet, för sällan skildras homosexualitet med den ömhet, tillgivenhet och kärlek mellan två män det faktiskt är. Homosexualitet är vidare för mig inte ett val, då man inte aktivt kan välja vem man blir kär i eller attraheras av och det gäller även för ömsesidig kärlek mellan vuxna personer som inte faller inom ramen för vad som anses vara kärlek i dagens samhälle. Man kan inte hjälpa om man blir kär i sin bror, eller i en person av samma kön. Och för det och det ovan nämnda, kallar jag denna film för min definition på homosexualitet.

Jag uppskattar även hur filmen utmanar frågan om vem kärlek tillhör, och då inte bara ur ett genusperspektiv utan även ur ett mer kontroversiellt sådant. För oavsett vad man tycker i frågan, kan nog alla hålla med om att vem kärlek tillhör och vilka som utan höjda ögonbryn ska få lov att älska varandra - tål att utmanas.

Tags: Recensioner

Comments (22)  
 Report  
27e5

Harry Potter och dödsrelikerna del 2

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Sagan om Harry Potter och hans vänner har sedan "Pojken som överlevde" verkligen förgyllt mitt liv på många olika sätt och än idag kommer jag fortfarande ihåg hur Filch och Mrs Norris bruka skrämma livet ur mig, då jag under osynlighetsmanteln försökte ta mig igenom den förbjudna korridoren, i tv-spelsversionen av Harry Potter och de vises sten.

Det var med glädje som jag på rad 6, plats 81 för sista gången i biomörkret hörde Hedwig’s Theme, vilken precis som vanligt gav mig rysningar i hela kroppen.

Harry Potter och dödsrelikerna del 2 tar fart precis där del 1 slutar, nämligen då Voldemort äntligen lägger händerna på fläderstaven. Vi får även här se hur min favoritkaraktär Dobby fått en alldels egen gravsten, vilken också är en milsten i frågan om ökad acceptans inom trollkarlsvärlden.

Sedan "Leverans vid dörren" har filmerna om Harry Potter byggt upp till brygga och frågan nu många ställer sig är om den ska hålla alla miljontals förväntningar? Till skillnad från del 1 vilken mest känns som en startbana till något vilket under dess speltid aldrig tar av, lyfter del 2 likt en nimbus 2000 filmatiseringen av sista boken till oanade höjder.

Harry Potter är för mig en film om de svagas kamp, där Harry i förhållande till Voldemort utgör David i jämförelse David och Goliat. Ett barn mot världens mäktigaste trollkarl. Ett öde vilket redan vore förbestämt om det var för den vänskap Harry finner i Ron och Hermione. Kärlek och vänskap och hur dessa två komponenter är det sista vi klarar oss utan, är nämligen ett genomgående tema i både böckerna och filmerna.

Kärlek och vänskap vilken tar form på olika sätt i del 2 – Kärlek till sitt barn vilket tar uttryck i en trollformel som träffar Bellatrix Lestrange rakt i hjärtat hon inte har. Kärlek till Hogwarts vilken får Professor Mcgonagall att använda en formel hon alltid drömt om. Eller i ett löfte vilket grundar sig i den antagligen starkaste kärlek vi någonsin upplever, nämligen vår allra första. Sanningen om mysteriet kring Professor Snape är nämligen den tveklöst vackraste och mest ädla scenen i boken, men som tyvärr faller lite platt i filmen.

Ofta lyckas filmerna visualisera det man själv såg i sin fantasi då man läste böckerna, men inte alltid. I del 2 lyckas de dock väldigt bra. Framförallt med slutstriden vilken enligt min mening är en modern version av Braveheart och som vidare i boken lätt bleknar utan all filmens magi... dock håller jag med Dumbledore om att våra ord är det mest magiska vi har och JK Rowling är i så fall den sanna häxan.

Harry potter del 2 är som en kvinnlig orgasm vilken bara fortsätter att ge rysning efter rysning i klass med den man fick när Forest Gump äntligen sprang ifrån sina mobbare. Detaljer bara en inbiten Harry Potter fantast på allvar kan njuta av och uppskatta, då han eller hon väl känner till vilken resa alla karaktärer gjort genom årens lopp, med Neville i framkant i del 2.

Det var aldrig en fråga om vad som skulle hända, det visste jag redan. Frågan var bara på vilket sätt det skulle hända men till skillnad från en träff från qruiser levde Harry Potter del 2 verkligen upp till vad som utlovats enligt boken och mer därtill.

Harry Potter är en berättelse med många bottnar och som vidare ofta är en direkt avspegling av vår värld fast med en magisk twist. En saga vilken bygger på våra favorithistorier men som i kombination av varandra slår orginalen som Oliver Twist med hästlängder. Alla kan vi relatera till någon karaktär i böckerna om Harry Potter (här på qruiser tror de flesta kan relatera till Dumbledore) och därför går Harry och hans vänner rakt i hjärtat på de flesta. Hursomhelst kommer de alla i alla fall alltid utgöra en del av mitt hem i from av hyllplats och lakan.

Tags: Recensioner

Comments (1)  
 Report  
7
730
blog.qruiser.com
0