Vad var din första tanke när Andreas "kom ut"?
"Det här hade jag insett och förstått sedan länge". Parallellt tyckte jag att det var hemskt att Andreas var så ledsen över att vara bög och "komma ut" som homosexuell – som om han trodde att jag skulle överge honom. Efteråt tänkte jag ofta på det, då jag som förälder alltid trott att jag försäkrat mina barn om att jag älskar dem villkorslöst. Men eftersom Andreas var så rädd och ledsen då han "kom ut" funderar jag ibland på om det var något jag och hans pappa kunde gjort annorlunda.
Kom det som en överraskning eller hade du haft några funderingar sedan innan?
Det kom inte som en överraskning. Jag förstod det nog redan när Andreas var liten, fast jag var aldrig helt säker.
Varför kom det inte som en överraskning?
Jag och Andreas pappa brukade ibland skoja om att Andreas inte var som alla andra killar. Andreas lekte nämligen med "My Little Pony" och "Barbie" och var så himla mjuk, go och snäll. Jag kommer även ihåg att vi vid något tillfälle sa: "Vi får nog vara "beredda" på att Andreas är homosexuell" – ett konstaterande som för oss aldrig var betungande. Med att Andreas var homosexuell var trots allt bra en tanke som låg där i bakhuvudet tills han väl "kom ut".
Varför tog du inte upp det?
Ja, det undrar jag också ibland. Men jag tror att eftersom jag inte visste till hundra procent ville jag inte heller "klampa in". Jag tänkte att det kanske var ett känsligt ämne för Andreas och jag kände att när han själv var färdig i sina tankar han själv också skulle berätta det. Så här i efterhand vet jag inte om det var rätt? Andreas själv säger att han skulle blånekat om jag frågat honom innan han faktiskt "kom ut", men han tror att det kanske skulle känts som ett litet headsup för att tanken fanns hos oss föräldrar. Vilket kanske skulle gjort så att han inte haft så svårt att "komma ut" sedan när han själv väl kände sig redo.
Har du någon gång haft svårt för att acceptera att Andreas är homosexuell?
Aldrig.
Hur har din omgivning reagerat på att Andreas är homosexuell?
Det har aldrig varit något problem. Förutom från min pappa efter han besökt Andreas blogg utan att veta att Andreas var homosexuell, men det var bara att förklara för honom och berätta på ett sätt så att även han, 90 år gammal, förstod så var det inga problem. En hel del har reagerat på Andreas blogg, men hans sexualitet har aldrig varit ett problem för någon enligt min vetskap. Ibland märker man dock att en del försöker undvika ämnet, då de kan ställa olika frågor angående Andreas och hans bror. Jag tror dock att Andreas är den enda som är öppet homosexuell inom hela vår umgängeskrets och släkt.
Kände du någon som var öppet homosexuell innan Andreas "kom ut"?
Nej.
Vad har varit svårast med att Andreas är homosexuell?
Oron för att något ska hända honom på grund av att hans sexualitet. Kanske att någon ger sig på honom när han lämnar en bögklubb eller om han skulle vilja gå hand i hand med en kille på stan. Att han råkar illa ut eller blir särbehandlad på grund av hans sexualitet helt enkelt.
Pratar du själv öppet om att Andreas är homosexuell?
Jag pratar sällan om att min andra son är heterosexuell så... men kommer ämnet på tal och det är relevant för diskussionen ja. Annars tycker jag i regel att det är Andreas ensak och ingen annans.
Hade du en dröm om Andreas skulle träffa en tjej, bild familj och skaffa barn?
Jag har aldrig haft en dröm för hur Andreas liv ska se ut i den meningen, jag vill bara att han ska vara lycklig. Men känner jag Andreas rätt vet jag att han gärna vill ha en man och barn i framtiden. Och i den drömmen (och alla andra) står jag och hans pappa bakom honom till hundra procent. Vår dörr står alltid öppen för Andreas och den han älskar, oavsett vem det är.
Du läser Andreas blogg, vad tycker du om den?
Oj! Delade meningar, jag vet Andreas syfte med bloggen och i den aspekten tycker jag är den är jättebra. MEN, som mamma och i min ålder tycker jag att det är lite väl mycket kukar och sex ibland. Sedan tycker jag också att Andreas är lite väl privat för sitt eget bästa.
Vad är till råd till föräldrar med homosexuella barn?
Mitt råd till alla föräldrar är att skapa en hemmiljö där ens barn till hundra procent vet att det inte spelar någon roll vem de blir eller inte blir kära i. Att man inte utgår från att ens barn är hetero- eller homosexuellt. Så här i efterhand tror jag nämligen att Andreas i så fall inte skulle varit lika rädd och ledsen när han tillslut "kom ut" för oss. Och har man ett barn som är homosexuellt är det bara att hjälpa och stötta det hela vägen. Inte tänka på sig själv och sitt eget rykte utan sitt barns bästa. Och så klart: att inte göra det till en större grej än vad det är.
Gaymap
