Vem som helst kan bli ett offer. Skadad av andras handlingar. Eller sina egna. Fast oavsett om skadan skett via någon annans illvilja, eller leverats som ett föremål för ens eget självförverkligande, kommer alltid tiden då man måste plocka upp sig själv igen och fortsätta på sin resa. Och kan man inte det, är det bara att gå in i garderoben – igen.
Man får inte vara för öppen. Inte ha för många homosexuella vänner. Inte engagera sig för mycket i HBT-frågor. Och sannerligen inte berätta att man är homosexuell för mer än de absolut närmsta. Gärna ska man även beklaga sig lite över att man är homosexuell, och helst dissa dem vilka "kommit ut". Det är nämligen då man är som mest attraktiv. Mest åtråvärd. Eller i alla fall enligt bögvärldens mytomspunna, men alltid så mycket hetare - mindre öppna killar.
Mitt största problem i att träffa en kille ligger främst i att jag är öppen, och tenderar att attraheras av killar som inte är det. Ofta då jag tar kontakt med killar som jag är intresserad av, är det faktum att jag är öppen ett stort problem. En del menar på att det skulle vara ett problem att synas med mig, då det indirekt skulle innebära att folk skulle tro att även de var gay - som i jättegay. Andra säger att de inte vill beblanda sig med stereotyper.
Ibland ber jag dem att utveckla sina resonemang, och då kan det låta något i stil med: Alla öppna bögar är äckliga, eftersom dem i egenskap av att vara öppna också knullar med allt och alla. Och att man inte vill träffa någon som resten av bögvärlden redan vet vem det är. En del går så långt som att säga att de hatar alla killar som är öppna och att killar som är öppna också är mindre attraktiva.
Jag förstår det. Ingen vill läsa en öppen bok. Att jag har svårt att träffa en kille har jag bara mig själv att skylla, jag har grävt min egen grav, men ibland kan det räcka med bra mycket mindre än att ha en blogg på qx för antas vara någon som är "för öppen" och därmed stereotyp. Typ som att man har en för många ansiktsbilder på qruiser. Jag kan känna att det finns ett visst har, en viss fientlighet och en hel del förutfattade meningar gentemot killar som är öppna med sin sexualitet. Det finns liksom inget adekvat samband med att vara öppen och att vara på ett visst sätt, antar jag är det jag vill ha sagt.
Oavsett hur öppen man själv vill vara, och vad man tycker om killar som är öppna – borde man vara glad för deras skull och i längden även sin egen – och det tack vare dem som är öppna.
Gaymap
