- Vi är på många sätt en rätt bra familj som inte funderar över eller har ångest kring vad grannarna ska säga.
Adam skrattar till när han beskriver sin brokiga släkt. Det finns ingen som är "normal" i hans familj och det ger ett större utrymme att få vara sig själv menar han. Insikten om att några förstår varandra bättre medan andra inte gör det kan vara lättare att utgå från istället för att den typen av känslor göms undan.
- Det finns en enda sak som jag upplever är verkligt tabu i vår familj och det är att tro på det som inte går att bevisa vetenskapligt. Att "komma ut" som religiös var därför en stor utmaning och kanske det mest rebelliska han kunde ha gjort. Adam känner fortfarande att tron inte riktigt respekteras inom familjen.
- Det känns lite som att det är helt okej att driva med mina religiösa val hur mycket som helst. Jag tror aldrig de har tänkt på att det kanske inte är schysst, det är ju jag som är "dum". På pappas sida har de blivit mest provocerade, medan mammas är lite mindre radikal. Fast min farbror kan till och med tycka det är lite bra och säga: "Det är fint att du tar tag i de judiska traditionerna".
Allt är okej så länge det ses som en kulturfråga. Både farfar och farmor växte upp i stängt religiösa familjer men min farfar hoppade av den "obligatoriska" rabbinskolan och blev lika övertygad kommunist. Längre fram blev han tyvärr utslängd ut Polen för att han var jude, trots att han var kommunist. Alltihop är lite ironiskt.
- Alla på min pappas sida är judar, jag har alltid fått med mig mycket av "judisk medvetenhet". Om folk frågar "Är du svensk?" så svarar jag "Nej, inte riktigt, men min mamma är svensk". Släkten är inte heller polacker, identiteten som polsk jude är skild från den nationella identiteten. Vi är judar, ve den som säger något annat. Men för min familj är religion något sekundärt som är avskilt från kulturen, därför anses min vilja att utöva de religiösa aspekterna av judendomen som något väldigt provocerande.
Det finns idag ingen judisk församling omkring där Adam lever, det är helt enkelt för litet. Istället är han engagerad i en förening som har ett litet judiskt bibliotek och samlas för att fira högtider, bedriva körverksamhet och viss barnverksamhet. Traditionellt sätt hålls judiska gudstjänster av medlemmarna tillsammans. Men då det saknades någon annan som gjorde det, ledde Adam gudstjänsterna, vilka han har vissa plågsamma minnen kring.
- Jag tyckte om att leda gudstjänster, men det var medlemmar och även personer utanför vår förening som tyckte det var hemskt att jag förstörde den strikta uppdelningen mellan män och kvinnor, som inte accepterade mig. Samtidigt är det nog ännu svårare att stå där som kvinna. Min erfarenhet är att det ofta är lättare att vara transkille än att vara "vanlig" tjej inom stagnerad judendom – precis som på många andra ställen. Även om det finns religiösa lagtexter om människor som inte är entydigt kvinnor eller män, känner ytterst få till det och vet inte var de ska placera transpersoner.
Adam tror ändå att folk gradvis har vant sig och inte längre reagerar lika starkt. Inom familjen har han till och med upplevt sig får en annan typ av respekt för sin könsidentitet än för sin religion.
- Generellt i heterosamhället verkar de flesta människor utgå från att trans handlar om någon som klär sig i kvinnokläder. Men min mamma som reagerade först sa: "Oj, vad jobbigt, det är så hemska operationer". Jag tycker det är en rätt ovanlig reaktion som nästan känns lite insatt. Min bror sa mest "Jaha, okej, det kanske är därför du alltid mått så dåligt. Det var ju bra du kom på det". Min farbror sa: "Jaja, vad du är gör så har det alltid varit genomtänkt, jag litar på dig och stöttar dig". Det är den bästa reaktionen jag fått.
Adam kan inte svara direkt på varför han är religiös, det är något han söker utifrån ett behov, på samma sätt som med transidentiteten. Det är något som känns bra. Att inte ha med sig starka familjetraditioner ger en större frihet att testa olika vägar och själv utforska vad som är betydelsefullt för en.
- Jag delar inte upp religion i tro respektive praktik. Det här är något som jag aktivt valt och behöver, jag tar delar av det som finns i de mer traditionella tolkningarna, eller i nyare – det som jag trivs med och så skippar jag sådant som inte ger mig något, helt respektlöst. På det sättet är min religion rätt queer.
Gaymap
