2026 Inte bara lösa skott | Daskadasenibordet | blog.qruiser.com
108.025 members 4.856 online
Log in Become a member
Qruiser
London 5/19
Trash Palace
Gaymap
Manchester 5/19
Legends & The…
Gaymap
London 5/19
Comptons of Soho
Gaymap
1f47
Douglas 5/19
G&D's Nightclub
Gaymap

I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Daskadasenibordet

Inte bara lösa skott

Daskadasenibordet  (updated by Daskadasenibordet)
Jag har många gånger funderat på om jag någonsin vill ha barn. Och trots att jag fortfarande inte säker finns alltid tanken där. Jag tänker på om jag skulle bli en bra pappa, en ansvarsful pappa, en pappa som alltid finns där. Men helt ärligt är jag rädd för att bli som min egen pappa. Han lever som hemlös och är narkoman.

Att tänka på det här med barn är nog inte så konstigt, men allt eftersom börja mina tankar att rulla in mer och mer på det här med homosexuella och barn. Vi kan omöjligt befrukta varandra och skapa ett barn på "naturlig" väg. Och då menar jag som heterosexuella par kan.

För ett tag sedan gjorde jag ett skolarbete om spermadonation i vilket jag vägde för- och nackdelar. Under arbetets gång tänkte jag bokstavligen talat sönder min hjärna, vilket jag brukar göra då jag funnit någon intressant fråga. Men tillslut kom jag fram till att alla, oavsett sexualitet, förtjänar att få skapa och uppfostra ett barn tillsammans med någon man älskar. Och eftersom jag själv vet hur det känns att inte kunna få barn, känner jag extra mycket för oss homosexuella som vill men inte kan få barn. Därför valde jag att ge bort mina spermier.

Det kanske låter helt sjukt, eftersom jag kan ha ett barn någonstans, som söker upp mig om 18 år. Vilket känns lite pirrigt, men jag tror på det jag gör. Jag är bara 19 år, men mogen nog för att inse att jag bara hjälper till med mina spermier. För varför skulle jag inte om jag kan? Men jag tror det är viktigt att kunna svara på frågor som barnet kommer att ha om han eller hon en dag väljer att söka upp mig.

Det finns alltså kliniker, till exempel på Akademiska eller Huddinge sjukhus som äger spermabanker där spermadonatorer går och lämnar sperma. Men jag är så kallad privat spermadonator, för jag väljer att visa vem jag är och kan få möjlighet att träffa paret. Barnet vill jag dock inte ha någon kontakt med, eftersom det sannolikt kommer att se ut som mig kan det trigga igång känslor om att barnet är mitt. Det viktigaste vid privat insemination och spermadonation är att skriva på papper, det vill säga skriva av sig faderskapet. Annars kan man bli återbetalningsskyldig tills barnet är 18 år gammal.

Hittills har jag donerat sperma en gång, till ett lesbiskt par. Vilket jag kommer berätta mer om inom kort. Hur det gick, hur vi gjorde och vad resultatet blev.

Tags: Gästbloggar

Comments (2)  
 Report  

7
730
0