Daskadasenibordet klagar lite i
aftonbladet på att det är en “maktobalans” i samhället pga att heterosexuella säger att det är okej att vara bög när han berättar det. Andreas kanske föredrar att de säger att det inte är ok? Eller vad menar han? Jag kan upplysa honom om att det uttrycket förmodligen är skapat av honom själv för att han försökt att hålla det för sig själv och gjort en grej av “avslöjandet”. Avslöjar man något så VILL man ha en reaktion och han ville ha en positiv reaktion (hoppas jag) vilket han fick, så vad är problemet egentligen?
Redan 1984 hade jag en god vän som var bög, han var 15 år då och helt öppen med detta och INGEN, jag upprepar INGEN reagerade på något sätt annorlunda när de fick reda på det, den typiska reaktionen var “jaha? Och? Jag är det inte” och sen var det inget mer med det. Och det var folk från alla möjliga olika bakgrunder och lite olika åldrar och alla reagerade på samma sätt, dvs inte alls… Detta alltså 1984, Andreas var väl knappt född då.
Med detta sagt så vet jag att det inte är så överallt och för alla och att det kanske inte är så enkelt att vara helt öppen (det vet man nog bara om man själv är i situationen), men omgivningens reaktioner beror också på en själv, oavsett vad det gäller. Så Andreas har förmodligen bidragit till den “sämre standarden” som han kallar det alldeles utmärkt själv. Och det är ju det svåra, det finns inget facit över hur man ska göra i livet i olika situationer, ibland blir det bra och ibland dåligt
Och jo, det ÄR heterosexuellas (eller vem fan som helst) rättigheter att säga “att det är okej” om det är så de tycker i situationen, eller kanske Andreas tycker att någon annan ska bestämma vad folk ska tycka och hur de ska reagera? Vem ska göra det i så fall? Och det BEHÖVER inte handla om godkännande ur negativ synvinkel bara för någon tycker det (maktobalans är negativt om man anser sig stå på fel sida) utan godkännande för att man ville ha just ett godkännande.
Gaymap
