Kollega under skolinformation då vi med eleverna diskuterar hur man kan motverka heteronormen: "Ni kan slänga bort alla böcker som handlar om heterosexualitet, och säga att ni istället vill läsa om två tjejer. Heterosexualitet är så tråkigt. Usch, Bläää och Fy."
Jag bara: "Öh, sorry att jag avbryter, men jag håller inte med. Jag tycker inte heterosexualitet är tråkigt utan snarare najs. Jag menar ni har väl sett Titanic eller Ridskolan II? Däremot tycker jag att det är viktigt att alla elever i en klass känner sig representerade i undervisningen. Och eftersom det med största sannolikhet finns en eller två hbtq-personer i denna klass bör också ert undervisningsmaterial men jämna mellanrum beröra det direkt och indirekt – vilket kan vara bra att påminna er lärare om för det är lätt hänt att man glömmer och tar för givet. Är fast i gamla banor, ni vet. Påminn."
Jag får ofta frågan hur det kommer sig att jag är aktiv inom Rfsl med motivering "Du är ju varken vänsterpartist eller vegan. Snarare tvärtom." Och då brukar jag svara "Var du inte lite väl fördomsfull nu? Fast det är klart, du har en poäng."
Jag tror få kan argumentera för att hbtq-personer inte finns representerade inom alla områden i samhället. Dock återspeglas det sällan bland dagens representanter för hbtq-sfären. Varför vet jag inte? Men kanske för att det inom vissa områden är mer accepterat att lyfta och aktivt verka för hbtq-frågor än i andra. Jag menar det är inte coolt att engagera sig som så, eller i alla fall inte i mina kretsar. Där jag kommer från kanske pengar snarare är lösningen på ett problem än att stå utan för riksdagen med ett plakat.
Egentligen borde alla hbtq-personer bara vara utan att förklara, och inte ens försöka sig på att representera något de aldrig rättvist kan representera, men eftersom det fortfarande finns orättvisor och problem kvar i Sverige behöver vi personer som till mångas stora glädje och sorg är villiga att synas och höras för att möjliggöra en förändring. Och eloge till alla som engagerar sig, men vad jag saknar är en bredd inom gruppen som sätter Sveriges hbtq-agenda. Vilken idag utgörs av en väldigt homogengrupp, fast homo på det osköna sättet. Dagens hbtq-agenda präglas nämligen lite av det inledande citatet.
Hoppas ni förstår vad jag menar när jag säger att en kille som jag är en raritet inom hbtq-världen – inte på qruiser eller på en bögklubb. Men i egenskap av lägga en rad eller yttra ett ord. Jag vet inte hur det ser ut i maktens centrum, men i mer allmän form ser jag en tendens av sanning i påståendet om att vänstern kidknappat hbtq-rörelsen. Sen kan man fråga sig om det beror på att vänstern utesluter andra, eller om det är så att andra inte vill vara med? Personligen tror jag nästan mer på det andra.
Och det är det jag menar när jag säger att det finns ett stort tomrum att fylla. Lite fler än klockrena sterotyper som kastar sin tankar överallt och ingenstans. Jag menar lite diversifiering skulle inte skada. Och eftersom makt finns där människor tror att den finns i synnerhet på organisationer som Rfsl och Pride, men även på bloggportalen.
Gaymap
