I veckans dilemma handlar allt om att göra ett val. Ett val vilket kanske inte alltid har en baksida man gärna skulle se i symbios med sin framsida, men som trots det innehåller båda delar. Därför kan man inte heller mer än att ge sig själv förmånen av ett tvivel. Fast kom ihåg, att tvivlet väl är borta och ditt val är gjort är även din förmåga att förhandla det. Alla "veckans dilemma" är baserade på verkliga händelser. Alla står i "jag-from", men det behöver inte nödvändigtvis vara jag som faktiskt upplevt dem.
Vardagskväll nummer fyra av fem: kollar på Gränsbevakarna Australien. Diggar dramatiken: ett frö kan potentiellt slå ut hela Australiens ekosystem. Pillar samtidigt med mobilen. WhatsApp: Ska bli kul att ses i helgen. Svarar: ":D" och försöker mig på ett leende även i verkligheten. Tänker: det var hans yttre som fånga mitt intresse, men hans inre som fick mig att stanna kvar - tyvärr även långt efter han själv sagt "hej då". Men jag hade kommit över honom nu. Samtidigt var det konstigt: gullegubben, mitt hjärtas hjärta, älskling skulle stå där framför mig igen på lördag efter nästan fem år.
Hissdörrarna öppnades. Han trängde sig förbi de andra. Handtag, famntag, klapp eller kyss? Fick bli en kombination av de första två. Ett handslag som placera sig mellan våra två bringor - precis så som det skulle vara – vi var ju polare nu. I övrigt: allt gick som planerat. Förfest, utgång, fyllekäk. Tills:
Sms 1: Var tog du vägen? Kan jag inte komma över till dig? Vill sova ihop.
Hjärtstillestånd. Tankekortslutning. Jag visste inte vad jag skulle tänka?
Sms 2: Vill du att jag ska komma över så kommer jag...
Vad skulle jag svara? Jag visste inte vad jag skulle göra?
Jag tänkte tillbaks på nätterna vi bruka ha tillsammans. Hur jag alltid ville sova i hans säng. Inget var lika rofyllt som att ligga bredvid sin sovande kille. Det var som att hans lugn vaggade min då skakiga själ till ro. Hans susande svepte in mina demoner i ett vakuum av avslappning. Att vara bög kändes som ett icke-problem i hans sällskap. Kanske var det därför jag gilla honom så mycket?
Sms 3: Bara säg att jag kan komma, så kommer jag. Har en taxi redo här?
Slöt ögonen. Försökte sova. För honom var jag alltid mer som en vän med förmåner än en pojkvän. Men för mig var han drömkillen nummer ett. Därför: tänk att få uppleva honom igen, somna i hans famn och vakna upp till hans leende. Jag skulle sälja min själ för att få stanna där. Parallellt: att komma över honom var det svårast jag någonsin gjort. Grät mig till sömns i över ett år. Trodde aldrig jag skulle se honom igen. Men som en bekant hade han hängt sig kvar. Och nu ville han vara min "vän". Nu när jag äntligen fått min frihet. Hittat ett sätt utan honom. Typiskt. Synd att han inte kunde hålla sig borta från mig. Vad skulle jag svara?
Gaymap
