Jag klarar inte av det här längre. Jag är inte naiv. Jag vill bara hitta det bästa i mig själv. Jag är mer än en "jävla kuksugare", mer än ett vackert ansikte bredvid ett ännu vackrare i en skolkatalog. Men "jag" är inte lätt att vara där jag befinner nu och därför flyttar jag. Bort från småstadsidyllen, bort från garderoben och bort från alla ursäkter. Jag välkomnar storstaden, välkomnar möjligheten till att vara mig själv och hitta någon annan som är precis likadan, välkomnar kärleken som jag hittills bara sett på film.
Storstaden. Stockholm. Svaret på alla mina problem? Jag försökte mitt bästa, men lyckades sällan – fick det jag ville ha, men inte det jag behövde. Det var kul, det var till och med underbart och jag kom snabbt till ett stadium där jag kunde vara mig själv till 100%. Gå var jag ville, när jag ville och med vem jag ville – fast någonstans där på vägen tappa jag plötsligt fokus och kom till att bli ett offer för min egen sexualitet.
Det kommer en tid i alla bögars liv då man bara känner att man vill ge upp. Radera alla bögar från facebook och avsluta med sig själv – som till exempel då man inser att man är buksvåger med 95% av killarna på förfesten, eller då man trots att man älskar någon likväl ser det gå åt helvete.
Det bruka handla om kärlek, vilket är svårt att tro då man lämnar ett hotellrum mitt i natten för jag vet inte vilken gång i raden. Jag fråga om hans namn, som i ett desperat försök att känna mig som lite mindre av en hora. Försökte samtidigt att inte klanka ner allt för mycket på mig själv, då även hjältar blöder ibland, men trots det tvingas jag som alla andra stundtals att titta på mig själv i spegeln– och då allt jag såg var patetiskt, grävde jag i fikan efter kryptonit, men hitta endast en tom poppersfalska.
Jag pallar inte med mitt eget och andras beteende. Jag blev inte uppfostrad efter de regler, möjligheter och normer som råder i den värld vilken jag nu tvingas leva.
Förstå mig rätt. Jag är inte bitter. Bara osäker. Och lyckas du stå emot alla dessa odds, eller kanske ännu hellre bejaka dem - fortsätt att göra din grej. Jag håller det inte emot dig. Jag försöker bara hitta min plats i denna stundtals hårda bögsfär.
Jag har gett det tid, prövat att inte tro på allt det jag sett, prövat att tro på det bästa i människan. Insett att man ibland måste stanna upp och uppskatta det man har, istället för att konstant vara jakt efter något bättre. Det är nämligen så bögigt, så Stockholm.
Om du vill veta var ditt hjärta är, fundera på vad dina tankar vandrar. Och först när du känner hur ett annat hjärta harmoniserar med ditt eget, vet du att du är hemma.
Gaymap
