Igår såg jag ett homosexuellt par på väg hem från Coop. Och i varsin hand dela de på bördan av en veckans matinköp samtidigt som de i sina resterade händer höll varandra. Faktum är att jag på senaste sett flertalet homosexuella par i min omgivning. Och då inte bara på "självklara" platser som bögklubbar utan även i verkliga livet – offentligt, och mitt i vardagen.
För mig har det alltid varit en sällsynthet att se homosexuella par öppet visa kärlek gentemot varandra. Och innan alldeles nyligen hade jag aldrig ens sett ett homosexuellt par i ett vardagligt sammanhang. Därför drogs mina blickar också automatiskt till dem, och samtidigt som åsynen värmde mig inombords spelade jag på ytan totalt oberörd. Men visst drar väl fortfarande samkönade par blickar i vårt samhälle? Parallellt som det är viktigt att komma ihåg att det inte alltid är med den eftersmak av avsmak som vi ofta tror. Eller inte om man får tro omgivningen vilken tillsammans med mig bevittnade detta offentliga uppspel av kärlek mellan två killar i alla fall.
I våras innan jag flyttade ner till Malmö för sommaren träffade jag en kille vilken likt paret från igår inte hade några problem med att öppet visa omtanke för någon av samma kön. Han ville gärna hålla mig i handen och pussa på mig då vi i sällskap av varandra strövade ner längs Stockholms gator, vilket tyvärr gjorde mig väldigt illa tillmods. Varför vill du inte hålla mig i handen? frågade han. Jag kan gå själv, svarade jag likt en yngre version av mig själv. Mest för att jag skulle känt mig obekväm, men också för att jag inte var kär i honom, det bara kändes likadant, jag menar vi hade inte någon framtid. För om vi hade haft det, och jag också varit kär i honom skulle jag nog velat "visa upp" oss - som med killen jag kysste på Köpenhamns Hovedbanegård i förra månaden. Vill jag tro i alla fall.
Verbalt sätt är jag väldigt öppen med att jag suger kuk, och kan utan vidare föra de resonemang jag för här på bloggen så väl i skolan som på bussen. Jag pratar ofta om att homosexualitet är kärlek, men vågar sällan visa det öppet. Det skulle nämligen vara så konkret.
Vi kan alla säga att vi är homosexuella. Det är bra, det är viktigt – och en eloge till alla oss som vågar göra det. Men det är att visa homosexualitet i vardagen som gör intryck, som gör homosexualitet mer accepterat. Alltså inte nödvändigtvis bara pridefestivalen eller personer du ser på tv - utan även DU. Och vill du som homosexuell göra något stort i dagens Sverige: Har du hittat kärleken? Visa det öppet i vardagen då. För vågar de, vågar jag tänkte jag i alla fall då jag såg dem där hand i hand.
Gaymap
