Ibland händer det att man som homosexuell får chansen att ta ett steg tillbaka, ett steg tillbaka till H-livet och bort från G-livet. H som i henne, hetero och hem & villa mässan.
Inte för att tjejer i regel kastar sina trosor på mig som om jag var en rockstjärna, men visst händer det att någon med mer ihåligt kön, iklädd mer hud än kläder, kommer fram och säger "hej". Kanske inga toklyxiga brudar, men trots allt brudar fulla av storstadskaxighet och med smak för kuk... fast även om man skulle kunna rulla runt på skoj sådär som man gjorde när man var liten blir man trots allt tvungen att säga "nej, tyvärr, jag är bög". Och där finner vi även det enligt mig enda tillfället då det är "okej" att använda sin sexualitet som ursäkt för varför inte. Öppna armar, fejkat leende. Inga sårade känslor – bara sexuellt inkompatibla.
Värre är det om man i logiken faktiskt skulle funka i praktiken, men trots det faller platt – både i byxan och vid första anseende. Och med tanke på att man i bögsfären inte mer än behöver inneha en kuk för att bli en kukmagnet (skaffa sedan lite muskler och du blir något av en idolgrej) kan det vara bra att lära sig konsten av att säga "nej". Jag menar annars blir många dem vilka blir irriterande som myggbett. Killar det inte är något fel på, men som trots det inte faller inom ramen för det man söker på något sätt. Killar som inte är "HD-ready" helt enkelt.
Samtidigt är självkänslan tillsynes hos många bögar densamma som hos Lill-erik, och därför vill man ju inte heller direkt strö chili i såren. Jag menar bränt hår luktar illa, men trots det hugger vi ofta med verbala knivar så att blodet sprutar. Och dessvärre är det ju också så att man kanske inte alltid bara kan skaka av sig någons ord eller uteblivande svar. "Du är för kakao" ekar fortfarande i mitt huvud ibland. Och blir det sedan något av ett återkommande tema kanske man tillslut själv börjar tro på att man inte duger, vilket direkt verkar negativt på i vilken utsträckning man sedan faktiskt suger. Och jag menar något sådant vill man väl inte bidra till? Intetgörandet av någons annans självkänsla alltså. Å andra sidan är välgörenhetsknull inte skönt någonstans - det spelar ingen roll hur länge ens knän är på marken – det blir ändå aldrig skönt. Så... därför undrar jag nu - hur säger man "nej" till någon utan att totalt krossa deras självförtroende?
Gaymap
