Om man kan blir kär i någon man aldrig träffat är en fråga i vilken det råder delade meningar. En fråga där ens svar kanske gärna återspeglar ens egna upplevelser? Hur som helst finns det i alla fall inget rätt eller fel utan bara olika erfarenheter. Min erfarenhet säger mig dock att man faktiskt kan bli kär i någon man aldrig träffat. Jag menar visst, man kanske inte penetrerat varandra fysiskt men psykiskt kan någon man aldrig träffat verkligen penetrera och spruta en rakt i hjärnan. Vilket är intressant då bögar tillsynes i verkliga livet är experter på att penetrera varandra fysiskt men oförmögna att göra det psykiskt.
Samtidigt ska det inte stickas under stolen med att det inte hör till ovanligheten att man målar upp en förskönad bild av en person man aldrig träffat. Man ser det man vill se. Man höra det man vill höra. Kanske blir man kär i en illusion? Men kär det blir man. I en illusion som sedan i verkligheten kan visa sig vara helt sann eller åt helvete fel, men det är chansen man får ta. Om man ens får chansen det vill säga, för ofta slutar ens internetromanser i "abonnenten du söker kan inte nås för tillfället".
Jag vet inte hur många av de personer jag spenderat timtals med framför datorn som bara försvunnit. Från en dag till en annan, som om de aldrig funnits. Sms:en slutar komma, inga missade samtal. Man sitter där och förstår ingenting? Fick han mitt meddelande? Tryckte jag på sänd? Eller ska jag kanske bara erkänna mig bränd? Så många obesvarade frågor. Dagarna går och man kollar på sin mobil flera gånger i timmen i hopp att få svar. Skickar ett sms till sig själv för att se om det funkar, och det gör det.
Online blir offline. Borta från qruiser. Var tog han vägen?
Och man kan inte förstå varför man sitter där och är ledsen över någon som man aldrig ens träffat? Samtidigt som man vet att han varken är skyldig en ett svar eller en orsak, fast trots det man kan inte hjälpa att undra vad som hände? Är han okej? Eller var han kanske bara inte gay?
Gaymap
