104.452 members 5.704 online
Log in Become a member
Qruiser
Här är Sveriges h…
Här är Sveriges h…
Här är Sveriges h…
Här är Sveriges h…

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Dagens smile
Det är bra att se livet från den ljusa sidan, även vardagslivet. Framför allt vardagslivet där vi tillbringar den mesta av tiden.
Jag har lyckan att ha två vardagsliv, ett här i Sverige och ett tillsammans med min man i Indonesien. Två vardagsliv som skall få plats i mitt arma huvud. En massa kåserier om detta alltså.
Man, 65, Gothenburg
 
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
Widgets
Statistics
Blog id: 3294

All entries in this category "resa"


Dags att njuta av ledigheten....

cirus  (updated by cirus)
Semestern är här och de flesta av oss är lediga. Njuter i fulla drag av att i proncip inte göra någonting. Ligger och däser i hängmattan och lyssnar på naturens ljud. Hjärnan gör en backup och tömmer all den oviktiga information som under ett år samlats i alla skrymslen och vrån.
Njut människa, njut:
Tänk att få ha en alldeles egen liten naturlig pool. Näckrosbladen erbjuder sådana för mindre människor. :)
På sin semester kan man ägna sig åt sin hobby... att måla t.ex. låta sin inneboende kreaktivitet blomma.
Eller varför inte låta naturen ha sin gång i all sin nakenhet. Rida i vattnet och låta det svalka den heta kroppen....  bara inte kulorna kommer fel så att säga....hmmm
Trevlig semester förresten... om du har någon kvar.

Tags: personligt resa djur & natur

Comments (3)  
 Report  

Buddhistmunkar......

cirus  (updated by cirus)
Det är nått rogivande med dessa buddhistmunkar. De försöker finna den totala stillheten och ro i sin inre rymd. Många buddister får sin enda utbildning i klostren. Det är vackert och rofullt. Frågan är om västerländska ungdomar skulle nappa på idèn om att gå i kloster några år. Med tanka på alla frestelser som de har idag. Mobiltelefon, datorer, ipad, platta osv osv. Vad tror du?
Bilden ovan är Rock pagoda från Burma.
Har vi tid att finna ro?

Tags: personligt samhälle kultur resa

Comments (0)  
 Report  

En gammal gumma...

cirus  (updated by cirus)
Den japanska gamla gumman är 88 år och aktiv på sin lilla gård. Fantastisk att titta på. Hon har sin katt som följer henne varthän hon går eller gör.
Nu kan jag bara inte låta bli att ta med detta foto, detta fantastiska foto på denna underbara gumma med sin säregna huvudbonad. Undrar vad hon vill ha sagt med detta? :))

Tags: samhälle kultur resa familjeliv

Comments (1)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
ATT FÅ GÄSTER

En sak är säker. När det kommer gäster så är det definitivt inte när man förväntar sig det. Har gått en hel dag i huset, varit ute och handlat och skall relaxa. Av med kläderna för det är hett både inne och ute. JUST då ringer dörrklockan och kompisarna stormar in med medhavd käk för att luncha hemma hos oss.

Därför har vi alltid saronger strategiskt utplacerade i huset om utifall gästerna kommer. Det är till 100% jätteroligt och det blir full fart när gänget kommer indrullandes. Det gäller att alltid har laddat i kylskåpet med Coca-Cola, juicer e.d. Dessutom ha snacks, men framför allt något att äta. Alla vet att Wayang lagar suveränt käk. Men denna gång hade de med sig maten.

Några gyllene regler som gäller:
Står ytterdörren öppen är det bara att stiga på, om man är kompisar vill säga. Annars ropar man hallå utanför dörren tills någon kommer.
Är dörren stängd så tvekar folk men knackar ändå försiktigt på dörren. För man vet ju inte, är någon hemma och i så fall är de upptagna med nått eller är de inte hemma. Den asiatiska nyfikenheten tar ALLTID reda på vilket.

Men mer och mer blir det vanligare att man ringer innan man kommer. Mobiltelefon gör sitt intrång och gör det lättare att fråga först innan man tar sig "besväret" att åka den "långa" vägen för att kanske konstatera att ingen är hemma. Den nya världen har, liksom hos oss, gjort intrång i gängse umgängesregler och det har både för och nackdelar förstås.

Vid besök hos någon tar man alltid av sig skorna, utom när man är på en synnerligen officiell uppvaktning eller liknande. Som hos oss i Sverige. Sen skall man som värd truga på sina gäster vad man har att bjuda på. Det skall alltid trugas. Men inte vårt gäng som just stormat in i huset. Där är alla hemmastadda och de rör sig fritt i huset. Är någon hungrig så fixar personen i fråga alltid käk för sig själv, om nu inte Wayang sätter fart förstås. De som har med sig maten äter framför TV:n där den senaste CD:n spelar upp favoritartisten. Några kanske går och gullar med Wayangs iguana-ödla och någon går in till arbetsrummet för att kolla in sin e-post. Frågar alltid först förstås.

Till slut samlas alla gemensamt och skvallrar så att det står härliga till, inklusive mig. Är det något riktigt smaskigt övergår snacket från indonesiska till javanesiska och då brukar jag protestera högt. Men jag har lagt av med detta. Något hemligt måste de ha för sig själva. Det är då i regel nått som inte intresserar mig så det gör inget. Det är bara sättet som kan tyckas vara ohövligt gentemot mig.

När man skall gå på besök för första gången så brukar man ha med sig något. Dock inte blommor och det är inte heller speciellt att INTE ha med sig något också. Allt beroende på situationen. Säger man en tid så är det regel alltid så att man kommer en timme försent, minst. Ett födelsedagskalas är i regel en kort historia. Kanske en timme bara. Efter att ha intagit vad som bjuds tackar man för sig och går hem igen. Bara det att ha kommit, är det som räknas.

När nära vänner kommer på besök kan besöket fortsätta från hemmet ut till en ev. pick-nick eller hem till någon annans boning. Detta gäller de helger som man är ledig på. Då åker hela gänget till en resort eller en park och på sådana ställen ser man ofta "hela släkten" som är ute och roar sig under uppsluppna former. De vet hur man roar sig.

En resumè ger vid handen att man får ta det goda med det onda men det är fruktansvärt roligt att få besök. Det tillhör den livsstilen som formar människorna i tropikerna. Men tyvärr gör TV:n också sina intrång i människornas social liv och det hämmar de spontana besöken. Tyvärr.

Yogya i dec 1999
Sampai jumpa

Tags: personligt samhälle kultur resa familjeliv

Comments (0)  
 Report  

Människor och djur...

cirus  (updated by cirus)
En ny omgång med roliga bilder på ämnet människor och djur. Den första bilden går inte av för hackor. Vad gör karln egentligen? Naken och allt....

Tags: resa djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
DET NYA SAMHÄLLET

Med stigande förvåning konstaterar jag att den begynnande ålderdomen är på gång. Många av er ler i mjugg när jag säger detta. Trots min ringa (?) ålder så att säga. Men jag hänger inte med längre i snacket på stan och hur de yngre uttrycker sig. Nya ord har kommit in i det svenska språket som jag aldrig hört förut. Med skämt och glam frågar jag min systerson vad ett visst ord kan betyda och hans svarar alltid, med ett höjt ögonbryn. Tills han en dag bankade sanningen i huvudet på mig. "Håller du på att bli gammal?"

Den nya tiden och den nya tekniken som skrämmer och samtidigt attraherar min arma själ. Men jag hänger inte alls med. Jag har data hemma, men jag använder den som skrivmaskin. I denna helvetesmaskin finns alla möjliga hjälpmedel som jag inte ens har vågat att använda. Som en vanlig busschaffis kommer vi också i kontakt med datan. Biljettsystemet och framför allt vårat "Kom fram"-system. En liten data som automatiskt skyltar bussen, ropar ut hållplatser och har en klocka som går exakt. Den visar hur många sekunder eller minuter vi är försenade eller för tidiga vid varje hållplats. Man kan alltså från en trafikledningscentral följa bussens väg genom den täta trafiken.

Pengarna kommer ut från väggen och gör så i hela världen idag. I Yogyakarta, Indonesien, är det långa köer framför "ATM" som det heter där. På Mata Hari, det stora varuhuset, finns att antal ATM. Helst nere i bottenvåningen där HERO huserar. HERO är landets dyraste matvarukedja. Bredvid HERO finns ett litet matställe där jag ibland äter, och jag älskar att studera denna jättelånga kö som alltid finns vid ATM. Man står länge i kön och det gör inget, det är bra att alla ser att man har ett ATM-kort och kan hämta ut pengar i väggen. Status. Men nu under senare år så finns det ATM i varje gatuhörn.

Min bank, BII, är väldigt datoriserat och väl framme vid disken går det ganska snabbt. Men jag måste fylla i omständliga in- och uttagsblanketter. Det finns fortfarande banker i Indonesien som använder kulram. Att betala räkningar är heldagsarbeten. Elräkningen betalas enbart på energiverket. Teleräkningen på Telecom eller dess bank. Wayang och jag far runt med motorcykeln för att betala våra räkningar. Vissa kommer dock hem till oss varje månad. Den hyrda vattenhållaren kostar 20:-/månad. Iskallt och hett vatten kommer från 20-litersflaskan (som kostar 6:-, levererat hem) och är helt underbar. Kaffepulver och hett vatten. Klart. Färdigt på några sekunder. Varje månad ringer han på dörren för att inkassera dessa 20:-. De flesta hushållen i detta jätteland har en sådan hyrd vattenhållare. En armada av anställda behövs för att varje månad inkassera pengarna. Det nya samhället skrämmer mig mer än det attraherar kan jag konstatera. Visst var det bättre förr, eller...? Vi är ju vana vid det som var förr och känner oss trygga i det. Utvecklingen går i rasande fart och jag hinner inte med!

Följande text är skriven av konstnären Birger Halling och den är tänkvärd;
HUR KUNDE VI ?
Vi som föddes utan mödragymnastik, mödravårdscentraler och moderskapspenning.
HUR KUNDE VI ?
Vi som växte upp utan barnbidrag, utan daghem och "lekis", utan cellstoff och utan plaster och tejp. Hur kunde vi lära oss att krypa och gå och gå så långt och så länge? Hur kunde vi leka med kottar och pinnar och kiselstenar utan att veta något om lekmiljövård, terapi och barn och kultur? Vi som gick i lappade byxor och spikbeslagna skor till paltbrödsköer i det första världskriget. Som satt i slitna skolsalar, skrev på egna griffeltavlor och läste våra läxor i egna böcker ärvda eller köpta begagnat, UTAN fria frukostar UTAN skolskjutsar skolmognadsprov och studiebidrag. Vi hade ingen aning om kuratorer, konsulenter, ungdomsgårdar och sociala nämder. Och vi hade inte några fritidsproblem.
HUR KUNDE VI KLARA OSS?
HUR KUNDE VI HA SÅ ROLIGT? ÄR DET INTE RENT OTROLIGT.

Denna text skrevs för 10 år sen. Numera har tiden kommit ifatt mig och det moderna Indonesien.

Tags: personligt samhälle resa

Comments (0)  
 Report  

1:a klass på Titanic...

cirus  (updated by cirus)
För 100 år sedan kunde man av naturliga skäl bara åka båt från Europa till Amerika. Ibland gick det käpprätt åt helsicke med katastrofala följder. Detta hände det nybyggda Titanic som seglade för White Star Line.
Helt nybyggd och osänkbar enligt dåtidens experter. Ett stort skepp och elegant för sin tid. 1912 åkte hon på sin första resa och krockade med ett isberg och sjunk ett antal timmar senare. Omkring 1.400 passagerare dog men 700 klarade sig.
Titanics förstaklass var lyx, minst sagt. Här kommer en serie bilder som färglagts och det är häpnadsväckande vilken enorm lyxklass det fanns på Titanic. Se själva:

Tags: kultur resa inredning & design

Comments (0)  
 Report  

Unga Buddhist - munkar...

cirus  (updated by cirus)
Här kommer ytterligare lite bilder på buddhistmunkar, från olika delar av syd- och sydostasien. Klosterlivet ger många unga munkar det enda tillfället att gå i skola och lära sig något.

Tags: religion kultur resa

Comments (0)  
 Report  

Urtjusiga bilder från moder Natur...

cirus  (updated by cirus)
Det här är en liten bildserie att vila ögonen på. Att tänka sig in att vara i bilden och föreställa sig hur det ser ut i verkligheten.. Titta och njut:
Den vackra balinesiskan som är på väg till sitt hindutempel med sina offergåvor. Detta är orsaken varför de kvinnliga delen av folket på Bali räknas som en av världens vackraste kvinnor. Rak rygg och värdig gång gör att de får en vacker hållning...
Är det inte makalöst vackert. Vilket arbete för att få fram lite odlingsbar mark. Vet inte riktigt var bilden är från, men troligtvis från Kinas södra regioner eller Vietnam....
Moder jord föder sitt barn och upp ur havet reser sig ny mark. Födseln är våldsam men resultatet kan bli oerhört vackert när "känslorna" har lagt sig. :)
Också en vacker och dramatisk bild från Kina. Det är små smala risfält och man odlar på alla möjliga ställen. Vilket arbete!!!
Den lilla byn ligger på en kulle precis som om den ville skydda sig under det snötäckta mäktiga berget.
Här är ännu en risodling och denna terassodling ligger i Indonesien. Det kunde vara i närheten av där jag bor, på södra Java. Men jag vet inte riktigt var bilden är tagen.
Lavender från den franska landsbygden i sina spikraka längor.

Tags: resa djur & natur

Comments (1)  
 Report  

Farliga vägar...

cirus  (updated by cirus)
Är vi äventyrliga av oss?  Det är en fråga som  många säger nej till. Men jag är det i alla fall. Genom otaliga resor till jordens alla hörn kan jag nog säga detta. Men även jag har en gräns.
Dessa bilder är minst sagt äventyrliga där inte ens jag skulle vilja vara. Håll till godo:)
Ja ja, jag älskar berg men det får väl ändå vara en motta med allt. ryyyyser...
Detta här verkar bra som jag skulle vilja pröva på.
Men detta är nog gränsen för vad jag tål. Jag har gjort något liknande i Himalya för ett antal år sen och jag minns med fasa än i dag just den vandringen. :)
Här slutar järnvägen helt abrupt. Rolig bild trots att den ser dyster ut. Tänk att köra ända hit med ett tåg och sen backa tillbaka igen en lång sträcka. :)

Tags: personligt resa djur & natur

Comments (0)  
 Report