105.281 members 3.673 online
Log in Become a member
Qruiser
Manchester 4/19
Vanilla
Gaymap
Manchester 4/19
The New Union…
Gaymap
London 4/19
Madame JoJo's
Gaymap
London 4/19
Escape Bar
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Dagens smile
Det är bra att se livet från den ljusa sidan, även vardagslivet. Framför allt vardagslivet där vi tillbringar den mesta av tiden.
Jag har lyckan att ha två vardagsliv, ett här i Sverige och ett tillsammans med min man i Indonesien. Två vardagsliv som skall få plats i mitt arma huvud. En massa kåserier om detta alltså.
Man, 64, Gothenburg
 
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
Widgets
Statistics
Blog id: 3294

All entries in this category "inredning & design"


Trappa ner...eller upp? ....

cirus  (updated by cirus)
Nu skall vi titta på lite annorlunda trappor, inte bara de gamla vanliga.
Här är första bilden:
Visst är det vackert  i detta buddhisttempel, lite pampigt faktiskt.
En ytterst märklig trappa som tydligen endast kan nås med båt. Jag har försökt att lista ut var bilden är tagen men vet absolut inte det. Kanske Indien?... Nån som vet.?
En härlig trappa som leder ner till det sköna vattnet. Trapporna är gjorda av stenblock. Vackert.
En sån mäktig trappa i ett storslaget hem.
Ha ha, vist är det härligt när konstnärsandan inom oss målar till lite svarta streck och vips så ser det ut som ett piano.
Detta här är ingen trappa, men den kommer med ändå. Verkar vara livsfarligt att vintertid komma upp till detta trädhus... och kallt också, brrrr.
Mäktigt och oerhört vackert. Att enkelt ta sig uppför denna ravin. Ser ut som Grand Canyon och Coloradoflodens bergiga väggar. DÄR var det som på bilden.
Slut för den här gången

Tags: samhälle kultur resa inredning & design foto & konst djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
JAG, EN SKOGSÄGARE ?

Förr ett par år sen var Wayang och jag ägare till två kor som vi köpte för investeringens skull. Bankkrisen hade slagit hårt och vi ville försöka rädda den lilla besparningen vi hade, om utifall det skulle krascha ordentligt. Men som väl var hände det inte. Så vi sålde våra kor och investerade i ett landområde istället och numera har vi bara en get (!) och snart skall vi köpa en till av motsatta könet så det blir flera getter. Det tycker vi är en gete-bra ide.

Nu skall vi snart börja bygga på ett landområde som ligger c:a 12 km utanför Yogyakarta, söderut mot havet till. I vanliga fall när man bygger så köper man allt virke o.d. färdigt, beroende på hur mycket plank man behöver. Men eftersom vi är i högsta grad onormala så går vi till roten med allt och har köpt 4 st träd som senare skall sågas ner till det virke som behövs. På detta sätt kommer vi att spara in cirka 70 % av kostnaden, för skulle vi köpa färdigt virke skulle det bli svindyrt, enligt Wayang. För han har ALLTID rätt. Vad är det då för träd vi har köpt undrar nog vän av ordning.

Jo det är 3 st. teak-träd och ett mahogny-träd, fint skall det vara. De står där på ägorna och vi har redan varit och besiktigat träden och de är ungefär 20 meter höga. Dessa 4 träd kostade oss 2.800:- och när det är dags så fäller de träden och sågar dem till plank och transporterar virket till den blivande byggarbetsplatsen, för ytterligare 400:-. Träden står på ägorna som innehavs av mas Kito och tanken är häpnadsväckande att dessa ganska så ståtliga stammar senare skulle bli till virke till vårt blivande hus. Teak och mahogny, du milde skapare, det som är så dyrt i Sverige. Dessa träd är ungefär 25 år gamla och det planteras nya hela tiden för de kommande generationernas byggande.

När köpet var klart så skulle mas Kito gå ut till träden och såga i dem så att de dog och torkade till lite grann. Det skulle bli mer hanterbart enligt expertisen och den måste man ju tro på. Jag tyckte inte det verkade vara tillräckligt men Wayang förklarade med ett leende att det är absolut tillräckligt. Undrade hur han helt plötsligt har fått dessa gåvor med att bedömma hur 4 stammar skulle räcka! Men jag har aldrig slutat att förvånas över hans "talanger", dessutom är han alldeles för snål för att ta några ekonomiska risker som kanske går överstyr. Hittills har allt gått som vi planerat så jag får väl hålla till godo med hans insikter.

Vi hade planerat att bygga ett hus i samma stil som övrig bebyggelse i trakten men vi ändrade oss (igen) och vill nu ha ett hus i traditionell javanesisk stil. Trots att det går åt mer virke till detta, kommer våra 4 träd ändå att räcka till. Taket blir annorlunda och större och stommen till detta kräver mer virke.
"Skulle det inte räcka så kan vi väl plocka plank som ligger och skräpar överallt" tyckte jag insmickrande och påhittigt.
Hans svarta ögonbryn åkte i höjden och jag insåg att en storm snart skulle bryta ut.
"Javisst" svarade han kolugnt "och glöm inte att plocka med den rostiga plåten som också ligger och skräpar. Vi kommer att få ett fantastiskt skjul". Det sista levererade Wayang med den iskalla röst som kunde få ett smältverk att gå i konkurs. Sen log han åt min "lustighet" för ibland tar det en stund innan han fattar mina skämt. Det är så roligt med Wayang, käften glappar betänkligt innan tanken har hunnit ifatt. Med mig är det tvärtom för även när jag tänkt till så glappar käften, menar Wayang. Jag har försökt att förklara att det kallas för götebogs-humor. Men till vilken nytta.

Senare på kvällen satt vi och åt lördagsmiddag på restaurang Venezia och samtalade om vår skog. Och om allt annat som vi hade gemensamt. Vi var rörande eniga om att det hade lyckats bra för oss här på Java, även om det har gått sakta framåt, beroende på att vår ekonomi inte är den bästa. Snart är Wayang klar med sitt studerande och får förhoppningsvis ett bra arbete och då kan jag flytta ner för gott till Yogyakarta. Tänk att få sitta i min kammare och sniffa på lukten från färsk teak och mahogny, framför datan och skriva mer fånigheter och sanningar om livet i denna del av världen. Men då är jag förstås ingen skogsägare längre!

Bantul i maj 2004
Sampai jumpa

Tags: personligt samhälle familjeliv inredning & design

Comments (0)  
 Report  

Praktiska hus???

cirus  (updated by cirus)
Nu skall ni få se hur man kan göra med en "skokartong" till hus. Ett litet och ganska så fult hus, men ack så välordnad inuti. Tyvärr har jag inga uppgifter på storleken av huset eller var det ligger. Men titta och förundras av inredningen i dett praktiska lilla hus.
Det var väl inte så illa ändå, för en eller två så skulle det räcka...!  ...eller?

Tags: samhälle inredning & design

Comments (2)  
 Report  

Trappa ner...eller upp? ....

cirus  (updated by cirus)
Då var jag här igen med mitt malande om trappor. Jag tycker det är så intressant för trappor tar oss både upp eller ner och framåt. De når olika nivåer.
I antiken så låg tempel och andra viktiga byggnader alltid högre upp. Man skulle ta sig upp, ceremniniellt, till gudarnas boning. Kungagravarna på Java t.ex. ligger väldigt högt upp bl.a. i Imogiri söder om Yogyakarta, som har 580 trappsteg upp. Mot slutet tittar manner av andfåddhet. Det betyder att man skall visa djup vördnad för de som ligger begravda, med böjt huvud.
Ibland kan man undra om vissa trappor över huvud taget skall finnas till???  ...eller?
I den läckra staden Prag kan man finna dessa trappor. Tänker på att det gäller att inta glömma bort någonting när man skall hem igen. :)
Vilken underbart mystisk bild på en trappa som kan leda till var som helst, kanske till en kultplats eller ner till en dold skatt. Låt fantasin flöda mina vänner...:)
Oj oj, vart leder denna trappa till? Kanske ner till ett gömställer? ... eller till ett försvarsförråd?
Kanske till en lönngång till något slott eller så.Spännande!
Maffigt, en trappa i ett högrestånds slott. Vilken härlig gobeläng som hänger vid väggar. Undrar om den är specialtillverkad för denna vägg. Min gamla moster hade en matta som den på sin trappa upp till andra våningen.
Ja trappor är förunderliga....

Tags: samhälle kultur inredning & design

Comments (2)  
 Report  

Dasshumor...

cirus  (updated by cirus)
... är alltid något som många ler åt. Men det gäller att komma åt själva dasset också.
Skall visa en serie bilder där hantverkarna verkar har spolat ner sina kunskaper i dassholken.
Titta på bilderna och le åt eländet och ställ frågan: "Hur fan kan man bygga såhär?"

Tags: samhälle inredning & design

Comments (2)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
HUSET PÅ BERGET, DEL 2

Jaha, då har vi redan påbörjat byggnationen av muren runt om huset, som skall skydda för insyn. Vi har redan beställt och fått levererat 3.000 tegelsten för 420:-, 3 m3 sand för 90:- och 3 säckar med cement à 40 kg för 63:-. Nu har ni priserna på detta byggmaterial. Under tiden så målade Wayang och jag om i det stora rummet, från det rosa-skimrande väggarna till vit färg. Likaså målade vi om taket i samma färg och nu har vi det fint i detta rum. På färgburken står det "Apel", alltså äpple så nu vet ni vad det är för vit färg vi använder oss av.

Samtidigt som de fixar muren runt om tomten så skall vi även bygga upp ett nytt kök och matplats på gården bakom huset. Resten avgården skall bli trädgård med en ny damm igen. Så huset kommer att bli c:a 20 m2 större efter ombyggnationen. Två gubbar är redan inhyrda för att utföra detta arbete till en kostnad av 50:-/dag. Det är skrämmande billigt och det är inte så mycket att göra åt. Kostnadsläget är så här i Indonesien och vare sig vi vill eller inte så får vi finna oss i detta, men vem klagar på det. Timlönen blir drygt 3:- !!!

Under dagen var vi uppe till huset och medan vi väntade på att sanden skulle komma så målade vi om på utsidan av huset, vid entre-sidan. Hettan är stark under den mördande solen och det är fortfarande torrperiod i denna del av världen. Träden börjar tappa sina blad och det enda som underlättar är vinden som blåser konstant och svalkar lite grann. Om c:a 1,5 månad kommer regnen och då blir det också svalare.

Fiskarna trivs i dammen och vi har tagit dit några vattenhyasinter som nu flyter omkring som solskydd för dem. Nu är vi beredda att köpa fler fiskar så att de får sällskap. Mas Suprio kom upp med det första lasset av sand i den lilla pick-upen och han lossade all sand för hand och det gick med förvånadsvärd hastighet. Med sig hade han 5 barn som stojade runt i området. De sprang ner till gubbarna som hugger ut sten lite längre bort från vårt hus. De hugger ut stenen för hand till skivor som de sedan säljer för 15:-/st. Det tar ett tag för att få klar en skiva. Om de åtminstonde hade sågat så hade det gått fortare, men icke.

Under tiden hade Wayang och jag börjat planera för husets slutliga lösning, för att få ut maximal yta. Vi bestämde var på bakgården köket skulle bli till och till min häpnad vann mitt förslag. Köket skulle följa huset och ligga längs med muren. Wayang hade förespråkat att köket skulle ligga separat längst bort mot muren. Det skulle i så fall bli en gång fram till köket och mot detta oponerade jag mig mot med motiveringen att det skulle ta alldeles för mycket plats. Och han höll med, kors i taket. För att jag skulle se hur det kommer att bli i framtiden så beslutade vi att starta upp byggandet omgående. Därför har vi redan köpt material och hyrt in arbetskraft. Nu vet vi inte hur länge gubbarna skall hålla på men troligtvis blir det ett par veckor och jag hoppas på att det blir någorlunda klart tills jag åker tillbaka till Sverige.

Mas Suprio hade lossat all sand och ungarna kom farande från alla håll när han ropade. De satte sig på flaket, på kanten av lämmen och jag bad inom mig att de inte skulle ramla av. Av skratten att döma så hade de jätteroligt. Jag minns själv när jag åkte med min pappa i lastbilen hur roligt det var. Speciellt när vi åkte ner till hamnen där alla de stora lastfartygen var. Här i Indonesien får barnen tidigt lära sig att handskas med risker och inte blir det så värst mycket gnällande om nån ramlar och slår sig. När jag åker iväg med bilen för att handla något eller köpa mat så möter jag de små knattarna som travar hem den långa vägen i hettan. Det är säkert ett par kilometer i den brännande solen och här finns det inga föräldrar som kör sina barn.

Vi målade färdigt på utsidan med den vita färgen som vi hade kvar. Längst ner av huset var det redan målat en meter hög kant av mörkbrun terakottafärg. Vi stod en bit från huset och tittade och det kändes riktigt hemtrevligt och vi kommer att flytta in i januari 2004. Det enda som kommer att saknas är telefonen och internetet men lösningen finns redan. En av mas Bejo`s grannar skall sälja sin satellit-telefon och med den kan vi ringa som vanligt. Den kan vi också flytta med var som helst senare. Betalar vanlig samtalskostnad men det enda beskymret är att den är dyr i inköp. Kostnade blir hela 4.500:-. Internet går inte med denna telefon utan det blir att åka till ett internet-cafè.

Det blir till att ta en funderare över detta.

Yogya i dec 2003
Sampai jumpa

Tags: personligt samhälle kultur resa inredning & design

Comments (0)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
HUSET PÅ BERGET, DEL 1

Nu är det så att Wayang och jag har tröttnat på att bo inne i centrala Yogyakarta och vi skall snart flytta upp till bergen, c:a 12 km från staden. Vi har redan köpt ett radhus som ligger på en sluttning med en hyfsad utsikt. Stället är lugnt, mycket lugnt. Människorna häruppe har en helt annan mentalitet än stadsborna
och visst kännes mönstret igen, detta är ju inget unikum för Indonesien.

Huset på berget är litet, bara c:a 50 m2 med två sovrum och ett vardagsrum. Köksplatsen är obefintlig och den lilla mandin, badrummet, är också litet. Mandin innehåller ett stådass + karet med vattnet. Man öser vatten över sig med en skopa. Bra va! Den lilla mandin är högst 2 m2 och är målat i en terrakottafärg och med den dåliga belysningen så gäller det att ha bra syn eller känsel uti fingerspetsarna. Köket ja. Det är så att vi har en bra tomt på baksidan av huset och vi skall bygga en mur runtom. Här ute skall vi ha köket och matsalen. Det finns ingen köksutrustning alls, allt får köpas till såsom gas-spis, diskho osv.

Huset är halvfärdigt och vi håller på att köpa till målargrejer o.d. Den gode Wayang har på framsidan av huset gjort en liten damm av cement och uti denna skall senare finnas fiskar. Först åkte vi ner till affären för byggvaror a la Indonesien. Vi köpte 30 kg cement, 5 kg vit målarfärg, en svart hink, en roller och en pensel. Alltihop kostade endast 68:-. Sen for vi hem med detta som den värste medel-svensson som storhandlat på OBS eller liknande. Jag skrattade åt tanken. Håller jag på att trilla dit också, det kändes skönt på något sätt. Jag som hade lovat dyrt att aldrig nånsin leva ett sånt liv. Hmmm.

Nåväl vi for hem med grejorna och Wayang körde fram till den sista backen upp och som vanligt fick jag ta över och köra resten.
"Hu, jag vågar inte köra upp där" gnällde han och som bara några minuter innan talade om att han nästa är professionell förare..
"Det är klart att du klarar, gör bara som jag säger så går allt bra" försökte jag med en stämma som lyckades hålla sig för skratt.
"Lennart, saya tidak mau!" (Jag vill inte)
"HAA, professional" svarade jag med näsan i vädret och med den i vädret bytte vi plats. Han skrattade åt min mimik.
Vi lastade av allt och Wayang började redan blanda cement och sand för den tilltänkta dammen. Vi tog sanden från åsen brevid och det var min uppgift att vara hantlangare åt mästaren i allt. Silade sanden i ett nät och fick fram någorlunda fint material. Dessutom hämtade jag vatten hos en granne och bistod honom med kloka kommentarer. Med en uppsyn som talade om: "Dra…" var det klokast att försvinna från mästaren och hans verk. Jo, jag fick lov att hämta tegelstenar och större stenar för dekoration senare. Varje gång jag levererade ett lass så bugade jag mig nådigt med skratt som följd. Dessutom tvingade jag i honom lite vatten då och då eftersom det "inte finns tid" för detta. Han arbetade under den starka tropiska solen och han svettades inte nämvärt medan jag däremot..oj oj.

Jag satt i skuggan och tittade på medan han cementerade upp den lilla bassängen. Vi pratade om det riktiga huset vi skulle bygga i framtiden. Land var redan inköpt för detta ändamål och vi är redan ifärd med att köpa material till detta nybygge. Området ligger uppe på en ås med utsikt mot Yogya och vulkanen Merapi. Men nu skulle vi göra iordning nuvarande kåk och vi går in med liv och lust för detta ändamål. Wayang har fått för sig att den lilla dammen ger "bättre luft" och jag konstaterade att alla är saliga i sin tro. Om inte annat så ser det vansinnigt vackert ut och den redan utbyggda verandan i Balinesisk stil gör att det är så fint. Däri är han en mästare av klass.

Men därifrån är steget långt till att köra bil mästerligt. Tro mig.

Yogya i juni 2003
Sampai jumpa

Tags: personligt samhälle resa inredning & design

Comments (0)  
 Report  

Hus i träden...

cirus  (updated by cirus)
Här kommer lite mer intressanta bilder om att ha hus i träden. Nästa gång jag åker iväg så skall jag banne mig pröva på att sova i ett sådant hus. Vill känna hur huset rör sig i eventuell blåst, höra om det gnisslar i rörelserna....
De här husen är väl mer gjorda för "tillfälligt" bruk. Andra bilden skall nog vara ett arkitektoniskt verk... ja ja det är roligt när fantasin sätts i rörelse men jag tycker att det är fult helt enkelt.
Vad säger du om det här då??  Det verkar som om förstabilden är gjort för att man skall kuna leva sitt liv där. Ser lite rangligt ut. Andra bilden är helt fantastisk. Bara bo så där, uppe i det ensamma trädet. Vackert så att det skriker om det.
Roligt och häftigt.
Första bilden är nog ett litet tempel som hamnat uppe i ett träd. Andra bilden är ett litet övernattningsställe för att kanske kika på djurlivet och sånt där. Undrar hur djuren ser på detta? "En sån konstigt växt" tänker de säkert.
Ser ut som ett jätteöga som granskar allt i sin närhet. Väldigt bra och roligt a alla fall.
Två bilder om hur man bor inne i ett träd. Direkt hämtat ur en sagobok. Där bor Herr och Fru Igelkott eller familjen Uv.  Vem vet?

Tags: inredning & design djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Hus i träden...

cirus  (updated by cirus)
De näst intill enda folk som verkligen lever i hus uppe i träden är de stammar som lever i Nya Guinea, södra delen på en indonesiska sidan. De bygger sina hus upp mot 15 meters höjd. Detta för att skydda sig bl.a. mot djur och översvämningar. Skall återkomma senare med bilder från detta folk.
Nedanstående bilder är också hus i träden och vi skall titta på några i två bildserier.
Bilderna ligger två och två. Min första fråga är, hur kommer husen att se ut när träden växer olika fort? De måste väl spricka och gå i sönder inom ett decennium.
Övernattningskarbiner uppe i träden på den v:a bilden. Hängbroar går uppe iträdtopparna och sådana här arrangemang ser vi ganska så ofta i den tropiska regnskogen. Här verkar platsen vara beläget längre norrut.
Bilden till höger visar ett hus som kanske stannar kvar på samma höjd när trädet växer på höjden. :))
Detta här verkar vara vinglit! Vilken härlig spiraltrappa upp till huset. Men tydligen är det lekstuga för barnen i alla fall, men uppfinningsrikt är det.
Den sista bilden visar ett hus som inte verkar vara stadigt fast mer än bjälken under huset. En svängande gångbro är entren till huset. Kanske är det en jaktstuga eller så. :))
Snart kommer en fortsatt bildvisning av svajande hus uppe i träden.
fortsättning följer...

Tags: inredning & design djur & natur

Comments (2)  
 Report  

Vackra fallfärdiga hus...

cirus  (updated by cirus)
De byggdes i en svunnen tid och var då vackra och påkostade. Men tidens tand tär på dessa byggnader. Det skulle för många kosta en halv förmögenhet att rusta upp dem igen. I ekonomiska orostider förfaller husen och dessa byggnader går förlorade.
Balintore castle i Skottland är ett bra exempel på detta. Bara att värma upp ett sånt här stort hus kostar mycket. Ett litet slott med tinnar och torn som är så oerhört vackert. Hoppas bara att det inte rivs.
Här är ett annat vackert stort hus med äkta snickarglädje. Fotot är gammalt och jag vet inte var hsuet är beläget. Kanske i Frankrike. ...är beläget? Undrar om det överhuvud taget finns kvar. Tänk om det gick att restaurera och använda det som ett pensionat eller liknande...
Nej, jag vet inte vart huset är, det påminner lite om ett engelskt hus kanske. Men det har stått oanvänt länge i alla fall. Se uppe på taket. Växten ser ut som en liten julgran. :)
Ute på prärien fanns detta hus. Fotot är gammalt och troligtvis finns inte huset kvar. Vet egentligen inte var detta hus i så fall låg. Men på den tiden var det mäktigt och skvallrade om en liten men ändå förmögenhet bakom huset.
Dessa franska byggnader har också sett sina dagar. På sin tid var de säkert fina byggnader.
Detta fantastiska lilla kråkslott verkar vara fullt beboligt. Skulle inte ha något emot att bo här. Undrar bara var det ligger? Kanske vid ett otillgängl ställe där det inte finns skog. Bara sten. Spännande.
Uppe i högan nord finns dessa två hus som verkligen är ett med naturen. De används som "kylskåp" och förvaring av matvaror. Kanske också skydd för djuren. Husen är stabila, dels för att klara va kylan men också de hårda stormarna som sveper in här.

Tags: samhälle inredning & design

Comments (2)  
 Report