105.289 members 5.407 online
Log in Become a member
Qruiser
London 4/18
Trash Palace
Gaymap
Bath 4/18
Leigh House
Gaymap
London 4/18
Madame JoJo's
Gaymap
London 4/18
Bar Code
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Dagens smile
Det är bra att se livet från den ljusa sidan, även vardagslivet. Framför allt vardagslivet där vi tillbringar den mesta av tiden.
Jag har lyckan att ha två vardagsliv, ett här i Sverige och ett tillsammans med min man i Indonesien. Två vardagsliv som skall få plats i mitt arma huvud. En massa kåserier om detta alltså.
Man, 64, Gothenburg
 
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
Widgets
Statistics
Blog id: 3294

All entries in this category "djur & natur"


Människor och djur...

cirus  (updated by cirus)
Jag fortsätter serien om människor och djur.Titeln avslöjar att jag skiljer på människor och djur. Alla är djur och människan är ett av dem,
Hunden verkar vrålhungrig och han tänker säkert: "...det är då själve faaan vilken tid det tar, varför över huvud taget grilla köttet??? grrr..."
Visst ser det fint ut? Man sköter om sina elefanter som det käresta man har.
De mongoliska jägarna jagar ofta med sina örnar och de rider upp i bergen och släpper sina fåglar som fångar sina byten. Pälsdjur förstås.
Människan lever nära sina djur i Afrika och Asien. Det är deras levande skafferier helt enkelt.
En femtiotalsbild där aporna härmar efter när pojken förljer med mamman. Visst är vi lika våra närmaste släktningar.
Han har fått en härlig lax på kroken och är glad för det... men hur länge får han vara glad?
Det ÄR långtråkigt att åka bil !!!
"Vad i helevet är det för nått???"

Tags: samhälle djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Människor och djur...

cirus  (updated by cirus)
Människor är människor och djur är djur ! Stämmer det? Nä, vi är alla djur fast vi lever under olika betingelser på denna jord. Men ibland kan vi förenas och leva tillsammans. Barnen är det enda som kan se till att vi lever vidare både som människor och som djur.
Båda är trötta och tar sig en tupplur, men den feta katten bör nog vara mer aktiv. :))
Ombytta roller, men jag är nog övertygad om att det är en arrangerad bild. Rolig i alla fall
Två föräldrar och ett antal ungar....  eller kan det vara så att ungarna är på ett dagis med två fröknar??
Härligt. Två riktiga kompisar och båda två verkar njuta. :))
Ha ha, en härlig bild på en unge som tar sig ett dopp i spannen. :))
En stolt pappa med sina trillingar. Han lär att få göra när de börja bli större och rasar runt i huset. Så han passar på att ta det lugnt nu.

Tags: personligt samhälle djur & natur

Comments (1)  
 Report  

Människor och djur...

cirus  (updated by cirus)
Människor och djur står varandra närmare än vad vi tror. Här i västvärlden gullar vi alldeles otroligt med djuren medan i andra delar av världen ser man djuren som ett levande skafferi... så är det tyvärr.
En vacker bild från Kina med terassrisfälten som en abstrakt bakgrund. Vattenbuffeln är ståtlig och säkert värdefull för ägaren. Här räknar man rikedom i djur och landområden, inte så mycket i pengar... ännu.
"JAG VILL INTE"... tyck lejonet skrika ut, men det blir andra bullar av det hela.
Vad mjukt och skönt för bebisen. Hunden tycks tänka: "Har du inte tagit färdigt fotot ännu?"
Underbar bild där både hästar och människor svalkar sig i vattnat
Kunde inte låta bli att sända med denna bild som lever i ett muslimskt land. Kanske Indonesien för då skulle vå hund bli lycklig. :))

Tags: resa djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Barn och djur....

cirus  (updated by cirus)
...går det ihop. JAVISST. Ett exempel. Vi har en minst sagt vildhund hemma hos oss. En stor Rotweiller som ingen vågar komma i närheten av. Denna vakthund har fullkomligt förälskat sig i grannflickan, Alena 3 år.
En dag upptäckte jag att detta lilla barn satt på vår hund och drog honom i öronen och hoppade på honom. Hunden låg blick stilla med slutna ögon. Jag tog bort Alena och hunden började gny och ställde sig upp på alla fyra. Jag satte ner flickan igen och hunden la sig omgående och suckade förnöjtsamt.... OM bara Alenas mamma visste.
Här lite goa bilder på barn och djur...:

Tags: familjeliv djur & natur

Comments (4)  
 Report  

Trappa ner...eller upp? ....

cirus  (updated by cirus)
Nu skall vi titta på lite annorlunda trappor, inte bara de gamla vanliga.
Här är första bilden:
Visst är det vackert  i detta buddhisttempel, lite pampigt faktiskt.
En ytterst märklig trappa som tydligen endast kan nås med båt. Jag har försökt att lista ut var bilden är tagen men vet absolut inte det. Kanske Indien?... Nån som vet.?
En härlig trappa som leder ner till det sköna vattnet. Trapporna är gjorda av stenblock. Vackert.
En sån mäktig trappa i ett storslaget hem.
Ha ha, vist är det härligt när konstnärsandan inom oss målar till lite svarta streck och vips så ser det ut som ett piano.
Detta här är ingen trappa, men den kommer med ändå. Verkar vara livsfarligt att vintertid komma upp till detta trädhus... och kallt också, brrrr.
Mäktigt och oerhört vackert. Att enkelt ta sig uppför denna ravin. Ser ut som Grand Canyon och Coloradoflodens bergiga väggar. DÄR var det som på bilden.
Slut för den här gången

Tags: samhälle kultur resa inredning & design foto & konst djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
VILDHUNDEN

Vi har en riktig vild hund och hela bygden går i skräck för denna dam som är en Rottweiler. Nu är hon tre år gammal och har varit hos oss i snart två år. Hela bygden är i och för sig livrädda för allt vad hundar heter eftersom de flesta är muslimer och de är ju sen barnsben rädda för hundar.

Vår hund heter Sheeta och är en stor kraftig svart hund med en otroligt energi och som är en otroligt bra vakthund. Hon är inlåst i vår trädgård och det enda hon kommer ut är när jag tar med henne på vår morgonpromenad. Hon måste ju få lite exercis, både för kroppen och framför allt själen. Redan från början har hon INTE fått någon uppfostran och den förre ägaren kunde inte tygle henne så vi fick den av honom. Vi kan tygla henne hjälpligt hemma hos oss men ute...oj.

Hon är väldigt förtjust i Wayang och lyder honom för det mesta och numera duger jag också eftersom jag promenerar med henne. Men jag har lyckats att på något underligt vis ändå tygla damens heta känslor när vi är ute och går. Sheeta äter två bastanta mål om dagen och hon ser frisk och stark ut. Den svarta pälsen glänser när hon ligger och snusar bredvid mig. Nu har Wayang bestämt sig för att hon skall få valpar, dollartecknen i hans ögon är som en slottermaskin i Las Vegas. När man drar i spaken så rullar dessa tecken och det slutar alltid med en jackpot. En ganska dum jäm-förelse egentligen, eftersom Wayang bara har två ögon precis som alla andra människor. Men man kan undra om han inte har ögon i nacken också, för han ser allt.

På morgonen efter kaffet känner Sheeta på sig att nu är han på gång, jag alltså. Tungan hänger en meter ut och hon andas häftigt och släpper mig inte en sekund med blicken. Hon får sina aningar bekräftade när jag tar på mig shortsen och en tröja OCH inte minst mina sandaler. DÅ vet hon och hoppar omkring och skuttar och har sig. Det är bara att vänta ut anfallet och vänta med att koppla henne i sin lilla kättinghalsband. Hennes glädje är enorm och även hennes upphetsning förstås. Att komma ut i skogen och sniffa på allt och alla.

Vi går på olika ställen varje dag men just idag går vi ner längs stigen till skolan. Backen ner är lite stenig och det gäller att hålla i sig för hon är stark och drar iväg fort. Halvvägs till skolan tar vi av på en stig som går längs två mindre risfält, just här är det terassodlingar eftersom vi bor uppe i bergen, eller kullarna. Det är otroligt vackert när morgonsolen strilar ner mellan träden och de två vandrarna tar sig fram på den smala stigen. Grönskan är bedövande och borta vid andra sidan av fälten ståtar kokospalmerna och några bananträd. Vi kommer fram dit och påbörjar klättringen uppför mot toppen av denna ås. Stigen snirklar sig förbi lite odlingar och just här odlar de tapioka, som påminner om våra potatis.

Vi klättrar vidare upp för stigen och har kommit in i bambuskogen. Här växer också en hel del teak-träd med sina stora blad. Och snart kommer vi upp till ”Haga”-parken, en förre detta odling där det bara växer gräs. Som en svensk sommaräng. Lite högre upp kommer vi till Serangeti-parken. Det växer högt gult gräs med en massa sten-bumlingar som bryter av. Påminner just om Serangeti NP i Afrika. Här börjar också den fantastiska utsiket mot öster och tittar jag mer åt norr så brukar jag se den mäktiga vulkanen Merapi. Hon visar sig i regel på morgonen innan hon sveper molnen omkring sig. Röken väller ut från kratern, det ser man ända hit trots att det är 25 km fågelvägen dit.

Men Sheeta bryr sig inte om sådana trivaliteter. Hon nosar sig fram genom alla dessa spännande dofter som finns här. Ibland höjer hon huvudet och känner någon doft som kommer farande högre upp. Ibland borrar hon ner nosen i marken där det finns en otroligt härlig doft och rullar sig runt på detta ställe för att kanske ta med sig doften hem och sniffa på den lite senare. När vi titta och sniffat färdigt går vi tillbaka längs samma stig nerför till ursprunget, till stigen mot skolan och vi viker av hemåt igen. När vi kommer nästan hem påbörjar vi en ny stig som går in i den mer riktiga skogen eller djungeln kanske man kan säga. Men nån riktig djungel är det förstås inte.

Här växer det inte så mycket på marken för det ligger mest gamla löv och andra växtdelar. Det är tätt av bambun och träd och solen når inte ner ordentligt. Känns mycket svalare här också. Fågelbeståndet har äntligen ökat efter befolkningens intensiva jakt och det kvittras runt omkring oss. Sheetas första mål har vi nu kommit fram till. En massa hönor håller till här och Sheeta står blickstilla. Jag greppar hådare om kopplet för snart kommer utfallet. Hönorna kacklar iväg, men inte så långt för de vet redan att faran är över eftersom Sheeta är kopplad. Vi går vidare och får krypa under ett nerfallna bambun. Det knastrar om oss när vi går på de torkade löven.

Stigen går neråt till den asfalterade vägen som förbinder byarna Blawong och Trimulyo. Sheetas nästa hönsmål är i sikte och de står och väntar på honom när vi kommer. De kacklar förtjust och Sheeta blir åter sur för att inte kunna sätta tänderna i en av dem. En tupp springer ganska sakta före oss för att retas lite grann och ser hela tiden bakåt. Blir på kuppen nästan överkörd av en motorcykel och nu är det fart på tuppen som räddar sig över till andra sidan gatan. ”Synd” sa jag högt och Sheeta tittar upp på mig. Jag är övertygad om att jag såg ett leende.

Vi går tillbaka c:a 50 meter på den asfalterade vägen mot vårt bostadsområde men viker av igen ner mor Blawong river längs med den gamla kyrkogården. Går igenom sockerrörsfälten och följer stigen ner mot floden. Sheeta gillar inte riktigt att gå här för ibland verkar hon rädd men travar på när jag uppmanar henne. Vet inte riktigt vad hon är rädd för. Längre ner på stigen kantas den av bananträd på båda sidorna som ger en skön skugga. När vi kommer ner till floden går vi längs med den och här växer mest bambu och bananträd. Ett och annant teakträd finns här också. Floden är mellan 60-80 meter bred och många kommer hit ner ock fiskar och en del också för att tvätta kläder. Fast mest på andra sidan, på vår sida är det nästan folktomt, det är därför jag går här med hunden. Sheeta är märkbart glad över att vi går därifrån och vi följer en annan stig genom sockerrörsodlingarna. Det är tajt här och vi hoppar fram över dikena och kommer till slut upp på den asfalterade vägen igen

Denna väg följer vi en bit och går förbi uppfarten till vårt område. Passerar gamle Ojo som glatt hälsar. Han pratar på som vanligt, på javanesiska och jag begriper inte ett dugg. Ibland träffar jag rätt när jag svarar på indonesiska men han tycker nog att han får ganska konstiga svar från mig. Men han är lika glad ändå och när han skrattar så har han bara en gadd kvar. En liten gubbe på omkring 85 år tippar folk i trakten. Han gillar Sheeta också, klappar henne inte men låter henna nosa på honom. På senare år har det flyttat in en kvinna i huset. En smal gumma som verkar lite butter, men hon är nog mest rädd för hunden skulle jag tro. Hon ser lite grann ut som Eualia i Åsa-Nissefilmerna i ansiktet. Det är skönt för dem båda att de inte är ensamma på gamla dar, det är nog svåra förhållanden ändå. Ojos hus var det enda som stod pall den stora jordbävningen eftersom det var byggt av bambu. Men gubben har lyckats lura till sig lite tegelsten och annat så nu har han fått ett fint hus på gamla dar.

Vandringen fortsätter vidare ner mot en liten väg mot floden igen och den följer vi bara en bit innan vi vänder och går tillbaka hem igen. Nu kommer ytterligare ett hönsmål för Sheeta, de håller till vid vägkanten mitt emot Ojo:s hus alldeles där sockerrören vajar för vinden. Hon står blickstilla men flåsar så att hon väcker upp halva Java och hon ids inte ens försöka denna gång. Det bär hemåt och backen uppför till vårt hus går inte av för hackor, allra helst när den heta solen ligger på. Svetten lackar och jag tänker i min enfald ”..10 gram lättare...10 gram lättare” för varje steg jag tar. Sheeta har ovanligt lång tunga som hänger ut. Det sista hönseriet har de mest retsamma fåglarna. Det är precis som om de vet att vi båda knäar av trötthet och Sheeta gör en sista kraftansträngning med ett lamt ryck i kopplet. Det retsamma fåglarna springer i maklig takt, hånskrattande åt hennes försök. Tuppens kam växer ännu mer och jag är övertygad att han imponerer på hönorna. Han har inte tid med trånande hönor utan fräser:
”Ähhh, lägg ägg!!”

Tuppen ser de två vandrarna sakta gå uppför den sista biten av backen. Sheeta lunkar på ovanligt lugnt och stilla och vi kommer upp på planen framför huset. En gammal gumma nickar och hälsar. Hon samlar ihop pinnar som hon tar med sig hem för eldstaden. Kommer in på baksidan av huset och går in i trädgården där jag släpper lös henne, men hon går och lägger sig på betong-gången och jag ger henne vatten att dricka. Maten är klar för henne redan men jag väntar lite grann med den. Idag blir det kyckling och ris. Undrar om hon ser alla hönsen ligga på hennes matfat? Kanske det. Jag slänger mig på soffan i köket och blickar ut över trädgården. Fontänens vatten porlar vid dammen och jag konstanterar att manggo-trädet växt sig ännu högre sen förra gången jag var här. Rambutan-trädet likaså. Några banan-träd i hörnet skänker lite skugga över dammen.


Bantul i juni 2007
Sampai jumpa

Tags: personligt samhälle resa familjeliv djur & natur

Comments (2)  
 Report  

Broar som förbinder......

cirus  (updated by cirus)
Vi kan bygga många broar. Mänskliga broar som förenar oss t.ex. Nu menar jag broar som förenar och binder samman två platser som kan verka ouppnårliga i vanliga fall. Här skall jag visa lite annorlunda broar som binder oss samman till den gemenskap som vi har med varandra. (...eller borde ha)
Detta är en helt sanslös bro byggd på de små kanotliknande båtarna. Texten säger att denna bro finns, tillfälligtvis i Vietnam. Undrar varifrån man fick tag på alla båtarna? ...kan man undra.
En sån härlig bro, lite antik i sitt utseende. Kan väl enbart användas för gångtrafikanter förstås. Undrar hur gammal den är egentligen? Ja, jag vet att jag är tidsfixerad..
Här är också en gammal bro och den ser inte så säker ut, minst sagt. Vingla upp på den skulle jag inte vilja göra. :) Men den förenar ändå de två sidorna av land som floden brutit genom.
En av dessa broar som går högt över marken, på trädtoppsnivå i jungeln. Costa Rica. Att se hur den tropiska jungeln ser ut på en högre nivå är en oerhörd stor skillnad mot marken som i regel inte har nån växtlighet alls. Här uppe ser man ett fantastiskt djurliv, framför allt fåglar.
Ibland behövs det inte ens en bro för att ta sig över torrskodd. Hoppa på stenarna brukar ge ett jättebra resultat för det mesta. Stenarna ser stora och bastanta ut och inte är det djupt heller... :)
Det får räcka för den här gången.

Tags: foto & konst djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Farlig sysselsättning....

cirus  (updated by cirus)
Svd har rankat de 10 farligaste sysselsättningarna man kan göra och här nere kommer den farligaste av dem, enligt tidningen alltså. Det är alltså National Geographic som rankat dessa 10 farliga sysselsättningarna.
Nr. 1
Bestig Mount Everest

Himalaya, Nepal och Kina.

Ända sedan Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay först äntrade världens högsta topp den 29 maj 1953 har Mount Everest varit synonymt med utmaningar och äventyr.

Trots stormar, lavinfara, kyla och en utmanande teknisk klättring klättrar idag dussintals människor mot de hisnande 8 848 meterna över havet. Berget har bestigits av såväl 13-åringar som 80-åringar och en svensk med benproteser.

Trots vallfärdandet förblir Mount Everest alltjämt bergsbestigningens yttersta bedrift. Och att stå på toppen är bokstavligen att stå på toppen av världen.

 

Nr. 2

 

Hoppa från alptoppen Eiger i vingdräkt

Schweiz

Eiger är ett legendariskt berg i Schweiziska alperna. 3 970 meter av kalksten, gnejs, skiffer, och is tornar det upp sig över semesterorten Grindelwald. Dess oförutsägbara väder och branta sluttningar har skördat mer än 60 klättrares liv.

Ändå tycks dess ikoniska norrsida vara oemotståndlig för världens våghalsar vars senaste påfund är att hoppa utför berget i vingdräkt. Den extrema sporten är utan tvekan en av de farligaste på jorden att pyssla med.

Men kanske är just det tjusningen: det är det närmaste människan kommer att flyga på riktigt.

 

Nr 3

 

Surfa på jättevågorna vid Shipsterns Bluff

Tasmanien, Australien

På Tasmaniens sydkust, utskuten i ett av jordens mest oförutsägbara och stormiga hav, ligger en pir så otillgänglig att den bara kan nås med båt eller en timslång vildmarksvandring.

Shipsterns Bluff kallas ”Devil's Point” av surfare. Vågbrytarens kalla och farligt oförutsägbara vågor börjar brytas på två meter men kan nå hela sex meter. Klippväggen reser sig 200 meter rakt upp ur havet, inte minsta antydan till civilisation i närheten och som om det inte var nog simmar här dessutom några av de största vithajar du kan hoppas på att slippa träffa.

Tillräckligt för att ge den mest erfarne surfare kalla kårar, ändå fortsätter surfarna att återvända till jättevågorna. Under flera decennier var dock dessa mäktiga vågor mer myt än verklighet eftersom ingen ens övervägt att surfa dem innan Andy Campbell 1997.

 

3 nya farliga sysselsättningar kommer nästa gång och den avslutar vi  med ett tredje inägg på de sista 4 farliga sysselsättningar.



Tags: sport resa djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Trappa ner...eller upp? ....

cirus  (updated by cirus)
Då var det dags att trappa ner inslagen om trappor. Så här kommer en sista omgång av dessa trappor som leder ingenstans till överallt. Sista gången på ett tag alltså. :)
Denna trappa leder neråt mot ett ställe som är okänt. Skylten däruppe talade om att om du går nerför trappan så får du en ovanlig upplevelse. Nått unikt att titta på. Vi ser neråt och ögonen följer trappstegen.
"Undra vad man får se", tänker vi nog. "Är det värt att göra sig omaket för att kolla in."
"Man skall ju uppför dessa trappor...Äääh vi skiter i det".
Samma sak här..."...och dessutom ser de besvärliga ut att gå på!" tänker vi vidare. "Äääh vi skiter i det"
Enkla trappor, gjorda av bambu, men svåra att gå i.
De två övre bilderna är moderna och vackra, kanske tagna från Grekland.
Spiraltrappan är utomordentligt vacker. Undrar om jag vågar åka på ledstången ända ner....? :)
Avslutar med tre naturtrappor, det som är så vackert och rogivande. Så mycket att titta på under tiden.

Tags: kultur djur & natur

Comments (4)  
 Report  

Broar som förbinder......

cirus  (updated by cirus)
Jag tänkte visa lite bilder från häftiga broar runt om i världen. Mest gångbroar uti naturen, några rent utav häftiga. :)
Det är väl inte mycket till bro förstås, men vilken "snickarglädje" och arbete för denna synnerligen korta bro.
Denna gångbro finns i Singapore och är uppe i trädkronorna. Det är ju populärt med sådana här gångbroar ute i naturen runt om i världen.
En vacker bild på en gångbro som går över sumpig mark.
Detta är nog den häftigaste bro jag sett. Det är en glasbro i Kina. Berget Tianmen, och är byggd med en tjusig utsikt på hela 1.430 meter ner till marken under. Det krävs mod att gå ut på denna bro och glaset som man går på är hela 6 cm tjockt. Speciella skoskydd måste vara på för att kunna gå ut.
Bilden tagen från Aftonbladets resesida.
Så här ser vanliga hängbroar ut i regnskogen. Ofta förekommande. Vi har liknande broar i vår by på Java. De går över Blawong River,
Man kan också köra lättare MC eller mopeder äver dessa broar, fast just denna bro är nog mer lämpad som gångbro.

Tags: samhälle resa djur & natur

Comments (1)  
 Report