105.293 members 6.508 online
Log in Become a member
Qruiser
London 4/20
Happy Gay Travel
Gaymap
London 4/20
Ku Bar
Gaymap
Manchester 4/20
Vanilla
Gaymap
London 4/20
Escape Bar
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Dagens smile
Det är bra att se livet från den ljusa sidan, även vardagslivet. Framför allt vardagslivet där vi tillbringar den mesta av tiden.
Jag har lyckan att ha två vardagsliv, ett här i Sverige och ett tillsammans med min man i Indonesien. Två vardagsliv som skall få plats i mitt arma huvud. En massa kåserier om detta alltså.
Man, 64, Gothenburg
 
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
Widgets
Statistics
Blog id: 3294

Lite snyggt att titta på....

cirus  (updated by cirus)

Tags: foto & konst

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Roliga bilder...

cirus  (updated by cirus)
Har hittat lite nya roliga bilder, hoppas du gillar dem också...
ha ha, killarna tog bort ett s i texten... :)
Undrar om jag har haft med denna enormt roliga skylt förut?
Jag har visserligen ett fotografiskt minne ...  men jag har fel på framkallningen ibland, he he
De är påhittiga ibland, dessa reklammakare.
Turkiets nya flagga, efter vissa demokratiproblem i landet... :)
Ja bilden säger ju allt...

Tags: personligt samhälle

Comments (0)  
 Report  

Lite snyggt att titta på....

cirus  (updated by cirus)

Tags: foto & konst

Comments (0)  
 Report  

Unga Buddhist - munkar...

cirus  (updated by cirus)
Man kan se dem lite varstans, mest i sydostasien. För unga killar är det som en slags skolgång och det är med stolthet de är munkar i unga år i ett eller två år.
Här är några bilder från munklivet för unga grabbar i Thailand och Bhuthan

Tags: personligt religion kultur resa

Comments (0)  
 Report  

Lite snyggt att titta på....

cirus  (updated by cirus)

Tags: foto & konst

Comments (0)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
GULDKANTAD TILLVARO ?

Ibland händer det saker som man inte kan förutse och hela tillvaron kan ställas på sin spets. Vad gör man då när man är långt borta från tryggheten i Sverige? Jag kan förklara med nedanstående exempel.

Datatekniken har kommit för att stanna och vi förlitar oss på den alltmer för den blir en del av vardagen och den finns där lika säkert som vattnet kommer ur våra kranar. I Yogya, där Wayang och jag bor, finns en massa internet-kafèer och där kan man sitta och surfa på nätet för endast 3:50 per timme. Men även hemma hos oss har vi internet och det gör ju att man kan utnyttja tjänsterna på banken från Indonesien.

Nu är det september 2003 och vi håller på att bygga om vårt hus ute på landet. Vi har fått tag på minst sagt 3 skickliga byggnadsarbetare och de bygger vårt nya kök och uteplats på bakgården i detta hus. Mer pengar behövs och jag kopplar upp mig på bank internet i Sverige, men… dosan fungerar inte. Säkerhetsdosan som skall föra in mig i bankens system. Den är helt död trots att jag helt nyligen bytt batteri. Jisses, jag kan inte föra över pengar från Sverige och jag har inte med mig pin-koden till telefonbanken heller. Jag som inte ens har tänkt tanken att dosan bara kunde sluta fungera, den som alltid har fungerat hela tiden. Det blev att leva på de pengar som jag hade kvar på VISA-kortet för resten av tiden.

Nu gäller det att verkligen snåla med de "tillgångar" som vi hade. Naturligtvis räckte det inte långt, bygget krävde sin tribut av att köpa cement, sand, kalk etc etc. Pengarna tog slut oroväckande fort trots det extra tillskott från min kära syster som var bussig nog att sätta in ett par tusenlappar på mitt VISA konto. På mitt bankkonto i Sverige satt mina pengar ouppnårliga och utgifterna sköt i höjden i takt med att muren och köket tog form. Vi satte oss på "svält"gräns och åt på billiga ställen eller lagade maten själva hemma. Inga mer öl på Mades eller Bingo Cafè. Guldkantad tillvaro!!??

"Vi pantsätter våra halsband och ringar", sa Wayang helt plötsligt och med fullt allvar.
"Du är inte klok" svarade jag helt kort och ointresserat. Efter en minut (den tid det tog för mig att tänka till) tillade jag: "Hur mycket kan det bli?" Wayang hade redan förstås väntat ut mitt tillägg och sa att den kunde bli c:a 1,5 milj rupiah eller 1.500:-SEK. Hmm. Det skulle räcka tills jag kommer hem, dessutom får vi intäkter från motorcyklarna som vi hyr ut.

Vi for ner till pantbanken och Wayang gick in ensam och kom ut efter 10 minuter med 1,7 milj. Våra ringar och halsband bekostade från nu det fortsatta bygget och jag kände mig väldigt naken utan dessa "symboler" som sammansvetsade oss. På kvällen när vi alltid tog vår kvälls- eller nattur blev det till att beskåda nöjeslivet från gatan och det var ju också intressant. Det blev en kort tur och vi for hem ganska omgående och packade ner våra grejer till landet, för vi ville övernatta i huset istället.

Några av grannarna kom till vårt hus och undrade varför vi kom så sent och Wayang satte på kaffet och vi slog oss ner på den Balinesiska paviljongen och pratade. Kortleken kom fram och vi spelade 100 rupiah-poker där vi kom överens om att högsta insatsen skulle vara 500 rupiah. (50 öre) I det långa loppet vann jag 2.500Rp och pengarna lades i vår vinstlåda som vi skulle ha till inflyttningsskivan senare. Cikardorna spelade på högsta volym och fladdermössen strök ganska nära oss. Månen och alla stjärnorna lyste med sin kraft och vi kunde se planeten Mars som just nu stod så nära Jorden.

Jag kunde inte somna utan passade på att måla på fönster och dörrar. Wayang låg på sin madrass och snusade och radion var fortfarande påslagen där den låg under hans huvudkudde och spelade dangdut. Musiken som liknar den arabiska/turkiska stilen. Han vaknade till och tittade på mig och jag gjorde iordning ett glas sött varm mjölk åt honom. Där satt vi och fnittrade över vår belägenhet. Fingrar och handleder vara tomma på de smycken som en gång hade suttit där. Hela historien svetsade oss samman ännu mer. Vi led tillsammans och kunde inget annat göra.

Yogya I juni 2003
Sampai jumpa

Tags: personligt samhälle familjeliv

Comments (0)  
 Report  

Lite snyggt att titta på....

cirus  (updated by cirus)

Tags: foto & konst

Comments (0)  
 Report  

Människor och djur...

cirus  (updated by cirus)
Jag fortsätter serien om människor och djur.Titeln avslöjar att jag skiljer på människor och djur. Alla är djur och människan är ett av dem,
Hunden verkar vrålhungrig och han tänker säkert: "...det är då själve faaan vilken tid det tar, varför över huvud taget grilla köttet??? grrr..."
Visst ser det fint ut? Man sköter om sina elefanter som det käresta man har.
De mongoliska jägarna jagar ofta med sina örnar och de rider upp i bergen och släpper sina fåglar som fångar sina byten. Pälsdjur förstås.
Människan lever nära sina djur i Afrika och Asien. Det är deras levande skafferier helt enkelt.
En femtiotalsbild där aporna härmar efter när pojken förljer med mamman. Visst är vi lika våra närmaste släktningar.
Han har fått en härlig lax på kroken och är glad för det... men hur länge får han vara glad?
Det ÄR långtråkigt att åka bil !!!
"Vad i helevet är det för nått???"

Tags: samhälle djur & natur

Comments (0)  
 Report  

Lite snyggt att titta på....

cirus  (updated by cirus)

Tags: foto & konst

Comments (0)  
 Report  

Det här är mitt land ... också!

cirus  (updated by cirus)
YOGYAKARTA, MIN SJÄL

Staden pulserar och lever sitt dagliga liv. Det är inte mycket som ändras trots den nya tidens anstormning. Nya affärer blommar upp och förvinner lika snabbt i den benhårda konkurrensen. Nya ideer prövas och testas och i börjar lyser det av självtillit i ägarnas ögon. Bara för att ett par månader senare skåda påsar under ögonen på samma ägare. Påsar tyngda av ekonomiska problem och igenslagna butiker och kafeer. Några veckor senare upprepas samma procedur och livet går vidare i Yogyakarta.

Snart skall jag genomgå samma tillstånd. Med förhoppningsvis bättre resultat, undrar om jag tänker på samma sätt som de andra eller om jag har annorlunda synsätt på en affärsdrivande verksamhet. Är mina ideer så omstörtande att det kommer att gå bra i framtiden eller blir min ide bara en nattfjäril.

Avgaserna hänger som blytunga moln i luften och stadsbussarna spyr ut sin svarta rök. De otaliga motorcyklarna spyr ut sin blåa rök och nu för tiden så färdas vi alltid med ansiktsmask liksom många andra i den hårda trafikrytmen. Jungelns lag har kommit in till staden och den gäller i högsta grad trafiken. Där styr egot varje fordon och Gud vare nådig mot den som hade tänkt att korsa några av dessa gator.

Yogyakarta är de många leendens stad och därför har den en själ som är väl värd att bevara. Leenden som alltid betyder något som kanske respekt och ödmjukhet, dock ej i trafiken. Det betyder mycket att förlora ansiktet här i Yogyakarta och därför undviker man detta till varje pris. Man säger aldrig ett definitivt nej utan svänger sig liksom och folk har alltid en underlig förmåga att ”få till” det i slutändan utan att ha förlora ansiktet. Ett bra exempel är om en turist frågar om vägen och en stadsbo inte vet riktigt. Då pekar man hellre åt ett håll, i hopp om att det är riktigt, än att erkänna att man inte vet. Och alltid med ett leende på läpparna.

Min själ har landat i Yogyakarta. Staden är i och för sig inte speciellt märkvärdig, men här finns ändå någon speciell atmosfär som gör att jag landar med ett magplask. Det kulturella livet är omfattande med sina Wayang-föreställningar. Historier från Ramayana och Mahaprihat som härtammar från den tid då Indiska herrar härskade på Java för c:a 1.000 år tillbaka i tiden. De ståtliga templen från denna tid finns fortfarande kvar och många är återställda med hjälp av bl.a. FN. Det buddistiska enorma Borobudur och hinduiska Prambanan. Deras historia lever kvar i människornas själ, trots den nya tiden. Wayang-kulit föreställningar ges ofta och håller på länge, upp till 9 timmar. Kulit är dockor som är gjorda av buffelskinn och målade i glada färger. De platta dockorna har rörliga armar och ben och visas på en upplyst duk. På baksidan av duken ses de som skuggor och dessa spel är berömda för just skuggspelsteater. När människor dansar berättelserna, kallas det för Wayang Orang.

Sultanen är fortfarande kung av Yogyakarta, precis som Sultanen i Solo, eller Surakarta. Han är i högsta grad levande för folket och hjälper till med att föra traditionen vidare. Batiken är också ett viktigt inslag i traditionerna och att se folk som tillverkar batik är väldigt spännande och lärorikt. Det tar tid att tillverka batiken, beroende på hur mycket färg som skall finnas med i mönstret. De dyraste tygerna är naturligtvis vikt åt Sultanen och hovet och överklassen. Vanligt folk får nöja sig med fabrikstillverkning, även om de då och då kan kosta på sig äkta vara. Som t.ex. till bröllop och liknande.

Yogyakarta är också den stad i Indonesien som har flest universitet och högskolor i alla former och format och det stora antalet studenter får staden att leva. De står för de nya ideerna och politiker i alla lägren har respekt för studentrörelsen. De nya ideerna kan kanske i värsta fall sluta i att de gamla traditionerna faller åt sidan vilket är egentligen den naturliga gången. Nya traditioner skall skapas och förhoppningsvis blir det nya traditioner utan inslag av influenser från televisionen och det västerländska sättet att leva. Tidens tand får utvisa hur framtiden skall bli. Jag skall försöka att öppna en affärsrörelse här. Men jag kanske hjälper till att förnya traditionen med västerländsk influens, då är tanken nedslående. Undrar om inte hela världen går, ytterst motvilligt, mot ett internationellt leverne. Är det något som vi måste leva med?

Yogya i april 2002
Sampai jumpa

Tags: personligt samhälle kultur resa

Comments (3)  
 Report