Jag beskrev
i mitt förra inlägg om en ny och (enligt mig en bättre) modell att dela in olika grupper i samhället, baserat på deras strävan att få det bättre. Fick en del kommentarer om att jag hade ju gjort en klassisk
"klassindelning" men arbetarklass, medelklass och överklass.
Det är hur fel som helst och därför får jag nog förtydliga mig.
Grupp 1: "Överklassen" som många kallar dem. Här finns personer som ärvt en förmögenhet eller arbetat ihop en och dess strävan består i att behålla sin levnadsstatus och ändå kunna lägga undan en slant. Eller så kanske vill öka på sin förmögenhet.
I den här gruppen ingår även de som lever snålt och har ett vanligt jobb som sjuksköterska, lärare, tjänsteman och som inte vill bo i en lyxig villa utan en trevlig lägenhet och bara ha det bra. De har minimalt med skulder och kan lägga undan en slant till semester och pension. Men deras strävan handlar inte om det ska få det bättre, utan de ska behålla sin standard. Man behöver inte vara någon höginkomsttagare eller ha en massa kapitalprodukter. De behöver alltså inte vara någon "överklass", vilket visar på att klass-begreppet är helt felaktigt.
Grupp 2: "Medelklass" som vänsternfolk kallar dessa. Här finns personer som strävar att få det så bra som folket i Grupp 1, men de har ofta en stor ekonomisk obalans eftersom de försöker låna sig till kapitalprodukter och flådiga bostäder. De är personer som mer eller mindre badar i skulder och nästan allt de tjänar går åt att betala till lån. Men de har kvar drivkraften att få det bättre. I den här gruppen finns även studenter som läser målmedvetet till ett yrke och andra som befinner sig mitt i karriären. De har inte fått ordning på sin ekonomi ännu eller nått sitt mål, men de jobbar hårt för att nå dig. "Medelklass" går inte att mäta i pengar eller kapital, eftersom de finns allt från studerande till höginkomsttagare i den här gruppen. Begreppet "medelklass" är därmed svårtolkat och ganska förlegat begrepp och borde inte användas.
Grupp 3: "Arbetarklass". I den här gruppen finns personer som har en begränsad eller ingen alls drivkraft för att skapa sig en bättre tillvaro. De saknar tron på att de kan utvecklas och deras drivkraft hämmas pga det. Det tror ofta att livet ska vara svårt och fattigt för resten av deras liv. Många i den här gruppen kan inte heller sträva att få det bättre. De kan vara äldre, sjuka och arbetslösa och de har inga möjligheter att vidareutbilda sig och de kanske har en massa skulder. De är fucked-up! Alla yrkeskategorier kan finnas här. De gemensamma är att de har lite eller ingen strävan alls att skapa sig en bättre tillvaro. Eller så kan de helt enkelt inte pga sjukdom, ålder, hudfärg, kriminalitet, språkproblem och så vidare. Oftast kostar denna grupp pengar för samhället när de inte kan försörja sig själva. Och detta utnyttjas av företag och samhället att ta skitjobb/arbetsmarknadsåtgärder så att personer i Grupp 1 och Grupp 2 kan få billiga tjänster och varor. "Arbetarklass" enligt de gamla, luddiga, definitionerna gäller helt enkelt inte här heller.
Min indelning baseras på människors STRÄVAN ATT FÅ DET BÄTTRE! Inte vad man har för inkomst eller förmögenhet. I min indelning så är de sträven att få det bättre som högst hos Grupp 2 och mindre i Grupp 1, och minst i Grupp 3. Och får att få det bättre så måste man göra de rätta VALEN i livet. Vårt samhälle är baserat på marknadsekonomi och företag och kommuner säljer sina tjänster och varor till ett så lågt pris som möjligt. Genom att välja ett vårdbolag som är billigt, så spar kommunen pengar, och företaget tjänar pengar. DU däremot SPARAR PENGAR, men personalen jobbar häcken av sig för att DU SKA SPARA PENGAR FÅ DET BÄTTRE. De som oftast arbetar i dessa bolag tillhör främst Grupp 3 (kanske Grupp 2). De har sällan något val att jobba där eftersom de saknar strävan eller valmöjligheten att få det bättre.
Här är mekanismen som visar hur de tre grupper är beroende på varandra. Alliansens politik har släppt lös vår inre girighetsdemon och låter den härja fritt eftersom vi hela tiden vill få det bättre. Det är det som blir strävan och det är det som skapar avundsjuka mellan de som inte tror att de kan eller inte vill sträva längre, mot de som "har mycket" och strävar (Grupp 2) eller har strävat klart (Grupp 1). Det är det här som vänsternissarna kallar för orättvisorna i klassamhället och manar till klasskamp?! Den är så fel och skevt så att man saknar ord.
De kommentarer jag har fått från vänsterfolk säger att de är en bra analys, och att jag kan lika gärna använda klassindelningen, har inte förstått ett ord av det jag skrivit! En medborgare i Sverige föds och dör sällan i samma "samhällsklass" enligt de gamla definitionerna eftersom de gamla definitionerna är väldigt statiska. Du kan födas rik och dö fattig som en kyrkråtta fast du är av adlig börd. Den gamla klasssamhällesmodellen går inte och bör inte användas inom politiken alls eftersom du kan inte ta fram praktiska lösningar på samhällsproblem. De blir så många som hamnar mellan de olika samhällsklasserna som politikerna inte har tänkt på. Man behöver en mer dynamisk samhällsmodell, ungefär som den jag levererar. Då först kan man angripa problematiken i samhället.
Min modell är inte perfekt men den är mer korrekt än de gamla samhällsklasserna. Genom att hitta vilka mekanismer i samhälelt som gör att de i Grupp 3 får det sämre hela tiden, så kan man nu ganska enkelt åtgärda detta genom lagar och förordningar på de rätta ställena.