Jag står fast vid min ståndpunkt att det inte finns ett klassamhälle idag eftersom INGEN kan definiera samhällsklasserna eller berätta skillnader mellan dem. Inget klasssamhälle, ingen klasskamp och inga klasskillnader.
Folk som skriker om klasskamp är bara gnällspikar eftersom de gnäller om orättvisor som de inte kan specificera. Peka ut vad som är orättvis, ta reda på vad som orsakar dem och försök sedan lösa problemet!! I detta inlägg gör jag en ansats att försöka lösa just problemet med definitionen.

Efter en diskussion om detta under lunchen på jobbet så kom jag på att man måste ändra på klassindelningen för att den ska passa in i dagens samhälle så att man kan framföra kritiken på ett mer konstruktivt sätt.

Dagens borgerliga politik bygger på att man kan ta vara på sig själv. Att man under hela livet, ska göra aktiva beslut om sin skolgång, utbildning, val av elbolag och telebolag, val av arbetsgivare, vilken kommun man vill bo i för att få lägsta skatt, val av läkare och så vidare. Man gör dessa val för att man ska få det så ekonomiskt bra som möjligt, eller få den bästa servicen. Väljer man rätt så går det bra i livet. Väljer du fel eller struntar i att välja så kan det gå illa.

Med detta som bakgrund så går det att dela upp samhället i tre grupper.
Grupp 1: De som redan har tagit vara på sig själva och sina efterkommande. De har tidigt gjort rätt val i livet och byggt en förmögenhet. Eller så har de ärvt en förmögenhet och gör rätt val så att den kan behålla den, eller rent av öka på den.
Grupp 2: De som håller på att ta hand om sig och strävar att nå till grupp 1. De kämpar med att göra rätt val i livet, skaffar sig en utbildning, bra ekonomi och att göra karriär.
Grupp 3: De som inte orkar eller kan ta hand om sig själva eller har gjort fel val i livet. De är folk som har begränsade valmöjligheter eller har hamnat i en ond låglönecirkel. Här är även arbetslösa, hemlösa, kriminella, de som har beroende eller psykiska problem, lässvårigheter, utvecklingsstörda, boende på vårdhem (äldre som yngre), papperslösa eller personer som fastnat i den svenska byråkratin och inte kommer loss.

Grovt så kan man säga att Grupp 1 och Grupp 2, är lönsamma i det svenska samhället. Grupp 3 kostar bara samhället pengar. Och för att minska på kostnaderna så försöker man spara på Grupp 3. Men dessa tre grupper lever i symbios med varandra?

Till att börja med så måste man förklara de i Grupp 1 och Grupp 2 faktiskt orsakar till att Grupp 3 blir drabbade. Genom våra aktiva val i livet så skapar vi en konkurrens på markanden. Den som kan ge oss det billigaste erbjudandet vinner våra val. De företag som erbjuder oss olika tjänster har oftast besparingar på sin personal. De arbetar för skitlöner och under nästan olagliga anställningsformer. Och de har nästan inget val eftersom de inte har någon gedigen utbildning och kanske har barn som måste försörjas. Man får ta de jobb som finns. Marknaden utnyttjar alltså personer från Grupp 3 så att de kan erbjuda billiga tjänster till Grupp 2 och Grupp 1.

Kommuner vill gärna att Grupp 1 och Grupp 2 personer ska bo i deras kommun eftersom de tjänar pengar och drar in pengar till kommunen genom skatten. Då sänker kommunen kommunalskatten så att Grupp 2 och Grupp 1 vill bo i kommunen. Men det räcker sällan. Man måste spara också och det gör man främst på Grupp 3. Vård och extra skolresurser är enkla och snabba besparingar. Eller varför inte göra det enklare. Sälj ut kostsamma inrättningar till privata entreprenörer och låt dem driva verksamheten för en löjligt liten summa. De som blir drabbade är de som bor på äldrehemmen som sålts ut. Stockholms kommun är ett praktexempel på detta.

Förenklat så kan man säga att personer i Grupp 1 och Grupp 2 indirekt orsakar att till att Grupp 3 lider, eftersom borgarna (Alliansen) har en politik som gör det möjligt att få det bra ekonomiskt om du tar hand om dig själv och gör de rätta valen i livet. För de om inte kan ta hand om sig själv eller göra de rätta valen, så hamnar du i Grupp 3 och blir en kostnad för samhället. En kostnad som samhället försöker spara in på ännu mer.

Eftersom att Alliansens politik har gjort det möjligt att fler från Grupp 3 kan ta sig till Grupp 2 och kanske senare till Grupp 1, så har Alliansen ett ganska stort stöd. Men samtidigt så får Grupp 3 hela tiden det sämre eftersom Grupp 2 och Grupp 1 pressar marknaden och kommunen att spara ännu mer på Grupp 3.

Det här är min betraktelse av situationen och den kan vara lika rätt som den är fel. Själv så tycker jag den är mer korrekt än gnället om klassamhället och och klasskamp eftersom folk idag gör konstant “klass-resor” och det är mer eller mindre omöjligt att ens försöka definiera de olika klass-skillnaderna. Men om man delar in dem i grupp som har olika beteenden/strävan så blir det lite mer korrekt. Nu passar plötsligt grupperna in bättre i det svenska samhället och man kan göra en analys om varför det skiter sig så för Grupp 3, och varför Grupp 1 och Grupp 2 gillar dagens borgerliga politik.

Vilka ekonomiska styrmedel ska man nu använda för att kunna skapa en bättre möjligheter för de som mest utsatta i det här systemet? Bäst vore ju om Grupp 1 och Grupp 2 tvingas betala lite mer, samt att man förbjuder kommuner att sänka skatten för mycket så att man kan investera i Grupp 3 personer. Mår Grupp 3 bra så bromsas visserligen marknaden lite eftersom de får större valfrihet och slipper välja skitjobb under pissiga arbetsförhållanden. Frågan är om regeringen vill dämpa marknaden?!

Jag levererar ett nytt synsätt på samhället som är mer korrekt än vänsterns gnäll om klasskamp och orättvisor som de inte ens själva kan definiera. Jag är kluven om en sådan borgerlig politik är bra när så många också lider. Samtidigt så är det bra att många har möjlighet att skapa en bättre tillvaro. Men till vilket pris då?

Frågan är vad jag har för möjlighet att påverka detta samhälle så att det ska bli bättre? Räcker det att man byter till en röd regering eller krävs det mer?

Kommentera och diskutera! Ordet är nästan fritt...

Man är lite av en vanemänniska. Man går upp vid samma tid varje dag, äter samma frukost, går och tränar före jobbet. Man försöker sitta på samma plats på bussen varje morgon och blir irriterad om någon annan har tagit “din” plats. Att ändra sina rutiner är inte alltid så enkelt. Men i söndags så fick jag göra det.
Mitt rugbylag, STHLM BERSERKERS RUGBY, hade i söndags ordnat en sportspub för bögar på SideTrack. Om det är pub på en söndag, så lär man inte vara så fit-for-fight på måndag morgon då man ska träna. Man fick helt enkelt flytta på måndagsträningen till söndag eftermiddag. Det kändes lite motigt, måste jag säga att gå till gymmet på en söndag, då man hellre vill vara hemma och vila upp sig. Iväg kom jag och fick sällskap av en lagkamrat. Det blev ett intesivt träningspass med, intervallträning, styrka och boxning, innan vi drog till puben.
Att homos håller på med lagidrott är inte så vanligt, men vi gör det. Det finns utövare av rugby, ishockey, fotboll, volleyboll, handboll och innebandy. Sedan idrottar många av oss i induviduella sporter som friidrott, simning, skidåkning och styrkelyft. Vi är ganska många som idrottar, så varför inte köra en sportspub för oss som idrottar?!
I söndags så hade vi då öppet på Side Track, och minst halva rugbylaget var där, samt en del vanliga gäster och andra idrottare. På TV-skärmarna så visades matcher från Rugby-VM från förra året.
Det var kul att träffa laget igen och bara umgås. Det gav en mental energi-kick att bara få umgås med laget igen. Det var mycket värme och positiv energi. F-n, vad man saknar träningarna på Årstafältet. Rugby är nog lite beroendeframkallande.
Sportpuben blev en succè. Hela Side Track blev lagom full med tränade/biffiga män/killar i alla åldrar och storlekar. Det blev en mycket trevlig kväll, och ser redan fram emot nästa sportpub.

Det var ett ganska dumt och lågt på hopp jag fick i en kommentar på mitt förra inlägg. Hela kommentaren nedan.

Förpesta inte din småtrevliga blogg med dumt högertjafs.
"...investerar du i dig själv så har du möjlighet att tjäna pengar och få den tillvaro du önskar." Det låter som värsta nyliberala propaganden på 80-talet. Vad tror Du Sveriges allt fler arbetslösa skulle svara på sådana påståenden.

Jag är uppvuxen under ganska strama ekonomiska förutsättningar. Mina föräldrar var och är inga höginkomsttagare. Vi fick alla försöka hjälpa till hemma. Jag har själv gått på socialbidrag, varit arbetslös samt gått i arbetsmarknadsåtgärder som sög totalt. Och jag lyckades ta mig ur den där “onda” cirkeln genom att plugga mig ur den. Pluggade datateknik för att jag vill hålla på med data eftersom jag tyckte att det var kul. Att IT-relaterade jobb sedan skulle vara efterfrågade idag var bara tur för mig. Om jag läst till make-up artist så skulle jag nog inte ha lika bra betalt idag eftersom make-up artister tjänar inte så bra idag.

Att investera i sig genom att läsa sig till ett yrke som ger jobb där man tjänar pengar ser jag inte som något högertjafs?! Det är ju ganska logiskt. Hur ska man annars göra? Gå grundskola och hela tiden ta ströjobb som arbetsförmedlingen tilldelar en, om nu har sådan tur? Gå på olika fas-3 anställningar med minimi-lön och vara livegen gentemot staten? Eller varför inte gå till soss och få bidrag?!!

Det är varken givande för individen eller samhället att hela tiden tvingas ta skitjobb, gå på olika arbetsmarknadsåtgärder eller leva på bidrag. En utbildning är nödvändigt. Det är en nödvändig plattform om man ska få ett jobb, kanske ett välbetalt sådant och för att skaffa sig det livet man alltid drömt om. Men det handlar främst om att man som individ måste anstränga sig lite för att nå dit.Tro inte att samhället hela tiden ska stå bakom dig och fylla dina fickor med pengar?!

Och självklart finns det folk som inte kan plugga sig till yrke eftersom de kanske är för gamla. Men att man inte har läshuvud, eller inte orkar, köper jag inte. Med rätt stöd så går det alltid!! Har jobbat som lärarvikarie så jag vet att det går få skoltrötta elever att lära sig något.

Investerar folk i sig själva genom att utbilda, så har det större chans att få ett jobb. Och har folk arbete så mår man bättre som individ och man bryr sig mer om sin familj, boende och miljö. Inget jobb, så orkar man inte bry sig om något, vare sig om familj, boende eller miljö. Missbruk, klotter, vandalism och skita i att sopsortera är ganska vanligt bland arbetslösa. Det var detta argumentet jag använde när jag röstade för en bilfabrik i Uddevalla när jag satt där som politiker (mp).

Det är inget högertjafs att investera i sig själv. Utbildning är en investering och utbildning ökar alltid chanserna till ett arbete, och med ett arbete så får man en inkomst och ens liv blir bättre på många plan.

Kalla mig inte borgarbracka, eller mina inlägg för högertjafs om du inte har någon bättre lösning att komma med!!