Jag släppte dig häromdagen, men tankarna har fortsatt att komma. Tills nu. Jag stoppade ner dig i min mentala låda full av spyor. I den lådan har jag kräkts i flera långa och många år. Ditt ansikte var vänt neråt i all sörja och jag höll för näsan för att inte kräkas själv. Igen. 
Jag stänger igen locket och jag sprayar med billig parfym. Där får du stanna tills den dagen jag går vidare från jordelivet.
Ligg där lilla ynkliga spymask. Ligg där och må riktigt riktigt illa.

This is a good day. Hurra. Det är en bra dag. Hurra. Jag har stoppat ner det dåliga samvetet i en stor kartong och satt ett bastant lås omkring. This is a good day. Jag har målat mina naglar i en blå färg och jag skall försöka få bort de värsta rynkorna under ögonen. This is a good day. Ikväll går vi ut och skålar bland vänner.This is a good day. Vikten gick ner lite lite mer och jag behöver inte dig längre. 
This is a good day. A good day for me...

Mina fötter gick på glas idag. Från ett glas som slagit i marken efter ett bråk, eller efter en olyckshändelse. Olyckor händer så lätt. Det är så enkelt att kasta saker på dem som står i ens väg. Det är så lätt att ha sönder glas och sedan hamnar skärvorna under mina bara fötter. 
Idag blev mina små knubbiga fötter till blodiga små krabater...och det gör ont att få sår under sina fötter...och idag fanns inte du där, som undersöker, tittar, leker doktor och pussar bort det onda. Idag blåste jag själv och plåstrade om. Du är välkommen när du vill, men nu trampar jag i mitt eget glas.
Mina fötter gick på glas idag...Men jag plåstrade om mig själv, sopade upp skärvorna och kommer vara mer försiktig med att kasta sten i glashus...i fortsättningen.. och använda skor om jag skall tappa glas i hallen..

Jag är inte fet, jag är fluffig...överfluffig och riktigt smarrig i all min fyllning...Jag är inte bekväm i min kropp, det har jag aldrig varit, men I'm getting there. Jag har för mycket junk in my trunk och magen guppar fram och tillbaka när jag går, har jag tur kan jag lägga den i en påse intill mig. Men nu när jag börjar komma till insikt i att jag är jag med min enorma kropp, nu när jag ser till min hälsa istället för att fokusera på bantningspreparat och sådant...då går mina tjocka vänner och lägger sig under kniven. Ber dem ta bort det som är tungt och grått. Dem säger att jag aldrig kommer att klara att gå ner i vikt själv..Dem säger att rent statistiskt handlar det om att 1-2 % kan gå ner självmant i vikt. Dem säger att jag inte kan tillhöra den skaran. Mina vänner håller mig kär, det tror jag, men dem tror inte på mig. Inte dem som är feta. Inte dem som vet hur det är att kämpa mot maten som en knarkare kämpar mot sitt sug. 
Den lilla stora chokladkakan ville så gärna ta hand om sig själv. Det går långsamt och det är som att alltid gå i uppförsbacke. Det kommer ta tid och jag vet inte var jag hamnar när jag är klar.

Jag kan inte rå för att jag undrar, om de här operationerna verkligen är så bra...men jag vet oftast absolut ingenting...Jag är ju bara en kaka med choklad...

Men, men, men...Det kostar cirka 120.000 kronor med en operation, som du får om ditt BMI ligger på över 35 vid diabetes (där jag bor i alla fall) och vid över 40 vid "normal" tjockis-situation...

Ett gym-kort och lite samtal kanske skulle vara en bra början istället? Just saying...

Du ligger där och andas tungt. Nerbäddad i sängen med röda lakan och blommiga örngott. Du sover. Jag är vaken. Sitter i lampan i taket och lyser på ditt ansikte med en jävligt bra ficklampa i miniformat. Jag skall vaka över dig i natt, jaga bort monstren med mina tankar och pussa din panna om du har mardrömmar. När du rör dig eller vänder dig på mage, skall jag nynna för dig, så att du inte vaknar. 
I natt får du ro. I natt kan du sova. För jag sitter här och lämnar dig inte.
(För första gången kan du sova utan att drömma att du blir lämnad och nergrävd i en grav av övergivenhet)
Du ligger där och andas tungt. Nerbäddad, efter smörgås och te. Du sover. Jag vakar.
Det är underligt att se sig själv ligga i en säng, när jag samtidigt gungar i lampskärmen här ovan...

När dina behov inte går ihop med mina..När mina behov inte går ihop med dina. Då, skiljs våra vägar åt. Kort och gott. Gott och kort. Vi blev någonting som aldrig riktigt började.Vi blir någonting som aldrig slutade heller...för vi hade ingen början.

Det blev inte värt det, när dina ord blev svarta och fula. Nu slänger jag ditt nummer och önskar dig ingen som helst lycka. Jag är elak. Jag är egoistisk. Det går över när sommarens sol strålar och början slutar helt.

Så var det en blöt fest till, en med rött vin, kostnad 54 kronor. Prisvärt. Smarrigt för gom och för ekonomin. Ljuva ursprung. 
Kyssar, smek. Jakten börjar snabbt. För dig.
Jag vill inte vara med. Jag vill åka hem, det är för mycket sus,för mycket brus... det är för mycket bus. Min ålder knackar mig på axeln och mitt celibat med.
"Jag tycker så jävla mycket om dig chokladkaka..." (Men imorgon är du glömd och jag tar med mig vem som helst hem. Den som kan. Den som vill).
Jag vill följa med den vackra iranska kvinnan hem. Hennes hud är vacker och ögonen vackrare. Jag vill. Massor. Men celibatet nyper mig i kinden. Jag tänder en cigarette och går hem ensam..
Hey I just met you and this is crazy...But here's my number...So call me maybe...

Jag är rädd...
Ju mer du vill ha mig, ju mer vill jag inte.
Jag är rädd...
Ju mer du försvinner, ju mer du inte vill, ju mer önskar jag dig och dina ögon.
(Lilla stora vilsna klumpeduns, du måste släppa taget...Lilla stora vilsna klumpeduns, du måste ta nya tag...)
Så, jag går tillbaka, in i tillfällighetens ljuva natt...där jag bakar och där jag sörjer. Där jag lyssnar på min musik som ger mig tårar och styrka. Jag går tillbaka till det enda som är så felfritt fel som det bara kan bli. Så, jag går tillbaka...en gång är ingen gång...Jag tar sedan bort natten med min nagellacksremover och suddar bort allt med mitt enorma suddgummi...

En dag skall alla dina skulder betalas tillbaka, till dem du rånat, till dem som du spottat snus och ovett över. En dag skall alla mina skulder betalas tillbaka, till dem som jag fällt krokben för, för dem jag aldrig kunde älska. För alla dem som alltid trott på mig, när jag inte gjorde det själv. 
En dag står jag utanför din röda lilla dörr, knackar på, och ber på mina bara knän om att få betala tillbaka.. Precis såsom du vill, precis såsom du kan.

Jag skall baka en kaka. En kaka med smak av kardemumma och med doft av kanel. Jag skall baka en kaka som är fluffig och saftig. Jag skall baka och sedan diska noga efter mig. Skölja ner det smutsiga vattnet och få bort tankarna och misstagen. 
Jag skall baka en kaka med nya ingredienser och med nya möjligheter. Där får inte gamla och eländiga misstag plats. Det är dags att hitta det nya receptet och köpa nya ägg.
Jag skall baka en kaka. När du får smaka av den, kommer din gom att dansa salsa och din himmel blir för alltid vackert blå.