Jag står i den kalla skogen. Det är tjugosju minus-grader och jag har bara en tröja på mig. En tröja utan ärmar. En tröja som visar mina bröst, likt en urvattnad påse. Likt en påse med torftig jord. Jag står här, långt inne i den stora stora stora skogen. Hör vargarna där borta, hör trollen som tassar bland de kalla löven och bland den stilla snön. Jag står i den kalla skogen. Långt hemifrån. Utan skor och utan termos med varmt kaffe. Mjöken i kan jag skippa. Det gör ingenting. Det hade inte gjort någonting alls. Nu saknar jag mina skor, en hel tröja och en termos med kaffe i. Nu undrar jag hur jag kom hit. Var det med bil? Till fots? Körde du mig och dumpade mig här? (I hopp och tro om att vargarna skulle slita min enorma kropp i stycken. Trodde du att trollen skulle äta upp mitt hjärta?)
Jag står i den kalla skogen. Vet inte hur jag kom hit, men vet att jag är här. Hittar inte vägen ut. Skogen kanske kan bli mitt hem. Trollen kanske delar med sig av sina trolltyg och lär mig hur jag skall få vackra guldringar i mina öron. Jag kanske kan dansa med vargarna. Kanske kanske kanske. När jag slutar att vara dränerad. Dränerad. Är. Jag.
Gaymap
