Att mina bröst, hänger som klasar nerför druvbuskarna, betyder inte att jag inte är tacksam över deras form. Dem är känsliga och vackert chokladbruna...och om man ser dem i det mörkaste mörker, kan de till och med vara alldeles vackert underbara.
Att mina tår är korta och knubbiga som sälar i vattnet, betyder inte att jag inte är tacksam och lycklig över att dem fungerar och har känsel. Jag kan stå. Jag kan gå....och jag brukar måla mina tånaglar i regnbågens alla färger. Jag är människa. Skrattar då jag är glad. Gråter då jag är ledsen. Jag ser dig. Jag tror du ser mig.
Att min rumpa ser ut som Andernas berg, innebär inte att jag inte älskar dess form och enorma fysik. Den latinska formen påminner mig om mitt födelseland ....om man smakar ett bett på den, kan man till och med känna smak av utsökt färsk chili.
Sakta och oerhört försiktigt, så försiktigt man någonsin kan...börjar jag älska varenda del och varenda avskyvärd vrå av mig själv. Jag är tacksam över min form, min färg och att jag smakar ljuvligt av den exklusivaste chokladen som man kan sätta tänderna i.
Gaymap
