Det går nog inte mer. Det fungerar inte. Inte som du vill och inte som jag vill. Så tillsammans kommer vi att vara miserabla. Miserabla är vi. Tillsammans. Jag kommer inte tillbaka på ett tag. Du kommer att stänga dina öron ändå. Jag vill tillbaka till famnen som ror mig iland, när jag är ute och seglar i det mörkaste av vatten. Det går inte mer. Det kommer inte att fungera. Jag ville bara sätta mig ett slag, vid dina ben och se dem dingla. Se dig le åt mina lockiga lockar. Se dig skratta åt mina felsteg. Sedan skall jag gå tillbaka, hem till mig. Där jag hör hemma, där jag vill vara. Miserabla är vi. Tillsammans. Du och jag. Vi två. Men jag älskar fortfarande dina sneda tänder och din fula mun i månens sken. Men vi är miserbala. Tillsammans är vi ingenting. Isär är vi alltet.
Gaymap
