Att skriva. Att låta tangenterna på bordet flöda, eller pennan valsa runt på ett tomt ark. Att skapa. Att skriva vad som helst. Att skriva humor. Att skriva betydelsefulla saker. Att inteskriva någonting som får andra att höja på ögonbrynen. Att vara. Att se. Att inte se. Att leka med punkter eller kommateringar. Att inte leka alls.

Hur det än är..det här är till dig. Du får komma och gå som du vill. När du vill och om du vill. Titta i smyg. Blunda hela tiden. Ta del. Inte ta del. Jag låtsas att ingen ser och att ingen hör. Men jag vet att du ibland kikar in...Men bara ibland. Det gör mig glad. Som en hemlighet. Jag vet inte om jag gör dig arg, irriterad eller värre än så; likgiltig. Men jag ärtacksam över dig. Just precis dig. Jag lånar andras texter ibland, i form av texter där det är musik till. Där det är meningsfullt. Inte som då jag skriver. För det här är till för dem som blöder. Kanske har dina sår läkt mer idag än igår. Men du blöder fortfarande, ibland tycker du kanske till och med om det. Det är för dig som skrattar. Som skrattar så att det ibland kan bli blött i dina underbyxor. Men det skulle du aldrig erkänna. Det är för dig som ser på andra och önskar att andra såg på dig på liknande sätt. Du som älskar. Älskat. Fått en dolk i ditt hjärta. Förlåtit för ofta. Blivit kränkt för många gånger. Eller för dig, som bara andas.

Att skriva. Att inte skriva. Att vara vilse i en chokladask. Det är jag. Totalt jävla vilsen. Men jag är också som bröd på jäsning. Jag ligger under bakduken och lurar..Blir skapad och låter mig skapas. Lär mig...och jag tror, att när jag väl tas ut från den varma ugnen...kommer jag att smaka utsökt tillsammans med smör och en bit stark ost...
Tack för dig. Vem du än är. Vad du än är... Vi ses igen...