Det går seg med Tullbron, det är så mycket annan läsning och andra saker som kommer i vägen hela tiden. Det är inga dåliga saker för det mesta, men det är heller inte något att skriva om här så vida jag inte ska ändra inriktning totalt och skriva om barn- och ungdomsböcker.
Men så hände det nu att jag satt och läste några recensioner om Jeannete Winterson's Det finns annan frukt än apelsiner. Jag blev lite smått överaskad över att det verkar vara så många som tycker den är svår och lite tråkig. Jag gillade den verkligen!
Nu golvade den mig inte. Det var inte så att jag inte kunde släppa den men det är en vacker, och delvis självbiografisk, historia om en ung och stark kvinna som går sin egen väg.
Kan inte påminna mig att jag fann den varken svår eller tråkig, även om det ska tilläggas att om man läst annat av Winterson så är det stor skillnad i språket, den här är rakare och mer avskalad. Det var ändå hennes debutroman.

Tvärt emot den uppfattning många andra verkar ha så gillar jag den lite kärva men ömsinta humorn med vilken hon berättar sin historia. Distansen den är skriven med gör ibland att man oavsiktligt skrattar i stunder då man kanske egentligen borde gråta. Men det gör det inte till en glad och lättsam bok, den är både tragisk och vemodig.

Vi fortsätter på ungdoms-boks-temat från det tidigare inlägget. Men nu med den svenska författaren Hans Olsson. Det blir även en tillbaka gång till den där problematiserande komma-ut-litteraturen!

1993 kom den August-nominerade boken Spelar roll ut. Med både humor och allvar skildras en historia om att acceptera sig själv och om hur rädslan för omgivningens reaktioner är det svåra i att komma ut som homosexuell. Ett alltid lika aktuellt ämne!

Vad som sticker ut mest med den här boken är just det att huvudpersonen, Johan Alexander, inte på något sett är utsött, mobbad eller en kufisk enstöring.
Istället är han en populär sportkille, med bra betyg och många vänner. Inte alls den typiska anithjälte man är van vid att ha en central roll i många berättelser.
Han går sista året i grundskolan, alltså nian, och blir hela tiden intrasslad i krångliga förhållanden med tjejer han egentligen inte har några djupare känslor för. Hemma, i sin ensamhet, fantiserar han istället om andra killar.
Väven av lögner han spinner för att dölja sitt rätta jag tätnar och blir tillslut så jobbig att han inte orkar mer. Och när han blir kär på riktigt är han beredd att riskera allt...

Det är en bok om att upptäcka den första kärleken och spirande sexualitet (med ganska grafiska scener!) och även om denna bok naturligtvis tar upp komma-ut scenariot, så är det ingen varning för plågsamma och utdragna scener i självförnekelse och självömkan som är så vanligt förekommande i ungdomsböcker med tema på identitet och sexualitet. Man har definitivt behållning av den även som vuxen, oavsett sexuell läggning, och det är otroligt inspirerade att läsa om en ung killes mod att våga vara sig själv.

"Komma ut" historier är något som är både läskigt och kul på en och samma gång. Det är en omtumlande tid av självacceptans och känslostormar.
Många av de skönlitterära böcker som berör homosexuallitet tar upp denna period på ett eller annat sätt, men det som verkligen berör är ändå det självupplevda. Både de lyckliga och de tragiska.

Anders Öhrman kom 2006 ut med boken Komma Ut - Berättelser från garderoben som bygger på intervjuer med män och kvinnor från olika delar av livet och som delar med sig av just sin personliga komma-ut-historia.
Det som dominerar mest är ångesten och oron för att berätta, och upptäkten att det inte är så farligt och de allra felsta faktiskt inser att man ändå är samma person. Men det finns även exempel på när det inte går så bra, när familjen vänder en ryggen, och man återvänder till den förtvivlan och rädsla som man själv upplevde inför att komma ut. I ett par kapitel får vi möta anhöriga och får ta del av processen ur deras perspektiv, deras rädsla och glädje. Något som ofta hamnar i skymundan men som ändå är otroligt viktigta och nödvändiga att förstå.
Någon sa att boken är oerhört enkel och oproblematiserande. Utan historia, queerteori och samhällsanalys bl.a. och visst hade det kunnat vara intressant, men jag tycker inte det behövs. Det ÄR en enkel bok, en bok som utan massa  ger läsaren möjligheten att kika in på andra människors liv under ett kort, men livsomvälvande, ögonblick.

Caroline Cossey stod våren 1990 stod inför Europadomstolen. Hon slogs för rätten att få gifta sig med en man. Två år senare släpps hennes andra biografi Mitt liv: Den gripande berättelsen av en kvinna som föddes som man.
Det är Carolines eget okonstlade och humoristiska porträtt och en djupt rörande skildring av hennes liv som transsexuell — barndomen på den engelska landsbygden, längtan efter att bli kvinna och könsbytesoperationen som gav henne en möjlighet att helt och fullt leva som kvinna, om än inte i lagens mening.
Hon började som balettflicka medan hon fortfarande var man, blev Bondbrud och en av de mest anlitade fotomodellerna i världen. Men när hennes könsbyte avslöjades i pressen började en hänsynslös förföljelse...