109.467 members 5.288 online
Log in Become a member
Qruiser
Manchester 5/17
Axm bar
Gaymap
Manchester 5/17
The New Union…
Gaymap
Glasgow 5/17
Polo Lounge
Gaymap
London 5/17
Candy Bar, Soho
Gaymap
blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
BokBögen
 blog.qruiser.com/bokbogen

En litteraturblogg med huvudfokus på HBT- och queerlitteratur.
Latest entry
BokBögen 
Gulligull upp i halsen 
Ibland bara måste.. 
Böcker du.. 
Böcker för.. 
Även.. 
La folie aimé 
Uppkäftigt och.. 
Nyansrikt kammarspel.. 
Det var på tiden! 
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
Other blogs
BokBögen på Blogspot
Widgets
Statistics
Blog id: 989

Böcker du måste läsa

Sebastian  (updated by Sebastian)
Som uppvärmning inför nästa bögbokcirkel som går av stapeln 23 februari så tänkte jag nämna ytterligare några böcker av David Levithan! Tre av hans böcker har jag skrivit om tidigare: Ibland bara måste man (som jag just nu läser om på engelska inför bokcirkeln), Nick & Norah's infinite playlist och Den andre Will Grayson. Men nu gäller det två andra titlar, Love is the higher law och Wide awake, som är jäkligt bra (som alltid med Levithans böcker) och som helt klart måste läsas, men som inte vann över mitt hjärta på samma sätt som de andra. Dels för att de känns så amerikanske på något sätt, men kanske mest för att de är betydligt mer omvärldsbejakande, den förstnämnda handlar om några ungdomar i New York 11 september 2001 och den andra om att USA får en homosexuell jude vald till president och hur det mer konservativa Amerika reagerar på det... Läs mer >>

Tags: kärlek recension ungdom identitet skönlitteratur

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Även superhjältar har hemligheter

Sebastian  (updated by Sebastian)
Perry Moore skrev Hero efter Marvel Comics lätt Wolverine döda Northstar i X-Men: Age of Apocalypse # 2 (i Age of Apocalypse är Northstar en av skurkarna, trotts att han annars är en av hjältarna). Moore ansåg att det skickade fel signaler när en av Marvels största superhjältar dödar en av deras främsta homosexuella karaktärer. (Han gjorde faktiskt en lista över HBTQ-superhjältar och deras öden, tortyr, våldtäkt, halshuggning, och omvända till heteros är några exempel.)

Hero handlar om Thom Creed. Hans mamma försvann ur hans liv många år tidigare, hans pappa är Major Might (en vanärad föredetta "masked crimefighter") och själv är han skolans basket stjärna. Allt rullar på fint tills ett rykte om att han är bög når hans coach och han ombeds hoppa av basketlaget. Samma rykte når Thoms far, och det i samma veva som Thoms superkrafter börja manifestera sig. Han gör det enda möjliga: rymmer hemifrån.
Han hinner inte långt förrän han blir indragen i en strid mellan några andraklassens skurkar och The League, den superhjälte-organisation hans far en gång ingick i. Hans egen insatts är t.o.m. god nog för att hans ska bli inbjuden till "The League Tryouts". Thom återvänder hem, men måste nu hålla både sina krafter och sin inblandning i The League hemliga av rädsla för ytterligare vanära sin far. För att inte tala om det faktum att han när våta fantasier om en av superhjältarna, Uberman, något han måste dölja från alla. Men snart upptäcker han att han inte är den enda med hemligheter, och tillsammans med sina vänner måste han försöka avslöja en dödlig konspiration inom The League...

Jag var lite rädd när jag började läsa boken. Det kunde blir platt fall lika gärna som det skulle kunna bli succé. The Advocate kallar den mer nostalgisk än original, vilket inte är mindre sant än Publishers Weeklys hyllande av ämnet och för att boken utökat genren HBT-litteratur till att även omfatta superhjältar.
Om detta var en stor Hollywood produktion skulle den ha alla viktiga kvaliteter: superhjältar, ett dysfunktionellt far/son-förhållande, familjehemligheter, död, rädda-världen-klimax och lite romantik. Men nu är det ju inte det, det är en bok. Det som främst drar ned intrycket är de väldigt  tvådimensionella karaktärerna (som det finns många av) och den direkta kopian av Superman som figurerar (även om han har en förmänskligande twist). Det blir kanske lite väl klyschigt på sina håll, men som jag sagt tidigare: jag har inget emot klyschor så länge de görs bra. Och det tycker jag faktiskt Moore överlag gör. Pluset är helt klart att Thom inte är någon utstött, han är ingen stereotyp av en homosexuell tonåring eller superhjälte och boken är lättsam och underhållande. Det var verkligen inget platt fall! Den vann dessutom Lambda Literary Award för bästa HBT barn/ungdomsbok 2008.
Perry Moore var även manusförfattare och filmregissör (bl.a. en av producenterna bakom The Chronicles of Narnia filmerna) och ska ha kontaktat Stan Lee om att producera en TV-serie baserad på boken 2008. Något som fortfarande kan bli av, trotts att Moore dog i början av 2011.

Tags: kärlek komma ut recension ungdom identitet skönlitteratur superhjältar

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

La folie aimé

Sebastian  (updated by Sebastian)
Igår var det start för den nya bokcirkeln på RFSL. Det var kul att det blev en så pass bra uppslutning, jag och Johan var lite oriliga för att det skulle vara vi och två till ett tag. Boken för kvällen: Giovannis rum av James Baldwin! En klassiker med andra ord.
En ytterst kontroversiel bok när den först publicerades 1956, men den kom snart att hyllas som ett mästerverk. Boken kommer även på en hedrande andraplats på The Publishing Triangles top-100 lista över de bästa HBT böckerna. Till svenska översattes den redan 1957, men gavs ut på nytt förra året och ingår nu även i serien Alla Tiders klassikerför skolan.
Huvudperson är David. En ung amerikan som tagit sin tillflykt till Paris. Där driver hanomkring i väntan på sin flickvän, som rest till Spanien för att tänka över hans frieri (så man kan ju undra varför han väntar på henne egentligen!).
David inleder en affär med den vackra, men intensiva, bartendern Giovanni och flyttar snart in i Giovannis lilla rum i Paris utkant. De lever för dagen, och älskar passionerat och hämningslöst. Men för David innebär det även en kamp mot ångest och skuld. Ångest över att han ger sig hän åt något "fult" när han är med Giovanni, och skuld för att han vet att han kommer att lämna honom. Sin kärlek till trotts.

Det är en berättelse om konflikten mellan individens begär och samhällets värderingar. Om vad ångsten och skräcken att bryta mot normen kan göra med människan. På bokcirkeln var kanske det som förvånade mig mest att de flesta upplevde den som så otroligt mörk och ångestfylld berättelse. Vilket det är! Jag upplevde den dock inte så föränn min läsupplevelse blev en del av en gemensam, tragiken ökade snarare passionen för mig. Det var även fler som fokuserade på "sveket", medan mitt fokus låg på förälskelsen och omöjligheten för David att inte ge efter.
Språket förförde mig direkt, från första meningen praktiskt taget. Lite grann som You had me at Hello! Och jag gillar verkligen den dekadenta och lite depraverade bilden av Paris, de småsinta och avundsjuka bitterkukarna (för att citera en deltagare i bokcirkeln) ute på barerna. Jag gillar till och med att irritera mig på David och Giovanni, för det gör jag. De är veliga, arroganta och föraktfulla. Men samtidigt är de passionerade, lustfyllda och älskande. De är mänskliga.

Nästa bok till cirkeln är Ibland bara måste man av David Levithan(!), vilket ska bli fantastiskt roligt.

Tags: kärlek recension identitet läsecirkel skönlitteratur

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Uppkäftigt och tänkvärt

Sebastian  (updated by Sebastian)
Läste en sån söt (?) liten berättelse i helgen. Det var en kollega som tipsade mig efter att jag skrev om Husfrid, en av hennes favoritserier. Boken i fråga är Tiitu Takalos seriealbum I ringen, om 16-åriga boxningstjejen Julia. Hon är, enligt sig själv, en väldigt mogen ung kvinna. Hon har druckit alkohol, rökt och haft sex, till och med prövat att tända på, så hon kan inte förstå varför hennes mamma oroar sig för henne. Typisk schablonbild av en tonåring i uppror mot föräldrarna? Jo visst, men en som är nog sann för att alltid funka.
Julia har en pojkvän, Eetu, som väldigt klyschigt bara tänker på sex, läser porrtidningar och är homofob. Efter att hon träffat den jämnåriga Alex på träningen så börjar hon göra motstånd mot Eetus närmanden. Hos Alex finner hon det som Eetu inte kan erbjuda, vänskap, omtanke, kärlek. Samtidigt kan hon inte tänka sig att hon skulle vara lesbisk. Det är först när ryktena börjar gå, då Eetu lämnar henne och Alex gett upp som hon på allvar börjar fundera över vem hon är.

Man når inte riktigt något djup på karaktärerna, särskilt inte på Eetu. Men samtidigt så, tycker i alla fall jag, är världen ganska svart och vit när man befinner sig i just det skedet av livet då man lämnat barndomen bakom sig men inte är riktigt vuxen än. Gråskalorna infinner sig först senare. Hur klyschig Eetu än är så återspeglar han samtidigt min egen bild av (dom straighta) killarna i klassen från när jag själv var i den åldern. Eller är det jag som är fördomsfull?
Hur som är det en bra bok, originalutgåvan av I ringen nominerades till Sarjakuva Finlandiapriset för bästa seriealbum. Själva formatet med de svartvita bilderna är vad som ger berättelsen det stöd den behöver. Ett format som hade passat perfekt för Isak & Billy som jag skrev om igår, de avskalade seriestripparna är vad som skulle fått den boken intressant.

Tags: kärlek recension ungdom identitet skönlitteratur grafiskt & serier

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Nyansrikt kammarspel med seriealbums...?

Sebastian  (updated by Sebastian)
Isak är en småtjock, ångestfylld neurotiker. I ständigt behov av kärlek, men när han får den blir han rädd för att dö på de mest makabra sätt. Distanserad från både sitt eget känsloliv som från omvärlden använder han sig av sex som en strategi för att hålla sin pojkvän, Billy, kvar hos sig men också för att avled honom när han blir för påfrestande för Isaks svaga psyke.
Billy å sin sida är en oförtröttlig optimist, vältränad, snygg och lite dum. Han när ett massivt behov av att ta hand om någon. Så till den grad att han vid ett tillfälle är otrogen mot Isak bara för att ha något att reparera i förhållandet.
Det är berättelsen om deras kärlek. Men den verkar nästan sakna början och slut, det mest som en lösrykt del ur två personers liv tillsammans. Jag har dessutom problem att hålla isär om det är i Isaks eller Billys tankar jag befinner mig i från och till (kanske mest beror på att jag inte kan hålla fokuset på historien).

Så, Isak & Billy alltså. Nej, jag gillar den inte. Men det är ingen dålig bok, bara inte för mig.
I SvD beskriver Paulina Helgesson Kristofer Folkhammars debutroman som ett nyansrikt kammarspel med seriealbumskänsla. Det kan jag visserligen hålla med om, framförallt seriealbumskänslan, men där hon tycker att texten ger tillräckligt påtagliga bilder så tycker jag att boken blivit intressant först i grafisk form.
Sexscenerna lyckas vara både för explicita och intetsägande, relationen schabloniserad och karaktärerna ytliga extremer. Tanken på att porträttera förhållandet mellan två extremer är mig inte emot, vad jag ogillar är att det bara är dom två, var för sig i nuet. Inget annat. Inga perifera karaktärer, inga miljöer. Bara Isak och Billy under en kort lösrykt del av deras liv. Man lär inte känna dem, man skapar inget eget förhållande till dem annat än samma ytliga förhållande man har till två personer som sitter ett par bord bort på fiket.
Hade den varit längre hade jag inte ens läst ut den.

Tags: kärlek recension identitet skönlitteratur

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Peta aldrig dina vänner i näsan

Sebastian  (updated by Sebastian)
En kall natt i Chicago möts de, Will Grayson och Will Grayson. Den ena en ganska
uppåt kille som mest glider runt. Han har två enkla regler:
1. Hålla käften.
2. Inte bry sig.
Regler som visat sig svåra att följa när han förälskat sig i Jane och är kompis med den absolut fabulösa och excentriske Tiny Cooper.
Den andra Will knaprar anti-deprissiva som tictac. Olycklig, missförstådd och precis i början av sin komma-ut process. Han ägnar sig till största delen med att vara arg på sin enda vän och fantisera om att döda sina plågoandar.
Så den där kalla, kalla natten i Chicago. Vad är chansen att två jämnåriga killar med exakt samma namn springer in i varandra på en skabbig porrbutik i ett område ingen av dem bor?

Även om det är kring Will och Will historien krestar, så är det inte en berättelse om dem. Förutom ett slumpartat möte så har de inte särskilt mycket med varandra att göra. Vad som länkar dem, och vad deras liv blivit oundvikligt knutna till är Tiny Cooper. Tiny gör allt för att Will #1 ska få sin Jane samtidigt har han själv förälskat sig upp över öronen i Will #2, något som visar sig vara mer än en handfull att hantera samtidigt som han sätter upp den mest fantastiska high-school-musikalen världen skådat: Tiny Dancer. Inget mindre än berättelsen om hans liv!
"Kanske inte världens bögigaste människa, och kanske inte världens största människa, men han är förmodligen den största människan som verkligen är bögig, och dessutom den bögigaste människan som verkligen är jättestor." -Will om Tiny
Den andre Will Grayson är hysteriskt rolig bok om kärlek, vänskap och rätten att vara den man är. John Green och David Levithan är ett superteam, någon man kanske kan vänta från två av USA:s stora ungdomsförfattare. Mina förväntningar var hör, så enda minuset är väl kanske att den inte riktigt når upp i samma nivå som Greens Var är Alaska? eller Levithans Ibland bara måste man.

Tags: kärlek recension ungdom identitet skönlitteratur

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Totalt avtänd, men gillar den ändå

Sebastian  (updated by Sebastian)
Jag ville verkligen gilla den här boken, för trotts att det inte är någon direkt brist på böcker med HBT-tema så är det inte varje dag man snubblar över en som utspelar sig i Stockholms närförorter, där den geografiska igenkänningsfaktorn är hög. Och den hade kunnat vara så bra!
Men det är den inte. Historien i Ung, bög och jävligt kär är lovande, men det är allt för många sidospår som tar fokus och snarare gör boken rörig och på sina ställen svulstig. Bitvis känns den mest som ett sämre musikalmanus.
Författarten Johannes Sandreyo säger att han “vill förändra den stereotypa bilden av bögar och visa att gayvärlden kan vara betydligt mer nyanserad.” Något han tyvärr inte riktigt lyckas med och bl.a. både Hans Olsson och David Levithan gjort betydligt bättre tidigare. Istället får vi en berättelse bestående av den ena klychan efter den andra, lite hafsigt ned krafsade. En fint tanke, men genomförandet lämnar mycket att önska. Var fanns redaktören?
Filip och Emilio blir kära, jävligt kära, mot alla odds. Filip är en showande danskille och Emilio en värsting och player. Filip, visste redan att han var bög, men har inte riktigt vågat komma ut tidigare. Hur han vågade kyssa Emilio den där kvällen förstår han knappt själv.
Att han skulle kunna vara bög var inte en tanke som som slagit Emilio tidigare, den snygge lationkillen alla tjejerna vurmar för. Han är en machokille med ett struligt gängliv och som lever för fotbollen. Skulle det komma ut att han är bög så skulle det totalförstöra hans rykte. Tillslut måste han göra ett val, stå för vem han är eller fortsätta i den allt mer destruktiva genenskapen av droger och kriminalitet i gänget...

Det är skönt att det inte är ett vältrande i ångest för att komma ut, tvärt om så kommer Filip ut för sin pappa redan på första sidan. Bitvis blir jag riktigt engagerad i hans och Emilios relation, och kan känna igen mycket från när jag själv var i den åldern. Och det hade som sagt kunnat vara riktigt bra.
Mest irriterande är faktiskt inte klychorna, jag kan överleva klyschor (i alla fall om de görs bra). Emilios gängliv skildras tyvärr på ett sådant sätt att jag inte kan uppleva det som trovärdig, och porträtterandet av studierektorn Viveca känns föråldrat och kvinnorföraktande. När Filips pappa går från böghatande och försupen mansschovinist till en känslomässigt närvarande och nykter bästa-pappa-figur vill jag nästan kräkas. 
Listan kan göras lång över vad jag egentligen inte gillar med genomförandet, karaktärerna, språket... boken.
Men trotts det så blir jag glad av att läsa Ung, bög och jävligt kär. För de korta stunder det går att bortse från sådana störande moment så är det trotts allt en fin berättelse om två unga killar som är jävligt kära...

Tags: kärlek recension ungdom identitet skönlitteratur

Comments (1)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Hemlig kärlek

Sebastian  (updated by Sebastian)
Måsen är kär i Henrietta, men har ångest över sin feghet att inte riktigt våga. Inte ens när kompisen Rebecca avslöjat det för Henrietta och hon faktiskt kommer fram och frågar om de ska fika vågar Måsen göra nått, bara vända på klacken och fly. För Måsen vet inte riktigt vet hur man ska göra eller vad man ska säga. Och allt blir pannkaka. Tills den där kyssen med Eva. Nu finns modet, men är det försent?
"Varför håller ni varandra i handen? säger han. Tjejerna har dragit sig närmare, dom står och tittar, lyssnar.
Vi är kära, säger Henrietta. En av tjejerna fnittrar.
Men ni är ju tjejer säger killen.
Aaa, säger Henrietta, det stämmer"
Maja Hjertzell's Henrietta är min hemlighet har kanske inte det det mest förvånande slutet, redan tidigt i berättelsen får man känslan av att Måsen är tjej. Men det är nog snarare ett bevis på hur könsrollerna har ettsatts in i hjärnan. För inte kan väl en kille anförtro sig så åt en tjejkompis? Såvida han inte är bög vill säga!?
Måsens kön är aldrig viktigt, aldrig i fokus eller ifrågasatt. Det som spelar roll är det faktum att hon är kär, rädslan att bli avspisad och ångesten för att göra bort sig. Vem har inte gått igenom det, oavsett läggning?
Att det sedan visar sig att hon är tjej är bara lite kuriosa för läsaren, och kanske ett verktyg för den som vill använda boken med ungdomar som en ingång till att prata om homosexualitet.
Berättad i jag-form lyckas Hjertzell bra i att driva på en berättelse utan att någonsin använda något annat personligt pronomen än jag när hon beskriver Måsen. Den känns aldrig krystad och resultatet blir en historia om kärlekens allmängiltighet, kryddad med kärlekslyrik från diverse mer eller mindre välkända poeter.

Tags: kärlek recension ungdom skönlitteratur

Comments (0)  
 Report  

En oändlig natt...

Sebastian  (updated by Sebastian)

När jag satt på t-banan hem efter AC/DC konserten förra torsdagen kom jag att tänka på Nick och Norah. Nick och Norah är huvudkaraktärerna i en underbar ungdoms- roman från 2009, Nick & Norahs oändliga låtlista. Ett sammarbete mellan Rachel Chon och David Levithan, författaren till Ibland bara måste man som jag tidigare skrivit om. Den här är bättre, inte lika sockersöt och gosig. För medan Ibland bara måste man var en glad och trevlig kärlekshistoria är denna en lite mer tilltrasslad och historia med otrevliga ex, queerpunk och misslyckade sex försök i hotellstädskrubbar.
Författarna beskriver en karaktär vardera och Nick och Norah ger sina tolkningar av händelserna i varannat kapitel.
Boken är också filmad, men jag har hittills skytt filmen då jag fått för mig att man valt bort det faktum att ungdomarna i boken är mer åt det alternativa hållet och musiken som genomsyrar historien många gånger är punk.

Nick är basist och den enda straighta medlemmen i queercorebandet som, för tillfället, heter The Fuck Offs. Bandets sångare Dev hittar på nya namn hela tiden och de har redan avverkat namn som Porn Yesterday, The Black Handkerchiefs och The Vengeful Hairdressers.
Han har nyss dumpats av sitt ex Tris. Under en spelning får han syn på henne med en annan kille, och när hon kommer fram för att säga hej efteråt får han panik och vänder sig till tjejen intil och säger: ”Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?”

Norah är redan konstaterat att basisten i The Fuck Offs inte är gay, en NoMo (Not Homo). Att han helt plötsligt be henne att låtsas vara hans flickvän i fem minuter var oväntat och hennes första instinkt är att skrika FUCK NO!
Så ser hon Tris, helvete! Hon orkar inte med henne nu, hur fick hon reda på att de, Norah och Caroline, var här ikväll? Hon lägger armen kring Nicks nacke och kysser honom, hoppas inte Tris har sett henne...

Båda har fått sina hjärtan krossade och dras med i en känslomässig berg- och dalbana under en lång och oförglömlig natt på nedre Manhattans ruffiga musikklubbar. Musik, sårade känslor och kärlek, kärlek, kärlek avlöser varandra i ett intensivt tempo och man önskar att dagen aldrig ska gry.

"För det är ett sådant jäkla driv i boken. Och från första sidan kopplar författarna taget om läsarens hjärta, så att det verkligen p i r r a r." -Bokhora

 

Tags: kärlek recension ungdom skönlitteratur

Comments (0)  
 Report  

Våga känna och stå för det!

Sebastian  (updated by Sebastian)
Vi fortsätter på ungdoms-boks-temat från det tidigare inlägget. Men nu med den svenska författaren Hans Olsson. Det blir även en tillbaka gång till den där problematiserande komma-ut-litteraturen!
1993 kom den August-nominerade boken Spelar roll ut. Med både humor och allvar skildras en historia om att acceptera sig själv och om hur rädslan för omgivningens reaktioner är det svåra i att komma ut som homosexuell. Ett alltid lika aktuellt ämne!
Vad som sticker ut mest med den här boken är just det att huvudpersonen, Johan Alexander, inte på något sett är utsött, mobbad eller en kufisk enstöring.
Istället är han en populär sportkille, med bra betyg och många vänner. Inte alls den typiska anithjälte man är van vid att ha en central roll i många berättelser.
Han går sista året i grundskolan, alltså nian, och blir hela tiden intrasslad i krångliga förhållanden med tjejer han egentligen inte har några djupare känslor för. Hemma, i sin ensamhet, fantiserar han istället om andra killar.
Väven av lögner han spinner för att dölja sitt rätta jag tätnar och blir tillslut så jobbig att han inte orkar mer. Och när han blir kär på riktigt är han beredd att riskera allt...
Det är en bok om att upptäcka den första kärleken och spirande sexualitet (med ganska grafiska scener!) och även om denna bok naturligtvis tar upp komma-ut scenariot, så är det ingen varning för plågsamma och utdragna scener i självförnekelse och självömkan som är så vanligt förekommande i ungdomsböcker med tema på identitet och sexualitet. Man har definitivt behållning av den även som vuxen, oavsett sexuell läggning, och det är otroligt inspirerade att läsa om en ung killes mod att våga vara sig själv.
Hans Olssons andra bok Smitvarning nominerades också den till Augustpriset (1999). Den handlar om den sjuttonårige latinokillen Angel som bor i Farsta med sin mamma och sin lillasyster. Även han är en rätt självsäker kille, som lever efter devisen att det är bättre att strimla andras hjärtan än att få sitt eget krossat.
Men på insidan finns osäkerheten och rädslan för en närmre relation. 
När han på en dag får syn på en person från sin barndom börjar han reda ut de frågetecken som finns i hans dolda förflutna, och han upptäcker att han en gång i tiden hade två pappor...
Som alltid beskriver Hans Olsson tonårens bekymmer kring kärlek och identitet på en levande och trovärdigt sätt. Man känner sig ständigt uppkopplad i huvudet på en förvirrad tonåring, men det är på intet sätt dåligt. Snarare motsatsen då det är just den identitets-sökande tonåringen han skildrar.
Jag har svårt att förstå varför Vinterviken (som ändå känns ålderdomlig i dag) vann Augustpriset framför Spelar roll 1993.

Tags: kärlek komma ut recension ungdom identitet skönlitteratur

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  
blog.qruiser.com