---

---

Så den där kalla, kalla natten i Chicago. Vad är chansen att två jämnåriga killar med exakt samma namn springer in i varandra på en skabbig porrbutik i ett område ingen av dem bor?

Även om det är kring Will och Will historien krestar, så är det inte en berättelse om dem. Förutom ett slumpartat möte så har de inte särskilt mycket med varandra att göra. Vad som länkar dem, och vad deras liv blivit oundvikligt knutna till är Tiny Cooper. Tiny gör allt för att Will #1 ska få sin Jane samtidigt har han själv förälskat sig upp över öronen i Will #2, något som visar sig vara mer än en handfull att hantera samtidigt som han sätter upp den mest fantastiska high-school-musikalen världen skådat: Tiny Dancer. Inget mindre än berättelsen om hans liv!
"Kanske inte världens bögigaste människa, och kanske inte världens största människa, men han är förmodligen den största människan som verkligen är bögig, och dessutom den bögigaste människan som verkligen är jättestor." -Will om Tiny
Den andre Will Grayson är hysteriskt rolig bok om kärlek, vänskap och rätten att vara den man är. John Green och David Levithan är ett superteam, någon man kanske kan vänta från två av USA:s stora ungdomsförfattare. Mina förväntningar var hör, så enda minuset är väl kanske att den inte riktigt når upp i samma nivå som Greens Var är Alaska? eller Levithans Ibland bara måste man.

---

Filip och Emilio blir kära, jävligt kära, mot alla odds. Filip är en showande danskille och Emilio en värsting och player. Filip, visste redan att han var bög, men har inte riktigt vågat komma ut tidigare. Hur han vågade kyssa Emilio den där kvällen förstår han knappt själv.
Att han skulle kunna vara bög var inte en tanke som som slagit Emilio tidigare, den snygge lationkillen alla tjejerna vurmar för. Han är en machokille med ett struligt gängliv och som lever för fotbollen. Skulle det komma ut att han är bög så skulle det totalförstöra hans rykte. Tillslut måste han göra ett val, stå för vem han är eller fortsätta i den allt mer destruktiva genenskapen av droger och kriminalitet i gänget...

Det är skönt att det inte är ett vältrande i ångest för att komma ut, tvärt om så kommer Filip ut för sin pappa redan på första sidan. Bitvis blir jag riktigt engagerad i hans och Emilios relation, och kan känna igen mycket från när jag själv var i den åldern. Och det hade som sagt kunnat vara riktigt bra.
Mest irriterande är faktiskt inte klychorna, jag kan överleva klyschor (i alla fall om de görs bra). Emilios gängliv skildras tyvärr på ett sådant sätt att jag inte kan uppleva det som trovärdig, och porträtterandet av studierektorn Viveca känns föråldrat och kvinnorföraktande. När Filips pappa går från böghatande och försupen mansschovinist till en känslomässigt närvarande och nykter bästa-pappa-figur vill jag nästan kräkas. 
Listan kan göras lång över vad jag egentligen inte gillar med genomförandet, karaktärerna, språket... boken.
Men trotts det så blir jag glad av att läsa Ung, bög och jävligt kär. För de korta stunder det går att bortse från sådana störande moment så är det trotts allt en fin berättelse om två unga killar som är jävligt kära...