I ett tidigare in lägg skrev jag om två barnböcker som utmanar könsrollerna,  Lill-Zlatan och morbror raring och Kenta och barbisarna. I Anette Lundborgs bilderbok Malins mamma gifter sig med Lisa är dock pojkar pojkar och flickor flickor, men med familjebilden man-man och kvinna-kvinna.
Boken är snäll och söt, utan konflikter. Och det är skönt, då målgruppen kan uppskattas till 0-7 och kanske är barnets första möte med regnbågsfamiljer. Då behöver det inte vara sånt fokus på problem, det räcker utmärkt med en enkel och gullig skildring av kärlek mellan samkönade par.

Malin är fem år och bor tillsammans med sin mamma och hennes flickvän Lisa. Hennes pappa bor inte med dom utan med sin pojkvän Niklas, men gav mamma sina bebisfrön för att få Malin. 
Efter mamma och Lisas bröllop får Malin den spännande nyheten att hon ska bli storasyster, för Niklas gett sina bebisfrön till Lisa så att dom också får bli föräldrar.

Texten är vardaglig och humoristisk, och historien skildras lika mycket i Mimmi Tollerup-Grkovics livfulla illustrationer. Den ger en lätt och pedagogisk beskrivning av en regnbågsfamilj och hur barn kan bli till i en homosexuell relation. Lundborg beskriver själv bakgrunden till boken på SvB och den kan med behållning användas som utgångspunkt för samtal med barn om olika familjekonstellationer.

Pija Lindenbaum är en fantastisk bilderboks-författare och illustratör, med ett okonstlat språk och detaljrika bilder.
Jag läste under förmiddagen igenom två av hennes underbara böcker:
Lill-Zlatan och morbror raring och Kenta och barbisarna, båda utmanar det förankrade könsrollstänkandet.
Det verkligen viktiga med dessa böcker är kanske inte i förstahand läsandet, utan diskussionen som följer. Böckerna kan bli en utmärkt grund för en intressant genusdiskussion. Både språket och illustationerna känns genuina, texten troget en femårings språkbruk och bilderna detaljrika och inte så tillrättalagda, och de är minst lika viktiga som texten, då hon använder sig lika mycket av dem för att berätta sina historier.

Ingen kan påstå att de inte vid ett första ögonkast i Lill-Zlatan och morbror raring först trodde Ella a.k.a. Lill-Zlatan faktiskt var en kille. Kläd i shorts och t-shirt, ruffsigt hår med svettband och glatt sparkandes på en fotboll eller klättrandes på möbler är Ella nästan så mycket pojkflicka man kan bli. Och visst är Tommy en klichébild av en fjollig, färgsprakande frisör som reser jorden runt, men en skarp kontrast till de övriga städade och tråkiga morbröderna, som bara äter fläskpannkaka och jobbar på kontor.
Historien handlar om Ella, vars föräldrar reser till Mallis och hon måste stanna hos mormor. Men när Tommy kommer tillbaka från en av sina resor spenderar hon dagarna med honom istället, de leker döden, hoppar jämfota och tittar på folk. En idyllisk tillvaro tills Steve dyker upp en nära vän till Tommy, vars förhållande skildras i bilderna snarare än texten.
Ella blir väldigt svartsjuk, men vinns tillslut över, då hon inser att Steve faktiskt kan spela fotboll (något superbästa morbror Tommy inte kan).

Drama i dockvrån. Kenta, en sann feminist.. -Pia Huss

Lite samma sak återkommer i annan form i Kenta och barbisarna. Inte det typiska, uttjatade porträttet av en osäker och taning pojke som inte är bra på ”pojk-lekar”, något jag applåderar!
Istället är Kenta duktig på att spela fotboll med killarna, men även en hejare på att leka med barbis tillsammans med tjejerna. Flickorna är lite misstänksamma till en början, men låter honom tillslut vara med, även om en av dem snörper på munnen och ogillar tanken på att en kille ska vara med och leka.
Det är bara när de andra pojkarna söker efter honom för de saknar honom på fotbollsplan som han blir lite nervös och gömmer sig för att inte bli påkommen i prinsessklänning. Men till hans stora glädje så upptäcker han att även de klätt ut sig när han kommer fram igen, och dagen avslutas med en fotbollsmatch i klänning.
Kenta lägger inte in några värderingar i det han gör, han gillar bara både typiska pojk- och flicklekar. Och även om han först känner sig lite utstött bland flickorna och generad inför pojkarna har han en rätt avslappnad mentalitet som mest säger ”jag gör vad jag tycker är kul, who cares liksom!”.
Något personer i alla åldrar har nytta av att lära sig.