Chefredaktör för tidningen QX på dagarna. Pojkvän, son, bror, gudfar, kompis och husse på fritiden. Har med mig kameran överallt och plåtar och skriver och tipsar om sånt jag vill dela med mig av, som jag vill uppmärksamma eller som jag tycker gör livet lite bättre. Trams och flams, högt och lågt, vardag och fest. Personligt och privat. Häng med!
Asså, jublet ikväll när Barbra Streisand gjorde entré på scenen i den nybyggda arenan i Brooklyn där hon växte upp... Makalöst!! People, Don't rain on my parade, Somewhere, Enough is enough, Happy days are here again, As if we never Said goodbye, The way we were... Ikväll sjöng hon allt och lite till. Även en duett med sonen Jason (som är gay!), och så höll hon bästa talet om vem man ska rösta på i presidentvalet nästa månad! Tjejen jag satt bredvid, Deborah, hade också lämnat pojkvännen hemma och gick själv på Barbra för första gången... Vilken kväll.
Lite lustigt att jag såg Larry Kramer igår och Barbra idag. De avskyr nämligen varandra rätt mycket. Larry avskyr i alla fall Barbra...
”Barbra Streisand is a hypocrite. If she had made my play about AIDS, The Normal Heart, in 1986, when she first acquired the rights, only to sit on them for a full ten years without filming it, she could have done something for gay rights when we were really in the sewer of death. But no, she chose to go off and make such vitally important and classic movies as Nuts and The Mirror Has Two Faces. Barbra Streisand cares about gay rights as much as i care about spending a zillion dollars decorating a colony of houses in Malibu. As the mother of a son who is not only gay but HIV positive, she should be ashamed of herself.”
Nåja, på scenen ikväll var både hon och hennes son fantastiska. Publiken satt runt hela scenen men självklart var hon mer vänd åt de som betalat ca 500-1000 dollar... Det hade varken jag eller Deborah. Men vi var nog gladast av alla ändå!
Deborah och jag, lyckliga i pausen...
”Happy Days Are Here Again”... Smygfilmat med min iPhone.
Jaaa, Marklund, det låter som en utmärkt idé! :-) BFAN, jag köpte dem på ticketnow för 150 dollar. Jag satt ju bakom scenen, och var rädd för att jag typ aldrig skulle se henne, men jag satt så nära och så bra. Och hon sjöng för oss också ibland. Och det enda jag egentligen ville var att se henne, höra henne och vara i samma rum som henne. Får fortfarande gåshud dagen efter när jag tänker på Happy Days Are Here Again och öppningsnumret As If We Never Said Goodbye.
Lyllos dig! Hur bara du dig åt att fixa plåtar? Var konserten en del av en turné eller i vilket sammanhang gjordes denna konsert? hon är ju inte känd för att vilja spela live.
Hej Anders. Med risk att låta tjatig så måste jag säga att jag älskar att läsa dina resebloggar. Det känns som om man är med. Eller så är det för att vi har nästan exakt samma smak. Alla saker du gör, äter eller ser på - så känner jag: "Åååå jag vill oxå!!!". Så ha ha ha - vi kanske ska switcha pojkvänner. Henrik får låna Estanislao å så sticker du och jag ut och reser nästa gång. ;-)
Gaymap
