Så stod han där på scenen.
Jake Gyllenhaal.
Några meter från min plats på Laura Pels Theater.
Spridda applåder och jubel utbröt i publiken när han gjorde entré.
Känns overkligt att se såna här enormt stora stjärnor på så nära håll. Men oväntat snabbt glömmer man det och ser honom som karaktären.
Pjäsen har fått rätt bra kritik, 5 av 5 i Time Out.
Men jag vet inte. Jag tyckte den var tråkig. Och grep aldrig riktigt tag trots att den borde ha gjort det med tanke på ämnet som var mobbing och en familj med problem. En dotter som retas i skolan för att hon är tjock, en pappa som är bättre på att rädda världen än sitt äktenskap och en mamma som inte inser dotterns problem. Och så Jake då, bror till pappan och en slacker som kommer på besök efter att ha varit borta ett tag.
Men nej, den stora behållnigen var att se Jake.
Resten kunde jag ha varit utan.
Och lika varmt som det var igår, lika kallt är det idag. Jösses vilken höstkyla som anlände idag, soligt, men krispigt kallt. Hua. Hoppas på varmare väder nästa vecka...
Gaymap
