Igår var jag och min kompis Roger på premiären av Mark Levengoods föreställning ”Sound of Mark” på Rival. En föreställning i samma format som Sissela Kyles ”Dina dagar är räknade” och Eva Dahlgrens ”Ingen är som jag”. Han pratade om sin uppväxt i Finland, om hur Julie Andrews och filmen ”Sound of Music” förändrade hans liv, om resor till Indien och om den gången då han handlade en massagestav i glas åt sin mamma i Mariehamn... Han berättar på sitt charmiga och trevliga Levengoodska sätt och skrattet ligger hela tiden i luften även om det inte är någon gapskratt-föreställning. Det är liksom trevligt och mysigt - och otroligt välskrivet, nästan poetiskt. Och alla i publiken (mestadels medeålders kvinnor) verkligen älskar Mark, han måste vara en av Sveriges mest omtycka människor.
När jag kom hem på kvällen rasade jag i säng och tänkte på vad Mark sa i föreställningen om ensamhet och kramade pojkvännen och hunden lite extra...
Mark turnerar med föreställningen i Sverige under våren.
Nej, vi var inte själva i salongen, vi satt bara längst bak.
Gaymap
